Sjukdomar

Androgenbrist hos män

Androgenbrist betyder att kroppen har för lite manliga könshormoner – främst testosteron. Tillståndet kan uppstå i alla åldrar, från spädbarn till hög ålder, men orsakerna skiljer sig mellan åldersgrupper. Symtomen är ofta ospecifika och obehandlad brist kan leda till följdsjukdomar. Behandling sker av endokrinolog/androlog och bygger på hormonell substitution och åtgärder mot bakomliggande orsaker.

Varför uppstår androgenbrist?

Den omedelbara orsaken är låg testosteronnivå (absolut eller relativ). Det kan bero på:

Primära testikelorsaker (vanligast)

  • Åderförkalkning i testikelkärl (främst hos äldre).
  • Orkit och andra infektioner/inflammationer i testiklar eller bitestiklar.
  • Trauma mot pung/bäcken.
  • Testikeltumörer (benigna eller maligna).
  • Kryptorkism (ej nedvandrade testiklar).
  • Hypoplasi/underutveckling av testiklar (hypogonadism).
  • Genetiska syndrom, t.ex. Klinefelters syndrom (47,XXY).

Centrala orsaker (hypotalamus/hypofys)

  • Sjukdomar i hypofys/hypotalamus som stör hormonstyrningen (medfödda eller förvärvade).

Övriga tillstånd som kan bidra

  • Hjärtkärlsjukdom, diabetes, sjukdomar i sköldkörtel/binjurar/pankreas.
  • Långvarig systemsjukdom, kraftig viktnedgång, vissa läkemedel.

Hur utvecklas bristen? (patogenes)

  • Vävnadsbrist i testiklar (medfödd) → otillräcklig hormonproduktion.
  • Cirkulationsstörning i testiklar (t.ex. ateroskleros) → atrofi och nedsatt produktion.
  • Störd central reglering (hypofys/hypotalamus) → för lite signal (LH/FSH) till testiklarna.

Riskfaktorer

  • Överhettning av testiklar (tätt syntetiskt underkläder, bastuvanor, varma arbetsmiljöer).
  • Övervikt/obesitas.
  • Diabetes, dyslipidemi.
  • Rökning, hög alkoholkonsumtion.
  • Kronisk stress och förhöjt kortisol.
  • Sömnbrist/sömnapné.
  • Endokrina sjukdomar (t.ex. hypo-/hypertyreos).
  • Ärftlighet.
Vissa är modifierbara (livsstil), andra inte (ålder, genetik).

Indelning

  • Primär (testikulär) vs sekundär (central; hypofys/hypotalamus).
  • Prepubertal/under pubertet (hög risk för bestående utvecklingsstörningar) vs postpubertal debut.
  • Absolut (totalt testosteron klart lågt) vs relativ (symtom trots nivå nära nedre referens; ofta hög SHBG).

Symtom och tecken

Generella

  • Trötthet, låg energi, sänkt vitalitet.
  • Nedstämdhet, irritabilitet, minskad motivation/kognitiv skärpa, sämre minne/koncentration.
  • Minskad libido, erektil dysfunktion.
  • Minskad muskelmassa/styrka, ökad fettmassa (bukfetma).
  • Minskad skäggväxt/kroppsbehåring, torr hud.
  • Osteopeni/osteoporos (frakturer), led-/muskelsmärta.
  • Infertilitet (låg spermiekvalitet/-mängd).
  • Högt blodtryck, ogynnsamma blodfetter.

Vid tidig (prepubertal) brist

  • Sen/utebliven pubertet, små testiklar/penis, sparsam behåring, långväxt med långa extremiteter, gynekomasti.

Möjliga komplikationer

  • Kardiovaskulär riskökning, svårbehandlad hypertoni.
  • Osteoporos och frakturer.
  • Metabolt syndrom, typ 2-diabetes.
  • Uttalad sexuell dysfunktion och infertilitet.
  • Psykiatriska konsekvenser (depression/ångest).
  • Förkortad hälsospann vid obehandlad uttalad brist.

Diagnostik

  1. Anamnes & status
  2. – Symtom, läkemedel, alkohol/tobak, sömn/stress, hereditet.
  3. – Kroppsstatus inkl. testikelstorlek (orchidometer), sekundära könskarakteristika, blodtryck, midjemått, tecken på endokrin sjukdom.
  4. Laboratorier (tas på morgonen, helst fastande, ≥2 mätningar)
  • Totalt testosteron och SHBG → beräkna fritt testosteron.
  • LH, FSH (differ mellan primär vs sekundär brist).
  • Prolaktin, TSH/fritt T4, HbA1c/glukos, lipider, vitamin D.
  • Vid infertilitet: sädesanalys.
  • Vid misstanke central orsak: övriga hypofyshormoner; ev. MR hypofys.
Ultraljud av pung/underliv vid misstanke om testikelsjukdom.
Diagnosen baseras på symtom + upprepade låga nivåer (eller lågt fritt T).

Behandling

1) Behandla grundorsak

  • Viktminskning, alkohol- och rökstopp, sömnoptimering (ev. CPAP vid sömnapné), styrketräning.
  • Optimera diabetes, sköldkörtelrubbningar, läkemedelsgenomgång.
  • Behandla testikel- eller hypofyssjukdom (kirurgi/medicin) vid behov.

2) Hormonell behandling

  • Testosteronersättning (TRT) om tydlig brist + symtom och inga kontraindikationer.
  • Former: gel/kräm, injektioner (kort-/långverkande), plåster.
  • Mål: symtomlindring, normalisera T inom referens, förbättra kroppssammansättning, skelett och sexuell funktion.
  • Stimulera egenproduktion (vid bevarad fertilitetsönskan):
  • – hCG ± SERM (t.ex. klomifen) under specialistkontroll.
Viktigt: TRT kan undertrycka spermatogenesen. Vid graviditetsönskan föredras oftast hCG/SERM framför testosteron.

Uppföljning vid TRT

  • Kontroller efter 6–12 veckor, därefter regelbundet: testosteron, Hb/EVF (erytrocyter), PSA (män >40–50 år eller risk), leverprover, lipider, blodtryck, symtomskattning.
  • Osteoporosrisk: DXA-mätning.
  • Justera dos/beredning utifrån värden och symtom.

Kontraindikationer/varning

  • Prostatacancer/bröstcancer hos män (pågående/obehandlad).
  • Uttalad erytrocytos (EVF förhöjt), svår obehandlad sömnapné, okontrollerad hjärtsvikt, svår LUTS p.g.a. prostata tills utvärderad.
  • All behandling ska styras av specialist.

Prognos

Med korrekt diagnostik och individanpassad behandling är utsikterna goda: förbättrad livskvalitet, sexuell funktion, muskel-/fettbalans, bentäthet och ibland kardiometabola markörer. Tidig upptäckt är viktigast vid prepubertal/ung debut.

Egenvård och förebyggande

  • Styrketräning 2–3 ggr/vecka + vardagsrörelse.
  • Normalisera vikt, proteinrikt och näringstätt kostupplägg.
  • Sömn 7–9 h, hantera stress (KBT/avslappning).
  • Sluta röka, begränsa alkohol.
  • Regelbundna hälsokontroller och snabb behandling av endokrina och kardiometabola tillstånd.
  • Undvik kronisk överhettning av pungen (täta kläder, långvarig värme).

Vanliga frågor

Kan unga män få androgenbrist?

Ja. Orsakerna skiljer sig (t.ex. medfödda avvikelser, endokrina sjukdomar, kraftig viktnedgång), men tillståndet kan behandlas.

Hur lång tid tar behandlingen?

Individuellt. Symtom förbättras ofta inom veckor–månader; full effekt och finjustering av dos tar längre tid.

Måste jag alltid ta läkemedel?

Inte alltid. Vid mild/relativ brist kan livsstilsåtgärder räcka. Vid uttalad brist krävs ofta hormonell behandling.

Vem ska jag vända mig till?

Androlog eller endokrinolog (ibland båda). Vid fertilitetsfrågor – även fertilitets-/uroandrolog.
2025-09-16 09:01 Manssjukdomar