Hypermetropi (översynthet) är en kronisk synstörning där en person ser avlägsna objekt tydligt, men upplever suddig syn på nära håll. Denna förändring förekommer hos en stor del av befolkningen. Enligt olika uppskattningar drabbar den nästan hälften av världens människor. Många misstänker inte ens att de har problemet.
Genom ständig ansträngning av ögats muskler kan kroppen delvis kompensera förändringarna. Med tiden minskar dock ackommodationsreserven, vilket leder till typiska synstörningar vid 45–55 års ålder och uppåt. Vid hypermetropi fokuseras ljusstrålarna bakom näthinnan, vilket gör att en skarp bild inte kan bildas.
Diagnos och behandling utförs av ögonläkare. Både konservativa och, i svårare fall, kirurgiska korrigeringsmetoder kan vara aktuella.
Orsaker till översynthet
Grunden till översynthet är störningar i ögats brytningssystem. Denna typ av synfel förekommer hos barn, unga och äldre – med andra ord finns risken för alla. Orsakerna kan vara medfödda, exempelvis felaktig utveckling av ögat, eller förvärvade, kopplade till minskad ackommodationsförmåga. Ackommodation innebär ögats möjlighet att hålla linsen i en tillräckligt välvd form med hjälp av ciliarmuskeln.
Enligt statistik utvecklar över 40 % av människor översynthet. Endast hos cirka 25 % av dem visar sig tydliga symtom – åtminstone fram till vuxen ålder.
Att fastställa orsaken gör det möjligt att välja rätt behandling. Diagnostik utförs av en ögonläkare.
Sjukdomens patogenes
Det finns två huvudsakliga mekanismer bakom hypermetropi:
Förändrad ögonform.
Det normala ögat har en längd på cirka 23–24 mm. Om ögat är kortare än så fokuseras ljuset bakom näthinnan. Detta är den vanligaste direkta orsaken till översynthet (vid närsynthet sker motsatsen – ljuset faller framför näthinnan).
Otillräcklig brytningskraft.
Om ögats optiska medier bryter ljuset för svagt samlas strålarna inte korrekt. Då kan synstörningar först på nära håll och senare även på avstånd utvecklas. Detta ses särskilt vid sjukdomar i hornhinna, lins eller glaskropp.
Faktorer som kan orsaka hypermetropi:
genetiska sjukdomar (t.ex. Downs syndrom, mikroftalmi eller andra utvecklingsavvikelser)
vissa läkemedel, såsom neuroleptika och lugnande medel, som påverkar nervsystemet och ackommodationen
försenad fysisk utveckling hos barn, vilket även påverkar ögats utveckling
Även andra faktorer kan bidra: ögonskador, cirkulationsstörningar i ögat, hormonella eller endokrina sjukdomar (t.ex. diabetes). En tidig diagnos ökar chanserna för effektiv behandling.
Riskfaktorer
Riskfaktorer driver på utvecklingen av hypermetropi eller försämrar redan befintlig översynthet. Bland dem:
olika sjukdomar i ögats optiska system
hormonella förändringar vid pubertet, graviditet eller klimakteriet
felaktigt utprovade glasögon eller linser vid närsynthet eller astigmatism
läsning och skrivande i svagt ljus
höga visuella belastningar, särskilt vid fokus på långt håll
ålder över 45 år
Vissa riskfaktorer kan minskas genom livsstilsförändringar, men åldersrelaterad hypermetropi kan inte helt förebyggas.
Klassificering av hypermetropi
Hypermetropi delas in efter:
Tidpunkt för uppkomst:
medfödd – vanlig hos barn med ögonutvecklingsstörningar eller genetiska syndrom
förvärvad – utvecklas av yttre faktorer eller otillräcklig ögontillväxt
åldersrelaterad (presbyopi) – uppstår när ögats muskler försvagas med åldern
Mekanism:
på grund av kortare ögonglob
på grund av svag brytningskraft i ögats optiska medier
Symtombild:
öppen (manifest) hypermetropi – symtomen är tydliga
latent hypermetropi – ögat kompenserar störningen, symtomen saknas tills ackommodationsreserven tar slut
Grader av hypermetropi
Låg grad: upp till +2,0 dioptrier
Måttlig grad: upp till +5,0 dioptrier
Hög grad: +5,0 dioptrier och mer, vanligt hos äldre och vid allvarliga ögonsjukdomar
Diagnosen ställs med instrumentella metoder som autorefraktometri.
Symtom
Vid latent hypermetropi saknas symtom. Vid manifest form ses:
suddig syn på nära håll
i sällsynta fall även nedsatt syn på långt håll
huvudvärk och ögontrötthet på grund av konstant muskelspänning
dubbelseende vid snabb fokuseringsväxling
yrsel
Vid +3 dioptrier och mer kan symtomen snabbt förvärras.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan hypermetropi leda till:
skelning (ett öga deltar mindre i seendet)
amblyopi (”lat öga”), särskilt farligt hos barn
försämrad syn på långt håll
återkommande ögoninfektioner (t.ex. vaglar och chalazion)
Diagnostik
Ögonläkaren utför:
synskärpeundersökning (visometri)
biomikroskopi
autorefraktometri
oftalmoskopi
ultraljud för att mäta ögats längd
mätning av ögontryck
Behandling
Behandlingen är komplex och kan inkludera:
glasögon eller kontaktlinser för närseende
apparatbehandling och fysioterapi
laserbehandling vid uttalade fall
Behandling utförs av ögonläkare och vid behov laser kirurger.
Prognos och förebyggande
Med korrekt och tidig korrigering är prognosen god. Hypermetropi utvecklas oftast långsamt. Glasögon eller linser kan helt normalisera synen.
Förebyggande rekommendationer:
balanserad synbelastning
vitaminrik kost
undvika ögonskador
regelbundna kontroller hos ögonläkare
Vanliga frågor
Är översynthet ”plus” eller ”minus”?
Översynthet betecknas som ”plus”. Ju högre siffra, desto mer uttalad är störningen. De flesta har lätta eller måttliga former som ofta kräver optisk korrigering.
Hur korrigeras översynthet?
Vid åldersförändringar eller hos barn räcker oftast glasögon eller linser. Vid avancerade fall kan kirurgi bli nödvändig.
Kan man bli helt frisk?
Det beror på orsaken och hur långt utvecklad hypermetropin är. I många fall kan full synkorrigering uppnås utan operation.
Finns det farliga konsekvenser?
Vanligtvis inte vid åldersrelaterad hypermetropi. Hos barn är störningen däremot mer riskfylld på grund av utvecklingen av hjärnans syncentrum. Därför är tidig behandling mycket viktigt.