Tårkanalstenos innebär att tårkanalen blir helt eller delvis blockerad. När tårvätskan inte kan rinna bort som den ska samlas den i ögat, vilket leder till rinnande ögon och ibland inflammation. Tillståndet kan uppträda isolerat eller tillsammans med dakryocystit – en inflammation i tårsäcken.
Störningen förekommer ofta hos små barn. Man uppskattar att omkring 5 procent av alla nyfödda har någon grad av tårkanalsstopp. Vuxna kan också drabbas, men hur vanligt det är finns ingen exakt statistik över.
Utredning och behandling sköts i första hand av ögonläkare, men vid behov även av öron-näsa-hals-specialister.
Orsaker till tårkanalens stopp
Tillståndet kan uppstå på grund av:
- medfödda avvikelser
- infektioner i ögat eller näsan
- inflammation i tårsäcken
- trauma mot ansiktet
- tumörer i området
- främmande partiklar i tårkanalen
- genetiska syndrom (exempelvis Downs syndrom)
Hos spädbarn handlar det oftast om medfödda faktorer, medan vuxna drabbas främst av infektioner, kroniska slemhinneproblem eller åldersrelaterade förändringar.
Hur tårkanalen fungerar
Tårar produceras av tårkörteln och rinner via små öppningar i ögonlockskanterna ner i tårsäcken och vidare genom en kanal som mynnar i näshålan.
Om denna kanal blockeras stannar tårvätskan kvar i ögat. Beroende på var och hur stoppet sitter kan symtomen bli milda eller mycket uttalade.
Vanliga riskfaktorer
- Spädbarnsålder – flest fall ses under de första levnadsmånaderna.
- Aggressiv eller billig kosmetika som kan irritera slemhinnor.
- Återkommande ögoninfektioner, särskilt konjunktivit och dakryocystit.
- Långvariga näsinfektioner som rinit.
- Avvikelser i ansiktsskelettets utveckling.
- Dammig eller förorenad miljö, som ökar risken för irritation i både ögon och näsa.
Olika typer av tårkanalstenos
Man delar in tillståndet efter:
1. Tidpunkt för uppkomst
Medfödd form:
Vanlig hos nyfödda. Brukar gå över av sig själv inom 2–4 månader och kräver ofta ingen behandling.
Förvärvad form:
Förekommer hos äldre barn och vuxna. Leder oftare till bildning av hårda avlagringar (så kallade dakryoliter) och kan ge mer uttalade symtom.
2. Orsak
- Traumatisk – efter skada på ansiktet eller näsan.
- Inflammatorisk – vid infektioner i öga eller näsa.
- Anatomisk – onormal utveckling av ben och kanaler.
- Idiopatisk – när ingen tydlig orsak kan identifieras.
3. Utbredning
- Ensidig – vanligast.
- Dubbelsidig – oftast svårare symtom.
Symtom
Hos spädbarn är symtomen oftast milda:
- ständig tårighet
- ”vått öga”
- normalt allmäntillstånd
- ofta spontan förbättring
Hos vuxna och större barn kan symtomen vara mer uttalade:
- obehag eller tryckkänsla vid ögats inre vinkel
- riklig tårflöde som inte går att kontrollera
- ljuskänslighet
- dimsyn eller tillfälligt nedsatt synskärpa
- sveda och klåda
- smärta eller svullnad på den drabbade sidan av ansiktet
- hudirritation runt ögat vid långvariga besvär
I vissa fall är symtomen diskreta, vilket gör att patienten inte förstår att ett stopp håller på att utvecklas.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan tårkanalstenos leda till:
- återkommande ögoninfektioner
- konjunktivit eller dakryocystit
- spridning av inflammation till djupare ögonstrukturer
- risk för synnedsättning på sikt
- eksem runt ögat på grund av konstant fukt
- bildning av hårda avlagringar i tårkanalen
Att söka vård i tid minskar risken för följdsjukdomar betydligt.
Diagnos
Diagnosen ställs av ögonläkare och vid behov ÖNH-läkare. Utredningen kan omfatta:
- samtal om symtom och sjukdomshistoria
- undersökning av ögat och omgivande strukturer
- bilddiagnostik som dakryocystografi eller datortomografi (CT)
- sondning av tårkanalen, ibland även som behandlingsmoment
Behandling
Spädbarn
Behandlingen börjar med en försiktig massage av tårsäcken som föräldrarna utför hemma. Målet är att öppna den tunna hinna som ofta orsakar stoppet. Om detta inte hjälper görs en sondning av tårkanalen.
Vuxna
Förvärvad tårkanalstenos behandlas i första hand med sondning och spolning. Om det inte hjälper krävs ofta kirurgi:
- plastikkirurgi av näs-tårkanalen
- skapande av en alternativ avledningsväg för tårvätskan
- ibland användning av små rör eller stentar
Ju tidigare behandlingen inleds, desto bättre resultat.
Prognos
Prognosen varierar beroende på orsak och hur länge tillståndet funnits. Vid tidig behandling är utsikterna mycket goda och synfunktionen återhämtar sig helt. Långvariga och obehandlade fall ger oftare kvarstående besvär.
Förebyggande
Det finns inga specifika förebyggande metoder, men följande rekommendationer minskar risken:
- god ögonhygien
- användning av kvalitativa kosmetiska produkter
- skyddsutrustning i dammig miljö
- snabb behandling av ögon- och näsinfektioner
- undvik egenbehandling – sök medicinsk hjälp i tid
Vanliga frågor
Kan tårkanalens stopp gå över av sig själv?
Ja, men nästan bara hos nyfödda – oftast inom 2–4 månader. Hos äldre barn och vuxna krävs behandling.
Behöver man alltid opereras?
Nej. Operation görs endast när massage, spolning eller sondning inte hjälper eller om problemen återkommer ofta.
Vilka läkare behandlar tårkanalstenos?
I första hand ögonläkare. Om orsaken sitter i näsa eller bihålor deltar även ÖNH-specialister.
Kan man behandla det själv?
Nej. Förvärvad tårkanalstenos kräver professionell vård. Egenbehandling kan förvärra tillståndet.
Kan man bli blind?
Synförlust är ovanligt, men svåra komplikationer kan uppstå om inflammationen sprider sig och inte behandlas i tid.
