Svampinfektion under graviditet, oftast orsakad av Candida albicans, är en form av vaginal svampinfektion som kan uppstå eller förvärras under graviditeten. Förekomsten är 2–3 gånger högre hos gravida än hos icke-gravida kvinnor. Infektionen leder vanligtvis till gryniga flytningar, klåda, sveda och utslag i underlivet. Med tiden kan även mellangården, ljumskarna och området mellan skinkorna påverkas. Utan behandling finns en ökad risk att svampen överförs till fostret, och ungefär vart femte nyfött barn utvecklar torsk i munnen.
Diagnosen baseras på anamnes, kliniska symtom, gynekologisk undersökning och laboratorieprov. Behandlingen är i första hand konservativ och innefattar läkemedel med svampdödande effekt samt medel som lindrar lokala besvär.
Varför uppstår svampinfektion under graviditeten?
Den direkta orsaken är en ökad tillväxt av jästsvampen Candida albicans. I normala fall hålls svampen i schack av laktobaciller som skapar en sur miljö i slidan. Under graviditeten förändras den vaginala miljön och balansen rubbas lättare.
Smitta kan ibland överföras från en sexpartner, men det är oftast kroppens egna förändringar som skapar gynnsamma förhållanden för svampen: nedsatt immunförsvar, hormonförändringar och minskad mängd laktobaciller.
Riskfaktorer
Flera faktorer – både inre och yttre – kan öka risken för svampinfektion. Ju fler riskfaktorer, desto högre sannolikhet att infektionen utvecklas.
Inre (endogena) faktorer
- Diabetes, särskilt om blodsockret inte är välreglerat
- Vissa hormonstörningar
- Autoimmuna eller inflammatoriska sjukdomar
- Sjukdomar som påverkar immunförsvaret
- Blodsjukdomar
- Allergibenägenhet
- Vitaminbrist
- Övervikt eller tarmdysbios
Yttre (exogena) faktorer
- Antibiotikabehandling
- Långvarig behandling med kortikosteroider eller cytostatika
- Långvarigt bruk av hormonella preventivmedel
- Vaginala antiseptika eller jodpreparat
- Strålbehandling
- Spermicider
- Gynekologiska ingrepp, t.ex. spiralinsättning
- Bristande intimhygien eller felaktig användning av mensskydd
- Frekventa sköljningar (sk. "douching")
- Exponering för kemikalier eller arbetsrelaterade irritanter
Patogenes – hur infektionen utvecklas
I början koloniserar svampen ytskikten i vaginalslimhinnan. Den fäster vid epitelceller och börjar föröka sig genom knoppning. Om immunförsvaret är tillräckligt starkt hålls infektionen på en ytlig nivå, men vid nedsatt immunitet tränger svampen djupare in i vävnaden och kan sprida sig vidare i kroppen.
I tredje trimestern finns det mindre mängd naturliga antibakteriella ämnen i fostervattnet, vilket gör att svampen lättare kan överföras till fostret.
Former av sjukdomen
- Asymtomatiskt bärarskap – svampen finns i prov men orsakar inga symtom.
- Klinisk vaginal candidiasis – typiska symtom och ökad mängd Candida i provet.
En särskilt besvärlig form är candidiasis kombinerad med bakteriell vaginos, som ger mer uttalade symtom eftersom även bakterier växer till när laktobacillerna minskar.
Symtom
Akut svampinfektion under graviditet
- Rikliga gryniga eller slemmiga flytningar, ibland illaluktande
- Vitt belägg på slemhinnor
- Klåda och sveda
- Rodnad och svullnad i underlivet
- Smärta eller tryckkänsla i nedre delen av buken
- Sveda vid urinering vid spridning till urinvägarna
- Feber kan tyda på att infektionen börjat sprida sig
Kronisk svampinfektion
Vid långdraget förlopp eller obehandlad infektion:
- Mild men återkommande klåda
- Små torra sprickor eller erosioner
- Lätt rodnad och svullnad
- Periodvis gryniga flytningar eller inga symtom alls
Slemhinnan kan successivt förändras och bli tjockare, mer känslig och ibland atrofisk.
Möjliga komplikationer
Obehandlad svampinfektion kan leda till:
- För tidig vattenavgång
- För tidig födsel
- Chorioamnionit (infektion i fosterhinnorna)
- Syrebrist hos fostret
- Intrauterin infektion, tillväxthämning och påverkan på inre organ
Diagnostik
Diagnosen ställs genom:
- Gynekologisk undersökning
- Mikroskopi av vaginalt prov
- Odling för att fastställa svampens känslighet
- PCR används i vissa fall men är sällan nödvändig
Behandling av svampinfektion under graviditet
Icke-medicinsk behandling
- Minska mängden socker och snabba kolhydrater i kosten
- Dricka 1,5 liter vätska per dag om inga kontraindikationer finns
- Undvika sköljningar (douching) som stör normalfloran
Medicinsk behandling
Under första trimestern föredras lokalbehandling (vagitorier eller krämer), eftersom fostret är mest känsligt:
Vanliga läkemedelsgrupper:
- Polyenpreparat – påverkar svampens cellmembran och absorberas minimalt
- Azoler – stör bildningen av ergosterol och förstör svampens cellstruktur
Systemisk behandling ges endast om lokalbehandling inte fungerar eller om infektionen är spridd.
Prognos
Vid snabb diagnos och korrekt behandling är prognosen god. Komplikationer försämrar utfallet men är ovanliga vid tidig behandling.
Förebyggande åtgärder
- Undvika nedkylning
- Stärka immunförsvaret
- Regelbundet behandla kroniska sjukdomar
- God intimhygien
- Äta mer probiotiska livsmedel, frukt och grönsaker
- Använda underkläder av naturmaterial
- Ta antibiotika och hormonpreparat endast enligt läkarens ordination
Vanliga frågor
Hur påverkar svampinfektion fostret?
Svampen kan tränga igenom fosterhinnorna och nå fostervattnet. Fostret kan få påverkan på luftvägar, mage-tarmkanal eller centrala nervsystemet. I vissa fall sprids svampen via blodet och orsakar en mer allvarlig generell infektion.
Hur vanligt är det?
Upp till 50 procent av alla gravida får någon form av vaginal svampinfektion under graviditeten. Cirka 1 av 10 graviditeter kan avslutas i förtid om fostret infekteras och komplikationer uppstår.
Varför är svampinfektion vanligare under graviditet?
Under graviditet ökar mängden glykogen i vaginalepitelet, vilket skapar en gynnsam miljö för Candida. Samtidigt sjunker antalet laktobaciller och immunförsvaret dämpas naturligt för att kroppen inte ska stöta bort fostret.
Kan det uppstå komplikationer efter förlossningen?
Ja. Slemhinnorna kan vara sköra och lätt irriterade. Det finns risk för endometrit eller sårinfektioner efter förlossningen, samt långsammare återhämtning av livmoderns storlek.
Behöver partnern behandlas?
Ja, om partnern har symtom eller testas positivt rekommenderas behandling. Annars finns risk för återkommande smitta. Hos män kan infektionen leda till balanopostit eller uretrit.
