Epikantus

Epikantus är en anatomisk struktur – en hudveck i den inre ögonvrån som löper vertikalt och ger ögat en särskild form. Epikantus är inte alltid ett tecken på sjukdom. I cirka 55–56 % av fallen rör det sig om en normal anatomisk variant. Hos vissa etniska grupper är denna ögonlocksfold ett karakteristiskt drag. Den förekommer framför allt hos personer med östasiatiskt ursprung, men kan även ses hos andra befolkningsgrupper. Bland personer av europeiskt ursprung förekommer epikantus betydligt mer sällan, hos cirka 6 %, enligt vissa studier ännu mer sällan.

Om epikantus har patologisk karaktär krävs medicinsk utredning. Behandling sker under uppföljning av ögonläkare och kan vara kirurgisk eller, mer sällan, konservativ, beroende på den kliniska situationen.

Epikantus, ibland kallat ”dubbelt ögonlock”, är inte alltid ett sjukligt tillstånd. Hos personer med östasiatiskt ursprung är detta oftast en normal anatomisk variant och förekommer hos upp till 90 %. Hos personer av europeiskt ursprung ses epikantus hos cirka 6 %, medan förekomsten hos personer med afrikanskt ursprung är ännu lägre, omkring 2,5–3 %.

I vissa fall är epikantus dock ett tecken på ett underliggande medicinskt tillstånd eller en följd av andra patologiska processer.

Den vertikala hudvecken i den inre ögonvrån kan i vissa fall vara patologisk. Bland möjliga orsaker finns:

Kromosomala sjukdomar är en relativt ovanlig orsak. Epikantus kan förekomma vid sällsynta tillstånd som Smith-Lemli-Opitz syndrom, som påverkar utvecklingen av skalle, käkar och inre organ. Även Noonan syndrom och Rubinstein-Taybi syndrom kan ge upphov till förändringar i ögonlocken som en del av mer omfattande utvecklingsavvikelser.

Skador på ögonlocken kan ibland leda till felaktig läkning av vävnad, vilket resulterar i en bestående deformation. Vid tidig och korrekt behandling av den ursprungliga skadan minskar risken för permanenta förändringar.

Epikantus kan även uppstå vid avvikelser i ansiktsskelettets tillväxt. Hos barn kan detta ibland bero på snabb tillväxt av ansiktsstrukturer och försvinner då ofta spontant vid 12–13 års ålder. Hos vissa individer kvarstår dock förändringen i vuxen ålder.

Komplikationer efter kirurgi, exempelvis efter ögonlocksplastik, är ovanliga men svåra att korrigera. Epikantus som uppstår efter kirurgi kan påverka synfunktionen och kräver ibland ytterligare ingrepp.

Inflammatoriska tillstånd i ögonlocken, såsom blefarit, kan också bidra till utvecklingen av epikantus. Medfödda ögonmissbildningar, till exempel kolobom, kan leda till strukturella förändringar i ögonlocken.

Ur ett evolutionärt perspektiv betraktas epikantus som en anpassning till miljöfaktorer såsom vind, starkt solljus och torr, dammig luft. Hos personer med asiatiskt ursprung är epikantus därför oftast en normal anatomisk variant. Trots detta rekommenderas alltid medicinsk bedömning för att utesluta patologiska orsaker.

Faktorer som kan öka risken för patologisk epikantus inkluderar:

I vissa fall uppstår förändringen utan tydlig orsak, exempelvis vid idiopatisk hypertrofi av ögonlockets muskler. Då behandlas i första hand de symtom som påverkar patientens livskvalitet.

Epikantus omfattar flera olika anatomiska varianter och kan klassificeras på olika sätt.

Epikantus kan vara medfödd eller förvärvad. Medfödda former är oftast fysiologiska, medan förvärvade former oftare är patologiska.

Vid fysiologisk epikantus förekommer inga symtom. Vid patologisk form kan följande besvär uppstå:

Symtomens intensitet varierar beroende på förändringens omfattning.

Vid uttalad patologisk epikantus kan följande komplikationer uppstå:

Utredning av epikantus utförs av ögonläkare och inkluderar:

Ytterligare tester utförs vid behov.

Vid fysiologisk epikantus krävs ingen behandling. Vid patologisk epikantus är kirurgi den enda effektiva behandlingsmetoden. Olika tekniker används beroende på typ och omfattning av förändringen. Ingreppet utförs på sjukhus och syftar till att återställa ögonlockets funktion och utseende.

Fysiologisk epikantus innebär inga hälsorisker. Prognosen vid kirurgiskt behandlad patologisk epikantus är i de flesta fall god, särskilt vid tidig behandling.

Viktigt: Utan behandling kan prognosen försämras avsevärt.

Specifik prevention finns inte. Generella rekommendationer inkluderar skydd av ögonen mot skador och inflammationer.

Kan epikantus uppstå utan orsak?

Vanligtvis inte. Antingen är det en normal anatomisk variant eller ett tecken på underliggande tillstånd.

Är konservativ behandling effektiv?

Nej. Kirurgi är den enda effektiva behandlingen vid patologisk epikantus.

Hur lång är återhämtningen?

Rehabilitering tar vanligtvis 2–3 månader, med störst försiktighet de första veckorna.

Kan epikantus återkomma?

Det är ovanligt men möjligt, beroende på bakomliggande orsak och kirurgisk teknik.