Skrotalabscess är en akut varbildande infektion i pungen (skrotum). Tillståndet är ovanligt men kan hota både fertilitet och allmänhälsa – i svåra fall även livet. Orsaken är nästan alltid bakterier, ofta efter skada/trauma, men smitta kan också nå området via blod- eller lymfbanor från ett närliggande eller avlägset infektionsfokus (t.ex. testikel- eller bitestikelinflammation).
Diagnostik och behandling sköts av urolog (eller urolog-androlog). Behandlingen är kirurgisk med dränering; läkemedel ges som stöd.
Orsaker
Bakteriell infektion (vanligast), mer sällan svamp. Beskrivna virusorsaker saknas.
Direkt efter skada/ingrepp, eller sekundärt via hematogen/lymfatisk spridning.
Primär skrotalabscess kan utgå från testikel, bitestikel eller sädessträng; sekundär form sprids in från huden eller andra fokus.
Vanliga patogener:
Staphylococcus (inkl. guld- och hemolytiska stafylokocker)
Streptococcus
Anaerober/ blandflora; ibland Candida vid svamporsakad infektion
Mer sällsynt: tuberkulos eller sexuellt överförda bakterier
Patogenes (förlopp)
Infektionen initierar ett septiskt, varbildande svar: vävnad skadas, immunsvar med pus bildas och kapslas ofta in till en abscesshåla. Utan dränering risk för spridning i djupare skikt.
Riskfaktorer
Tunn, fuktig hud i skrotum, bristande hygien, ökad svettning
Princip: Kirurgisk dränering är nödvändig. Ju tidigare desto bättre.
Incision och dränage av abscessen, sköljning och antiseptisk behandling.
Antibiotika riktat mot sannolik/odlingsverifierad flora; NSAID för smärta.
Sårvård och drän tills avflödet avstannar; uppföljning hos urolog.
Obs! Vid utgång från testikeln och destruktiv skada kan orkiektomi (avlägsnande av testikeln) bli nödvändig för att kontrollera infektionen.
Prognos och förebyggande
Med snabb kirurgisk handläggning är prognosen oftast god och man kan ofta nöja sig med dränering. Fördröjd behandling ökar risken för svåra komplikationer.
Förebyggande åtgärder:
God intimhygien och torr, ventilerad miljö i genitalområdet
Tidig behandling av hud- och urogenitala infektioner
Optimering av kroniska sjukdomar (t.ex. diabetes)
Säker sex och minskad traumatisk belastning
Sök vård omedelbart vid misstanke om abscess – dröjsmål är riskabelt.
Vanliga frågor om skrotalabscess
Kan en skrotalabscess utvecklas i unga år?
Ja, sjukdomen kan uppträda hos vem som helst, men är vanligast i åldern 25–45 år. Det är alltså medelåldern som innebär störst risk. Lyckligtvis är tillståndet ovanligt.
Hur lång tid tar behandlingen?
Det beror på det enskilda fallet – när sjukdomen upptäcks, hur noggrann diagnostiken är och vilken behandlingsstrategi som väljs. Vanligtvis räcker 7–12 dagar för att hantera infektionen. Rehabilitering kan ta upp till en månad, ibland längre. Tiden fastställs alltid av behandlande läkare.
Kan tillståndet leda till infertilitet?
I vissa fall kan abscessen påverka fertiliteten. Även läkemedlen som används i behandlingen kan tillfälligt förändra spermakvaliteten. Under de första månaderna efter behandlingen rekommenderas att man avstår från att försöka få barn. Därefter följs spermaprover regelbundet upp tills normal funktion återställs.
Vad skiljer Fourniergangrän från en skrotalabscess?
Fourniergangrän är en nekrotiserande infektion (flegmone) som oftast drabbar män över 60 år. Den har ett mer diffust och aggressivt förlopp, utan inkapsling. En abscess är däremot avgränsad med kapsel och har i regel en bättre prognos. Båda tillstånden är dock akuta och kräver omedelbar kirurgisk behandling.