Hordeolum, i dagligt tal korn, är en akut inflammatorisk förändring i det övre eller nedre ögonlocket. Tillståndet uppstår när bakterier eller andra mikroorganismer infekterar hårsäcken till en ögonfrans eller en av de små körtlarna i ögonlocket. Inflammationen leder till smärta, svullnad, rodnad, ljuskänslighet, rinnande ögon och ibland synstörningar. Sjukdomen förekommer hos personer i alla åldrar och har ingen tydlig demografisk koppling.
Utan korrekt behandling kan inflammationen sprida sig till omkringliggande vävnader, inklusive själva ögat eller vävnaderna bakom ögat, vilket i sällsynta fall kan leda till flegmon. Allvarliga komplikationer är dock ovanliga.
Risken är högre hos personer med nedsatt lokalt eller generellt immunförsvar. Behandlingen sköts av ögonläkare och är i de flesta fall konservativ. Vid svårare fall kan ett kirurgiskt ingrepp bli nödvändigt.
Orsaker till hordeolum
Den vanligaste orsaken är en bakteriell infektion. Vanligast är Staphylococcus aureus, en bakterie som snabbt skapar varbildning. Mindre vanligt orsakas tillståndet av virus eller svamp.
Hordeolum förekommer oftare hos vuxna än hos barn, vilket bland annat beror på sammansättningen av sekret från talg- och Meiboms körtlar, som hos vuxna kan utgöra en mer gynnsam miljö för bakterier.
För att fastställa orsaken krävs bedömning av en ögonläkare samt vid behov mikrobiologiska tester.
Patogenes
Hordeolum uppstår när bakterier, virus eller svamp tränger in i hårsäcken hos en ögonfrans eller i en talgkörtel.
I majoriteten av fallen är Staphylococcus aureus orsaken — en aggressiv och snabbväxande bakterie. Utan behandling kan den vara svår att eliminera och kräva kombinerad topikal antibakteriell behandling.
Andra möjliga smittämnen:
Escherichia coli
Mykoplasma och ureaplasma (kan även orsaka konjunktivit och keratit)
Virus såsom influensa-, adenovirus och herpesvirus
Svamp, främst Candida-arter
För att bestämma exakt smittämne genomförs laboratorieanalys av sekretet från ögat.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att utveckla korn:
Bristande ögonhygien, vilket leder till att talg och sekret ansamlas och skapar en miljö där bakterier växer lätt
Obehandlade eller kroniska ögoninflammationer (t.ex. konjunktivit, dakryocystit)
Fremmande partiklar i ögat, såsom damm
Tidigare trauma mot ögonlocket
Tidigare chalazion (Meibomskörtelcysta)
Ålder över 18 år
Brist på järn, vitaminer eller mineraler
Demodikos (ögonlocksangrepp av kvalster)
Allergiska reaktioner som ökar benägenheten för inflammation
Medfödda anatomiska variationer i ögonlocket
Hormonell obalans
Nedsatt lokalt eller generellt immunförsvar
Dessa riskfaktorer bör korrigeras när det är möjligt för att minska återfall.
Klassificering
Hordeolum delas in enligt följande:
1. Efter orsak:
Bakteriellt (vanligast)
Viralt
Svamporsakat
2. Efter lokalisation:
Extern hordeolum – sitter vid ögonfransarnas rot på utsidan av ögonlocket
Intern hordeolum – sitter i Meiboms körtlar, djupare i ögonlocket; ofta mer smärtsamt
Man talar även om hordeolum på det övre eller nedre ögonlocket. Flera samtidiga korn är ovanligt.
3. Efter förekomst av komplikationer:
Okomplicerad form
Komplicerad form (t.ex. spridning till omkringliggande vävnader)
Symtom
Hordeolum ger typiska symtom:
Smärta i ögonlocket
Lokal rodnad
Svullnad
Tårflöde
Varigt sekret
Synpåverkan (suddighet, dimsyn, dubbelseende)
Allmänna infektionssymtom vid svårare fall (feber, trötthet, huvudvärk)
Smärtan är ofta intensiv och förvärras vid blinkning eller beröring. Svullnaden kan göra att ögat delvis stängs. Varbildning och sekretion är vanligt, särskilt om konjunktivan också är inflammerad.
Viktigt!
Om feber eller allmän sjukdomskänsla tillkommer tyder det på en mer omfattande infektion — då krävs omedelbar medicinsk bedömning.
Klåda, sveda och tillfälligt bortfall av ögonfransar kan också förekomma. Symtomen kan överlappa med andra ögonåkommor som konjunktivit, keratit eller blefarit, vilket gör att läkardiagnos är avgörande.
Komplikationer
Möjliga komplikationer:
Spridning av infektionen
Bestående förändringar i ögonlockets form
Tillfällig eller ihållande synpåverkan
Risken minskar kraftigt vid snabb och korrekt behandling.
Diagnos
Diagnosen ställs enkelt vid en klinisk undersökning av ögonläkare genom:
Visuell bedömning
Genomgång av symtom och sjukdomshistoria
Mikroskopisk analys av ögonfransar vid misstanke om demodikos
Analys av sekret för att identifiera smittämne och antibiotikakänslighet
Ytterligare tester görs vid behov.
Behandling
Behandlingen är i första hand konservativ:
Antiseptiska ögondroppar
Antibiotiska droppar eller salvor vid bakteriell infektion
Antivirala medel vid viral orsak
Behandlingen ska alltid följa läkarens ordination. Överanvändning av droppar eller salvor kan vara skadligt.
Kirurgi
Vid stora, djupa eller behandlingsresistenta korn, alternativt vid nedsatt immunförsvar, kan ett litet kirurgiskt snitt behövas för att dränera varbildningen.
Varning!
Hemma-kurer, varma eller kalla kompresser och ”folkmetoder” rekommenderas inte. De kan sprida infektionen och förvärra tillståndet.
Prognos och förebyggande
Prognosen är mycket god. De flesta tillfrisknar inom några dagar med korrekt behandling.
Förebyggande åtgärder:
God ögonhygien
Stärkt immunförsvar
Skyddsglasögon vid riskmiljöer
Snabb behandling av infektioner
Vanliga frågor
Hur behandlas korn?
Med antiseptiska och oftast antibiotiska ögondroppar eller salvor. Diagnos och behandling ska ske av ögonläkare.
Hur länge varar ett korn?
Vanligen 3–5 dagar. Med behandling kan det gå över på 2–3 dagar. Utan behandling kan det ta upp till en vecka.
Är korn smittsamt?
Själva kornet är inte smittsamt, men bakterierna som orsakar det kan överföras via händer eller droppsmitta.
Vad är bättre — droppar eller salva?
Effekten är snarlik. Vid större korn föredras ofta salva, medan droppar fungerar bättre vid mindre inflammationsområden. Valet ska alltid göras av läkare.