Hornhinneärr – i folkmun ofta kallat ”belmo” – är ett kroniskt ärr på hornhinnan som leder till grumling och tydlig försämring av synen. När hornhinnan blir ärrig förlorar den sin normala genomskinlighet och ljuset kan inte längre passera fritt in i ögat.
Tillståndet ger gradvis ökande synnedsättning och kan, utan behandling, leda till bestående synskada eller blindhet. I de flesta fall krävs kirurgisk behandling – konservativa metoder (droppar, salvor, tabletter) kan inte ta bort själva ärret.
Diagnos och behandling sköts av ögonläkare (oftalmolog), vid operation ofta i samarbete med ögonkirurger.
Orsaker – varför uppstår hornhinneärr?
Hornhinneärr uppstår som regel efter skada eller kraftig irritation av hornhinnan. Ärrbildning i hornhinnan är en av de vanligaste orsakerna till blindhet kopplad till just hornhinnesjukdom.
Alla orsaker har en gemensam nämnare:
hornhinnan skadas → en inflammatorisk process startar → normal hornhinnevävnad ersätts av ärrvävnad, som är ogenomskinlig.
Särskilt farligt vid långdraget eller kraftigt förlopp.
Kemiska brännskador
syra- eller lutskador (t.ex. rengöringsmedel, industrikemikalier)
Termiska brännskador
hög värme, stänk av smält metall, ånga m.m.
Virusinfektioner i hornhinnan
framför allt herpesvirus, men även andra infektiösa agens kan ge svår keratit med efterföljande ärrbildning
Pterygium
en bindvävstillväxt från ögats vita som växer in över hornhinnan; återkommande eller avancerade fall kan leda till ärrbildning
Hornhinnesår (oavsett orsak)
I vissa fall är hornhinneärret iatrogent – det vill säga en följd av medicinskt ingrepp:
tidigare ögonoperationer
invasiva diagnostiska procedurer där hornhinnan skadats
Det finns också medfödda hornhinneärr. De uppstår oftast efter infektion i fosterlivet och ses sällan isolerat; ofta finns även andra missbildningar eller påverkan på t.ex. hjärta, kärl eller nervsystem.
Viktigt:
När ett hornhinneärr uppstått på ena ögat, är det extra viktigt att förstå orsaken, eftersom samma mekanism ibland kan drabba det andra ögat.
Riskfaktorer
Risken att utveckla hornhinneärr ökar om en eller flera av följande faktorer finns:
Tidigare inflammatoriska ögonsjukdomar (särskilt keratit, keratokonjunktivit)
Riskfyllda yrken eller fritidsaktiviteter
arbete med slipning, svetsning, trä- eller metallbearbetning utan skyddsglasögon
Bristande användning av skyddsutrustning på arbetsplatsen
Kroniska infektionshärdar i kroppen
t.ex. i munhåla, näsa, bihålor, svalg
Nedsatt immunförsvar, generellt eller lokalt i ögat
Tendens till upprepade luftvägsinfektioner
Dålig ögonhygien (t.ex. linsanvändning utan skötsel, gnuggning av ögonen med smutsiga händer)
Många riskfaktorer kan påverkas relativt enkelt – till exempel bättre skydd på jobbet, god ögonhygien och snabb behandling av ögoninfektioner.
Indelning – olika typer av hornhinneärr
Hornhinneärr kan beskrivas utifrån flera aspekter: orsak, utbredning, lokalisation och djup.
1. Enligt orsak
Traumatiskt hornhinneärr
efter mekanisk, kemisk eller termisk skada
Iatrogent hornhinneärr
efter medicinsk behandling eller kirurgi
Infektiöst hornhinneärr
efter virus-, bakterie- eller svampinfektion i hornhinnan
Medfött ärr
uppstår i fosterlivet, ofta som följd av infektion eller utvecklingsstörning
Förvärvat ärr
den vanligaste formen, till följd av skada, infektion eller inflammation under livet
2. Enligt lokalisation
Ensidigt hornhinneärr (vanligast)
synnedsättningen drabbar ett öga
Dubbelsidigt hornhinneärr (mer sällsynt)
kan uppstå samtidigt eller med fördröjning; först på ett öga, sedan på det andra
3. Enligt utbredning (”hur mycket” hornhinna som är grumlig)
Partiellt hornhinneärr
bara en del av hornhinnan är grumlig
synen är nedsatt, men inte helt förlorad
Totalt hornhinneärr
större delen eller hela hornhinnan är grumlig
kan ge nästan total synförlust på det drabbade ögat
4. Enligt djup och omfattning i ögat
Ärr enbart i hornhinnan
Ärr i hornhinna + regnbågshinna (iris)
Ärr i hornhinna + linsen
Hornhinneärr i kombination med katarakt
Hornhinneärr med påverkan på glaskroppen
Utbrett ärr med skada på flera strukturer i ögat, ibland med näthinneavlossning och andra allvarliga komplikationer
Symtom
Symtomen beror på storlek, läge och djup på ärrbildningen. Typiska besvär är:
Ljus- och bländningskänslighet (fotofobi)
svårt att vistas i stark belysning eller solljus
Synnedsättning
från lätt suddig syn till nästan total blindhet på det drabbade ögat
raka linjer kan upplevas krokiga (pga oregelbunden hornhinneyta)
Känsla av skräp eller ”grus” i ögat
Snabb ögontrötthet
ögat blir ansträngt när det försöker kompensera den nedsatta synen
Hornhinneärr förekommer ofta tillsammans med andra ögonsjukdomar. Då kan ytterligare symtom tillkomma, t.ex.:
Katarakt (grå starr)
Glaukom (grön starr, förhöjt ögontryck)
Förändringar i iris eller andra delar av ögat
Medfödda hornhinneärr leder utan behandling ofta till kraftigt nedsatt synutveckling hos barnet.
Komplikationer
Utan behandling kan hornhinneärr leda till:
Bestående synnedsättning
Total synförlust på det drabbade ögat
Sekundär glaukom med förhöjt ögontryck
Kronisk inflammation i ögats vävnader
Näthinneavlossning, framför allt som följd av den ursprungliga skadan
Hos barn är en viktig följd amblyopi (”lazy eye”). Då utvecklas inte synen normalt eftersom hjärnan ”stänger av” signaler från det dåliga ögat. Ju större och tätare ärr, desto större risk för bestående synstörning – även efter senare kirurgi.
Diagnos
Diagnos ställs av ögonläkare. Ofta är undersökningen relativt enkel:
Samtal och anamnes
symtom, tidigare ögonsjukdomar, skador, infektioner, yrke, fritidsaktiviteter
Yttre inspektion och ögonundersökning
läkaren kan ofta se hornhinneärret vid en vanlig ögonundersökning
Synprövning (visusmätning)
bedömning av hur mycket synen är nedsatt
Biomikroskopi (spaltlampemikroskop)
huvudmetoden för att bedöma hornhinnan
här kan man se ärrens läge, djup och utbredning i detalj
Vid behov kan kompletterande undersökningar göras:
Ultraljud av ögat
CT eller MR vid misstanke om djupare skada i ögonhålan eller omgivande strukturer
Ögonbottenundersökning för att se näthinna och synnerv
Hos nyfödda kan förändringar upptäckas redan på BB, t.ex. vid barnläkarens ögonkontroll.
Behandling
Hur hornhinneärr behandlas beror på:
hur djupt och utbrett ärret är
om andra delar av ögat också är skadade
patientens ålder och allmäntillstånd
Det finns inga droppar eller tabletter som kan ”sudda ut” ett etablerat hornhinneärr.
Den enda verkligt effektiva behandlingen är kirurgi.
Två huvudmetoder används:
Keratoplastik (hornhinnetransplantation)
den skadade delen av hornhinnan tas bort
ersätts med donerad hornhinna från en hornhinnebank
kan vara partiell (bara de djupa eller ytliga lagren byts) eller fulltjock (hela hornhinnan)
Keratoprotes (artificiell hornhinna)
används när vanlig transplantation inte är möjlig eller bedöms ha låg chans att lyckas
en konstgjord hornhinneprotes sätts in
Vid barn är behandlingen särskilt känslig:
operationer vid medfödda hornhinneärr är tekniskt svårare
prognosen beror mycket på när behandlingen sätts in i förhållande till barnets synutveckling
risken för komplikationer är högre, och ofta krävs långvarig uppföljning och ibland flera ingrepp
Vid kombinerade skador (t.ex. hornhinneärr + katarakt + glaukom) krävs ett kombinerat kirurgiskt upplägg och individuellt behandlingsprogram.
Hur ett enskilt fall ska behandlas kan bara bedömas av en ögonkirurg efter noggrann undersökning.
Prognos
Prognosen beror på flera faktorer:
orsaken till ärrbildningen
hur omfattande skadan är
när behandlingen påbörjas
patientens ålder
samtidig förekomst av andra ögonsjukdomar
Vid isolera de hornhinneärr hos vuxna (utan andra ögonskador) är chansen till betydligt förbättrad syn efter transplantation god.
Vid komplicerade eller medfödda former, särskilt när flera strukturer i ögat är skadade, är prognosen mer försiktig. Ingen kirurg kan lämna 100 % garanti för full synåterställning.
Förebyggande
Förebyggande åtgärder beror på om vi talar om medfödda eller förvärvade hornhinneärr:
Medfödda hornhinneärr
här ligger ansvaret främst på god graviditetsuppföljning, behandling av infektioner under graviditet och kontroll hos mödravården.
Förvärvade hornhinneärr
använd alltid skyddsglasögon vid arbete med risk för partiklar, stänk eller starkt ljus (svets, slipning, sågning etc.)
sök ögonläkare snabbt vid allvarlig ögonirritation, kemisk skada eller trauma
behandla ögoninfektioner tidigt och följ ordinationen noggrant
sköt kontaktlinser korrekt (rengöring, bytintervall, inga linser nattetid om det inte är särskilt ordinerat)
undvik att gnugga ögonen med smutsiga händer
Kom ihåg:
Att ett hornhinneärr har opererats bort innebär inte att ögat är ”osårbart” i framtiden. Det finns alltid en viss risk för nya skador eller ärrbildning, särskilt om samma riskfaktorer kvarstår. Sekundär prevention handlar om att undvika samma utlösande faktorer som ledde till problemet från början.
Vanliga frågor
Kan man ta bort ett hornhinneärr utan operation?
Nej. När väl ett ärr har bildats i hornhinnan kan det inte lösas upp med mediciner eller droppar. Kirurgi (keratoplastik eller keratoprotes) är den enda effektiva metoden.
Har operationen risker?
Ja, som alla operationer. Möjliga komplikationer är t.ex.:
infektion
avstötning av transplantatet
nya inflammatoriska reaktioner i ögat
Men med modern teknik, god eftervård och erfaren kirurg är risken för allvarliga komplikationer relativt låg.
Går det att operera ett gammalt, ”gammalt” ärr?
I många fall ja – men möjligheterna beror på:
hur omfattande ärret är
om andra delar av ögat också är skadade
hur länge synen varit nedsatt
Det kan bara avgöras efter en individuell bedömning hos ögonläkare.
Hur länge varar rehabiliteringen?
Läkningstiden efter hornhinnetransplantation kan vara flera månader, ibland längre. Under denna tid behövs:
noggrann följsamhet till ordinerade ögondroppar
begränsning av fysisk ansträngning och kraftig synansträngning
regelbundna kontroller hos ögonläkare
Kan man garantera att synen blir normal igen?
Det går aldrig att lämna absoluta garantier. Men vid tidig diagnos, korrekt vald behandling och noggrann uppföljning finns goda chanser att bevara eller förbättra synen jämfört med utgångsläget – särskilt om andra ögonstrukturer är intakta.