Äggstockscancer

Äggstockscancer är en elakartad tumörsjukdom som utgår från kvinnans äggstockar. Bland gynekologiska cancersjukdomar är den relativt vanlig och står för ungefär en tredjedel av fallen – endast livmoderkropps- och livmoderhalscancer förekommer oftare. Sjukdomen diagnostiseras oftast hos kvinnor över 40 år, men kan även uppträda i yngre åldrar. I tidiga, behandlingsbara stadier ger den sällan symtom, och när tydliga kliniska tecken utvecklas är behandlingsmöjligheterna ofta mer begränsade. Regelbundna kontroller hos gynekolog är därför avgörande för att upptäcka sjukdomen tidigt och förbättra prognosen.

Orsaker

Den främsta orsaken misstänks vara ärftliga och genetiska faktorer. Var tionde patient har någon form av känd genetisk mutation eller syndrom som ökar risken. Övriga fall utvecklas till följd av långvarig påverkan av olika miljö- och kroppsliga faktorer som leder till cellförändringar och omvandling av friska celler till cancerceller.

Riskfaktorer

Faktorer som kan öka risken:

Ålder (vanligast hos kvinnor över 40 år)
Att inte ha fött barn, eller att första graviditeten sker efter 35 års ålder
Hormonell stimulering av äggstockarna vid fertilitetsbehandlingar
Fetma (som ofta innebär förhöjda östrogennivåer)
Hormonbehandling med enbart östrogen efter klimakteriet
Endometrios, myom, upprepade inflammationer i äggstockar och äggledare samt tidigare infertilitet

Observera: Ingen enskild faktor leder direkt till cancer, men flera faktorer tillsammans ökar risken väsentligt.

Patogenes – hur sjukdomen utvecklas

Det finns tre huvudhypoteser om hur äggstockscancer uppstår:

Östrogenhypotesen:
Långvarigt förhöjda nivåer av östrogen gör att den känsliga äggstocksvävnaden förändras och cellerna börjar dela sig okontrollerat.
Ovulationshypotesen:
Upprepade ägglossningar genom livet kan skada äggstocksvävnaden. Vid reparation kan fel uppstå som leder till att celler omvandlas till cancerceller. Risken ökar vid tidig menstruationsdebut, uteblivna graviditeter, utebliven amning och sen menopaus.
Genetisk predisposition:
Muterade onkgener kan aktiveras och leda till okontrollerad tillväxt och spridning av tumörcellerna.

Klassifikation

Mer än hundra olika typer av äggstockstumörer finns beskrivna, men cirka 80 procent utgörs av epitelial äggstockscancer, som kan delas in i:

Serös (växer ofta snabbt och aggressivt)
Mucinös (kan ha relativt god prognos om den upptäcks tidigt)
Endometrioid (kan förekomma tillsammans med endometriecancer)
Klarcellig (upptäcks ofta i tidigt stadium och svarar vanligtvis på behandling)

Efter ursprung delas tumörerna in i:

Primära tumörer: Utgår direkt från äggstocksvävnaden, ofta bilaterala och vanliga hos yngre kvinnor.
Sekundära tumörer: Utvecklas från äggstockscystor, vanligast hos kvinnor över 50 år.
Metastatiska tumörer: Har sitt ursprung i andra organ, som magsäck, sköldkörtel, bröst eller livmoder. De sprids via blod eller lymfa och är ofta svårbehandlade.

Tumörens stadium bedöms enligt TNM-systemet, där T beskriver tumörens utbredning, N om lymfkörtlar är påverkade och M om det finns fjärrmetastaser. Ju högre siffra, desto mer avancerad sjukdom (stadium I–IV).

Symtom på äggstockscancer

Tidiga stadier är oftast helt symtomfria. I vissa fall debuterar sjukdomen akut om en cysta vrider sig eller brister, vilket orsakar plötslig, kraftig smärta i nedre delen av buken.

När tumören växer kan den börja utsöndra substanser och trycka mot närliggande organ, vilket ger ospecifika symtom såsom:

Allmän trötthet och nedsatt ork
Lätt förhöjd kroppstemperatur (kring 37–37.7 °C)
Ofrivillig viktnedgång
Hjärtklappning och andfåddhet
Förstorad buk
Tarmbesvär (gasbildning, diarré, förstoppning)
Illamående, kräkningar och nedsatt aptit
Smärta i ländryggen
Smärta eller obehag vid samlag
Täta urinträngningar

Hormonproducerande tumörer kan orsaka feminisering eller maskulinisering. Exempel:

Tidig pubertet hos barn
Menstruationens återkomst efter menopaus
Ökad kroppsbehåring (hirsutism)
Minskad bröststorlek
Oregelbunden eller utebliven menstruation
Kroppsform som liknar den manliga

Viktigt: De första tydliga symtomen visar sig ofta sent i sjukdomsförloppet. Årliga gynekologiska kontroller är därför mycket viktiga.

Komplikationer

Om tumören sprider sig till bukhinnan kan ascites utvecklas (vätska i buken). Metastaser i lungorna kan orsaka pleurit, och spridning till skelettet kan leda till patologiska frakturer.

Tumören kan också trycka på sina egna blodkärl, vilket orsakar vävnadsdöd och akut, svår smärta som kräver omedelbar kirurgi.

I vissa fall kan tumören brista och ge upphov till kraftig buksmärta och blödning.

Diagnos

Läkaren misstänker äggstockscancer utifrån symtom, sjukdomshistoria och gynekologisk undersökning. Vid palpation kan en oregelbunden, fast förändring i en eller båda äggstockarna kännas.

För att fastställa diagnosen används:

Ultraljud med vaginal prob
CT- eller MR-undersökning av bäckenet
Diagnostisk laparoskopi med biopsi för histologisk analys
Blodprov för specifika tumörmarkörer (främst HE4 och CA-125)

För att leta efter metastaser kan följande behövas:

Mammografi
Lungröntgen
Ultraljud av buken och sköldkörteln
Gastroskopi och koloskopi
CT av bröstkorg och buk

Endast en fullständig utredning gör det möjligt att välja rätt behandling.

Behandling

Behandlingen planeras individuellt av gynekologisk onkolog och beror på stadium, tumörtyp, patientens ålder och allmäntillstånd. Terapin är oftast kombinerad:

Kirurgi

Om tumören kan avlägsnas helt är operation förstahandsval. Vanligtvis tas livmodern, äggledarna, äggstockarna och ibland omentet bort. Vid spridning kan även delar av angränsande organ behöva opereras bort.

Läkaren försöker alltid bevara så mycket som möjligt – framför allt hos yngre kvinnor – men livräddande insatser prioriteras.

Kemoterapi

Ges före operation (neoadjuvant behandling) för att krympa tumören, och efter operation för att eliminera kvarvarande tumörceller.

Strålbehandling

Har begränsad effekt vid äggstockscancer och används därför sällan.

Immunterapi och målstyrd behandling

Moderna behandlingsmetoder som riktar sig specifikt mot tumörcellernas tillväxtmekanismer. Kan ges separat eller i kombination med cytostatika.

Prognos

Prognosen beror på sjukdomsstadium och tumörens celltyp. Ju högre differentiering, desto bättre behandlingssvar och prognos.

Ungefärliga överlevnadssiffror:

Stadium I: 60–90 % lever längre än 5 år
Stadium II: cirka 50 %
Stadium III: omkring 10 %
Stadium IV: cirka 5 %

Förebyggande åtgärder

Risken kan minskas genom:

Aktiv livsstil
Hälsosam vikt
Undvika tobaks- och alkoholvanor
Graviditeter, förlossningar och amning
Tidigt behandla gynekologiska sjukdomar
Vid behov – användning av kombinerade p-piller (på läkarens rekommendation)

Kvinnov som behandlats för äggstockscancer behöver regelbundna kontroller hos gynekologisk onkolog för att upptäcka eventuella återfall i tid. Vid borttagna äggstockar kan hormonbehandling behövas för att lindra symtom efter menopaus, vilket följs upp av läkare.

Vanliga frågor

Vilken läkare diagnostiserar äggstockscancer?

Misstanke uppstår oftast hos gynekolog, men utredning och behandling sker hos onkolog.

Minskar hormonella preventivmedel risken?

Ja, men endast kombinerade p-piller. De hämmar ägglossningen och minskar risken vid längre tids användning (minst fem år).

Hur kan man upptäcka tidiga tecken?

Om trötthet, låg feber, bukobehag eller andra symtom som beskrivits förekommer mer än 12 dagar per månad bör läkare kontaktas.

Hur stor kan en äggstockstumör bli?

Tumören kan bli mycket stor, i vissa fall upp till 40 centimeter i diameter och fylla hela bukhålan.

Varför är målstyrd terapi skonsammare än cytostatika?

Den riktas specifikt mot molekyler som styr tumörcellernas tillväxt, vilket gör att friska celler påverkas betydligt mindre jämfört med traditionell kemoterapi.