Rabies är en allvarlig virusinfektion som kan drabba både djur och människor. Den förekommer hos däggdjur (t.ex. hund, räv, fladdermus) och i vissa fall även hos fåglar.
När viruset väl tagit sig in i hjärnan och sjukdomen brutit ut är rabies praktiskt taget alltid dödlig. Utan rätt vaccination i tid överlever man i princip inte.
Det finns ingen behandling för den symtomgivande sjukdomen. Allt bygger på förebyggande åtgärder – främst vaccination (och ibland immunglobulin) efter exponering.
Personer som blir bitna eller slickade på sår/slemhinna av misstänkt djur handläggs vanligen av akutläkare, infektionsläkare eller traumatolog.
Hur smittar rabies?
Den vanligaste orsaken till att människor får rabies är:
- Bett av infekterade djur
- både tamdjur (framför allt hundar och katter)
- och vilda djur (rävar, fladdermöss m.fl.)
Andra smittvägar finns, men är mycket ovanliga:
- kontakt med smittsam saliv på öppna sår eller slemhinnor
- inandning av viruspartiklar (aerosol) i speciella miljöer
- i teorin via förtäring, om virus kommer i kontakt med sår i munhålan
Viktigt:
Rabiesvirus finns framför allt i surt, färskt saliv. Torkad saliv, föremål och ytor där saliven hunnit torka anses i praktiken inte smittsamma, eftersom virus snabbt förstörs i miljön.
Vad orsakar sjukdomen? (patogenes)
Rabies orsakas av ett RNA-virus som angriper nervsystemet.
Förloppet kan förenklat beskrivas så här:
- Virus kommer in i kroppen, oftast via bett.
- Genom nervändar vid bettstället tar sig virus långsamt upp längs nerverna mot ryggmärg och hjärna.
- När virus når hjärnan uppstår en svår hjärninflammation (encefalit) och därefter sprids virus vidare till andra organ, inklusive spottkörtlarna.
Det kan ta veckor till månader innan symtomen visar sig. I enstaka fall har man beskrivit längre inkubationstider (upp till år), men typiskt är 1–3 månader, ofta omkring 50–70 dagar.
Ju närmare hjärnan bettet sitter (t.ex. ansikte, huvud, händer), desto kortare inkubationstid, eftersom dessa områden är rika på nervändar.
Riskgrupper
Risken att exponeras för rabies ökar om:
- man bor eller vistas mycket i landsbygd eller områden med många lösspringande hundar/katter
- man arbetar med djur, t.ex.:
- djurskötare, veterinär, personal på zoo
- hundförare, jägare
- man ofta hanterar vilda eller hemlösa djur
- det finns stora populationer av ovaccinerade herrelösa hundar/katter där man bor
- man reser till länder där rabies är vanligt och vaccineringsrutiner för djur är bristfälliga
Även om rabies kan förekomma hos smågnagare och fåglar, är det i praktiken främst däggdjur som hund, katt, räv, tvättbjörn, fladdermus som utgör risk för människa.
Former av rabies
Rabies kan beskrivas efter var smittan skett:
- ”Vild” (skog/landsbygd) – infektion efter kontakt med vilda djur utanför tätort
- Urban form – efter kontakt med tamdjur (ofta hundar/katter) i stadsmiljö
- Oklart smittillfälle – när man inte minns eller kan identifiera exakt när bettet skett
Efter hur nervsystemet påverkas talar man ibland om olika kliniska former:
- Cerebellär form – störd koordination, ryckiga rörelser, balansproblem
- Bulbär form (vanlig) – sväljsvårigheter, påverkan på ansikts- och ögonrörelser, störd andning
- Meningoencefalitisk form – kraftig hjärninflammation med:
- feber, huvudvärk
- förvirring, hallucinationer, vanföreställningar
- Paralytisk form – förlamningar (pareser) i armar, ben, och så småningom andningsmuskulatur
Alla former är livshotande och leder utan förebyggande behandling alltid till döden när symtom väl brutit ut. Rabies blir aldrig kronisk – förloppet är akut och slutar alltid med död hos ovaccinerad person.
Sjukdomsförlopp och symtom
Rabies utvecklas i flera stadier.
1. Inkubationsfas
- Varar från några dagar till flera månader, i sällsynta fall längre.
- Personen känner sig helt frisk.
- Lokala symtom vid bettstället kan förekomma:
- klåda
- sveda, smärta eller obehag
- rodnad, svullnad
Sedan kan bettstället läka helt, vilket gör att många slutar tänka på händelsen – och där ligger faran.
2. Prodromal fas (förstadium) – 1–3 dagar
- allmän sjukdomskänsla
- huvudvärk, trötthet, lätt feber
- obehag vid försök att dricka (sväljsvårigheter kan börja märkas)
- ökad känslighet för drag, luftströmmar
- psykiska symtom: oro, ångest, rastlöshet
Redan här kan misstanke väckas om rabies hos en person med bett i anamnesen.
3. Excitationsfas (”raseristadiet”)
- kraftig oro, ångest, aggression
- kramper i svalg och andningsmuskulatur vid försök att dricka → klassisk vattenskräck (hydrofobi)
- spasmer kan även utlösas av ljud, ljus, luftdrag
- riklig dregling (hypersalivation)
- förvirring, hallucinationer, ibland våldsamt beteende
Denna fas är dramatiskt och mycket plågsam.
4. Paralytisk fas
- muskelsvaghet och förlamningar
- tilltagande andningssvikt
- patienten blir medvetandepåverkad och kan hamna i koma
5. Slutstadium
- döden inträffar i regel inom 4–7 dagar efter de första tydliga symtomen. Längre förlopp är ovanliga.
Komplikationer
Rabies har i praktiken en enda slutkomplikation om man inte vaccineras i tid:
Dödlig utgång
Viruset har då tagit sig in i hjärnan, och det finns varken effektiv medicin eller säkert sätt att få läkemedel in i de drabbade nervcellerna i tid.
Om man däremot får vaccination och ev. immunglobulin i rätt tid efter bettet, utvecklas inte sjukdomen och man kan leva vidare utan följdsjukdomar.
Diagnos
I praktiken är rabiesdiagnostik hos levande patient problematisk:
- Under inkubationstiden finns inga säkra laboratoriefynd.
- När symtomen väl brutit ut är sjukdomen redan obotlig, och laboratorietester ändrar inte utfallet.
PCR på ryggmärgsvätska, olika immunologiska tester m.m. kan användas för att bekräfta diagnosen, men har ingen betydelse för behandlingen av individen – de är främst till för smittskydd och forskning.
Den viktigaste ”diagnosen” är därför:
Att alltid misstänka rabies efter bett eller salivkontakt från misstänkt djur – och starta profylax direkt.
I vissa fall kan djuret:
- hämtas in och sättas i karantän för observation
- avlivas och undersökas (hjärnvävnad) för att se om rabies föreligger
Observationsperioden är oftast runt 10–12 dagar. Men man väntar inte på resultat om det finns reell risk – man påbörjar profylax ändå.
Behandling – egentligen postexpositionsprofylax
Det finns ingen behandling när rabies väl brutit ut. All terapi är förebyggande, efter exponering men innan symtom.
Detta kallas postexpositionsprofylax och består av:
- Noggrann sårtvätt
- skölj bettet med mycket tvål och vatten så snart som möjligt
- Vaccination mot rabies
- ges i flera doser:
- dag 0 (samma dag man söker)
- dag 3
- dag 7
- dag 14
- dag 30
- ibland även dag 90
- Rabies-immunglobulin
- ges vid stora eller djupa bett, eller när risken bedöms som särskilt hög
- tillför färdiga antikroppar som ger omedelbart skydd, medan kroppen själv håller på att bygga upp eget försvar via vaccinet
Det exakta schemat kan variera beroende på land och riktlinjer, men principen är densamma: snabb start + fullfölj hela schemat.
Prognos
- Utan vaccination:
- rabies är praktiskt taget 100 % dödlig hos människa.
- Med korrekt och tidig postexpositionsprofylax:
- överlevnaden är i princip 100 % – man insjuknar inte.
Det avgörande är alltså hur snabbt man söker vård efter bett eller salivkontakt.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken:
- undvik kontakt med vilda och herrelösa djur, särskilt om de beter sig konstigt eller aggressivt
- låt egna hundar och katter vaccineras enligt gällande rekommendationer i det land där du bor
- vid resa till högriskländer:
- överväg förhandsvaccination om du ska arbeta med djur eller vistas länge på landsbygden
- lär barn att inte klappa okända djur
- om bett ändå sker:
- tvätta såret noggrant
- sök vård direkt – vänta inte på symtom
Vanliga frågor
Kan rabies överföras till barnet under graviditet?
Teoretiskt ja. Rabies hos en gravid kvinna innebär risk även för fostret. Därför rekommenderas vaccination efter exponering även under graviditet, oavsett trimester – nyttan överväger klart de eventuella riskerna.
Kan man bli smittad genom att ”äta viruset”?
Att få i sig virus via mag–tarmkanalen är extremt ovanlig smittväg. Magsyran förstör viruset relativt snabbt. De få fall som beskrivits har sannolikt handlat om smitta via sår i munnen. Rätt tillagad mat (kokt, stekt, ugnsbakad) är inte en reell risk.
Kan man smittas vid styckning av kött från vilt?
Det finns enstaka rapporter där hantering av infekterat vilt kan ha bidragit till smitta, men det är ytterst sällsynt, särskilt utan direkt kontakt med saliv eller bett.
Stämmer det att man måste få ”40 sprutor i magen”?
Nej. Detta är ett gammalt vaccinationsschema som inte används längre. Moderna vacciner ges i färre injektioner, vanligen i överarmen, enligt ett tydligt och betydligt mer skonsamt schema.
Kan man överleva rabies om man redan har symtom?
I praktiken nej. När hjärnan väl är angripen och symtomen brutit ut finns inga effektiva behandlingar. Enstaka extremt ovanliga fall har rapporterats, men de är undantag och kan inte ses som tillförlitlig behandlingsmodell.
Vad ska jag göra direkt efter att ha blivit biten av en hund eller katt?
- Tvätta såret omgående med tvål och mycket vatten.
- Kontakta vårdcentral eller akutmottagning samma dag.
- Låt läkare bedöma om rabiesvaccination och ev. immunglobulin behövs – även om djuret är ”snällt” eller tillhör någon du känner.
