Adenokarcinom i livmodern är en elakartad tumör som utgår från körtelceller i endometriet (livmoderslemhinnan). Oftast sitter tumören i livmoderkroppen; mer sällan i livmoderhalsen. Risken ökar med åldern, särskilt runt och efter menopaus. Det vanligaste symptomet är blödning från underlivet utanför normal mens.
Varför uppstår sjukdomen?
Exakt orsak är okänd, men mycket talar för hormonell obalans – relativ eller absolut hyperöstrogenism (överskott av östrogen i förhållande till progesteron).
Viktiga riskfaktorer
- Ålder/menopausala förändringar.
- Långvariga menstruationsrubbningar, tidig menarke och sen menopaus.
- Anovulation under lång tid, infertilitet, inga graviditeter/förlossningar.
- Upprepade skrapningar/aborter.
- Långvarig användning av östrogenpreparat/p-piller utan läkarstyrning.
- Övervikt/obesitas, typ 2-diabetes, hypertoni, tyreoideasjukdom.
- Gynsjukdomar som endometrios, myom, polyper, PCOS.
- Ärftlighet: mutationer i t.ex. MLH1, MSH2, MSH6, PMS2 (Lynch/HNPCC).
Obs! Endometriecancer är näst vanligaste kvinnliga cancerformen efter bröstcancer.
Hur utvecklas tumören? (stadier)
Cancer uppstår när regleringen av cellcykeln rubbas och atypiska cellkloner växer okontrollerat. Tumören invaderar först slemhinnan, därefter myometriet och kan spridas via lymfa/blod (metastaser).
FIGO-stadier (förenklat):
- I: Begränsad till livmodern, högst halva myometriet engagerat.
- II: Växt i stroma/cervix men fortfarande inom livmodern.
- III: Spridning till närliggande strukturer (äggledare/äggstockar, vagina) eller bäckenlymfkörtlar.
- IV: Fjärrmetastaser (t.ex. bukhinna, lunga, skelett, lever).
Klassificering
Histologi: epiteliala, mesenkymala eller blandade tumörer.
Differentieringsgrad:
- Höggradigt differentierad: cellerna liknar normala; långsammare förlopp.
- Måttligt differentierad: heterogen bild, ökad delning.
- Låggradigt differentierad: uttalad atypi, aggressivt förlopp.
Viktigt: Lågdifferentierade tumörer är vanliga – tidig diagnostik är avgörande.
Diagnos fastställs med histologi (biopsi/skrap).
Symtom
Tidiga stadier kan vara symtomfria och upptäcks ibland vid rutinbesök. Typiska tecken:
- Postmenopausal blödning.
- Hos premenopausala: rikliga/långdragna menstruationer, mellanblödningar, brunröda flytningar.
- Smärta vid samlag och kontaktblödning.
- Vattniga eller purulenta flytningar, klåda.
- Molvärk i nedre buken med utstrålning mot rygg/ben.
Senare ses trötthet, viktnedgång, aptitlöshet, låg feber (tumörrelaterad toxicitet).
Varningstecken: All onormal blödning ska skyndsamt bedömas av gynekolog.
Möjliga komplikationer och spridning
Vid progression kan metastaser ge organtypiska symtom:
- Urinvägar/tarm: täta trängningar, retention, diarré/obstipation.
- Lunga: hosta, bröstsmärta.
- Skelett: skelettsmärta.
- Lever: smärta under höger arcus.
- Fistlar (rekto-/vesikovaginala) med läckage av avföring/urin via vagina.
- Ascites (ökad bukomfång).
Diagnostik
- Anamnes + gynekologisk undersökning, tvåhandsstatus, cytologiskt prov.
- Transvaginalt ultraljud (endometrietjocklek, struktur, massor).
- Aspirationsbiopsi eller hysteroskopi med skrapning för histologi.
- MR lilla bäckenet (staging/operationsplanering).
- Vid misstänkt spridning: CT thorax/buk, cystoskopi/koloskopi, skelettscintigrafi m.m.
- Lab: blod/urin, ev. tumörmarkör CA-125 som indirekt spridningsindikator.
Behandling
Primär behandling är kirurgisk:
- Total hysterektomi med bilateral salpingo-ooforektomi, ofta med lymfkörtelutrymning eller sentinellymfkörtel-biopsi.
- Peroperativ inspektion av bukhålan och riktade biopsier.
Tilläggsbehandling individuellt efter stadium/histologi:
- Cytostatika (adjuvant) för att minska recidivrisk och behandla metastaser.
- Strålbehandling (intraplastisk/brakyterapi eller extern) pre- eller postoperativt.
- Hormonell behandling (gestagener/antiöstrogen) vid hormonreceptorpositiva tumörer eller när kirurgi ej är möjlig.
Behandlingsplanen skräddarsys utifrån stadium, grad, ålder, komorbiditet och spridningsmönster.
Prognos
Sämre prognos ses vid serös, klarcellig och lågdifferentierad cancer. Utöver histologi påverkas utfallet av:
- Stadium och tumörstorlek.
- Djup invasion i myometriet.
- Engagemang av cervix, lymfkörtlar, äggstockar.
- Förekomst/lokalisation av metastaser.
- Patientens ålder och allmäntillstånd.
Stadium I har bäst utsikt – 5-årsöverlevnad upp till ~98 %.
Förebyggande och uppföljning
- Regelbundna gynkontroller, sök vård vid blödning efter menopaus eller cykelavvikelse.
- Behandla PCOS, obesitas, diabetes, infertilitet och hormonrubbningar.
- Ta hormoner/antikonception endast enligt läkarordination.
- Efter behandling: strukturerat uppföljningsprogram för att upptäcka recidiv tidigt.
Vanliga frågor
Hur snabbt utvecklas sjukdomen?
Från första atypiska celler till etablerad tumör kan det ta 3–5 år, men varierar med tumörtyp och aggressivitet.
Är adenokarcinom ”annan” cancer?
Adenokarcinom är en undergrupp av cancer som utgår från körtelceller – i detta fall endometriet.
Går det att avstå operation?
I mycket tidiga fall kan konservativ hormonell behandling övervägas hos noga utvalda patienter. Vid stadium IV fokuserar man oftast på kemo/strålning för livsförlängning och symtomlindring.
Kan sjukdomen komma tillbaka?
Ja, recidiv kan uppstå. Därför krävs regelbundna kontroller även efter remission.
Varför ökar övervikt risken?
Fettväv producerar östrogen, och hyperöstrogenism driver omvandling av endometrieceller till maligna.
