Kronisk sinuit är ett långdraget inflammatoriskt tillstånd i en eller flera bihålor. I de flesta fall orsakas sjukdomen av en infektion, men i ungefär 30 procent av fallen har inflammationen en allergisk bakgrund. Tillståndet åtföljs ofta av ihållande nästäppa, slemsekretion från näsan samt sömnstörningar. Kronisk sinuit påverkar livskvaliteten i hög grad och kräver tidig och korrekt behandling. Behandlingens effektivitet beror till stor del på hur tidigt den påbörjas.
Utredning och behandling av kronisk sinuit ligger inom ansvarsområdet för öron-, näs- och halsläkare (ÖNH-läkare). Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk, beroende på sjukdomens form och svårighetsgrad.
Orsaker till kronisk sinuit
Kronisk sinuit utvecklas oftast som en följd av en otillräckligt behandlad akut sinuit. Med tiden kan den infektiösa mikroorganismen anpassa sig till kroppens miljö, vilket gör immunförsvarets reaktion mindre effektiv. Detta försvårar behandlingen. I övrigt är orsakerna till kronisk sinuit i stort sett desamma som vid akut sinuit.
Sjukdomsmekanism
Utvecklingen av kronisk sinuit beror huvudsakligen på tre faktorer:
– att en infektiös mikroorganism tränger in i bihålorna
– nedsatt lokalt och allmänt immunförsvar
– förändring och anpassning av smittämnet över tid
De vanligaste mikroorganismerna som orsakar kronisk sinuit är:
– Pseudomonas aeruginosa, som är svårbehandlad
– stafylokocker, framför allt Staphylococcus aureus
– streptokocker
– pneumokocker
Mer sällan förekommer svampinfektioner, till exempel Candida. Dessa ses oftare hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel efter kirurgiska ingrepp, vid långvarig immobilisering eller vid hiv-infektion.
En viktig bidragande faktor är nedsatt immunförsvar, vilket kan bero på:
– upprepade infektioner och förkylningar
– tidigare operationer
– läkemedel som påverkar immunförsvaret, till exempel glukokortikoider eller cytostatika
– kroniska infektionshärdar, exempelvis tandinfektioner
– hormonella och endokrina sjukdomar
– ämnesomsättningsrubbningar
Vid allergisk sinuit beror den kroniska inflammationen på en ihållande immunreaktion mot ett allergen. Om allergenet identifieras och elimineras är behandlingsresultaten ofta bättre än vid infektiös sinuit.
Riskfaktorer
Utöver direkta orsaker finns ett antal faktorer som ökar risken för att utveckla kronisk sinuit:
– tandproblem och odontogena infektioner
– andra infektioner i huvud- och halsområdet
– immunbrist av olika orsaker
– tidigare akut sinuit
– vuxen ålder, eftersom kronisk form är vanligare hos vuxna
– hormonella och endokrina sjukdomar
– diabetes och andra metabola sjukdomar
– långvarig eller okontrollerad användning av antibiotika och hormonella läkemedel
– graviditet
– sned nässkiljevägg eller andra anatomiska förändringar i näsan
– allergisk benägenhet
– tidigare kirurgiska ingrepp eller trauman
Genom att identifiera och korrigera riskfaktorer kan risken för kronisk sinuit minskas avsevärt.
Klassificering och typer
Kronisk sinuit delas in efter orsak, lokalisation och sjukdomsform.
Efter orsak
– bakteriell
– viral
– svamporsakad
– allergisk
Efter lokalisation
– maxillarsinuit (käkhålesinuit), den vanligaste formen
– frontalsinuit (pannbihålorna)
– etmoidit
– sfenoidit
Efter sjukdomsform
– hypertrofisk sinuit
– purulent sinuit
– cystisk form
– fibrotisk form
– polypös sinuit
Den vanligaste formen är bilateral kronisk sinuit, där båda bihålorna är påverkade.
Symtom vid kronisk sinuit
Symtomen liknar dem vid akut sinuit men är ofta mildare och mer långdragna. Vanliga symtom är:
– smärta eller tryck i panna, kinder eller näsa
– försämring vid framåtböjning
– nästäppa
– slemsekretion, ibland gul eller varliknande
– nedsatt luktsinne
– trötthet och allmän sjukdomskänsla
– återkommande näsblödningar
Vid etmoidit och sfenoidit kan smärtan vara diffus och svår att lokalisera.
Symtomen kan variera över tid med perioder av försämring och förbättring.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan kronisk sinuit leda till allvarliga komplikationer, såsom:
– bestående nästäppa och nedsatt luktsinne
– sömnstörningar och kronisk trötthet
– spridning av infektion till hjärnan med risk för meningit eller encefalit
– kraftiga näsblödningar
– ökad risk för allvarliga inflammatoriska tillstånd
Diagnostik
Diagnostiken utförs av ÖNH-läkare och innefattar:
– klinisk undersökning
– röntgen av bihålor
– datortomografi (CT)
– magnetresonanstomografi (MRI) vid behov
– endoskopisk undersökning
– blodprover
– bakterieodling från näsan
Diagnosen baseras på en samlad bedömning av alla fynd.
Behandling
Behandlingen sker under uppföljning av ÖNH-läkare och kan omfatta:
– nässprayer och droppar med antiinflammatorisk effekt
– antibiotika vid bakteriell infektion
– lokala kortikosteroider
– nässköljning
Kirurgisk behandling övervägs endast om konservativ behandling inte ger tillräcklig effekt. Punktion av käkbihålan eller endoskopiska ingrepp används selektivt.
Prognos
Kronisk sinuit kan ofta kontrolleras men är svår att bota helt, särskilt vid infektiös form. Målet är i de flesta fall att uppnå långvarig symtomfrihet. Allergisk sinuit har generellt bättre prognos.
Förebyggande åtgärder
Förebyggande innefattar:
– tidig behandling av akut sinuit
– behandling av tand- och halssjukdomar
– stärkande av immunförsvaret
– regelbunden medicinsk uppföljning
Vanliga frågor
Kan kronisk sinuit lämnas obehandlad?
Nej. Utan behandling ökar risken för allvarliga komplikationer.
Är fullständig läkning möjlig?
Fullständig läkning är inte alltid möjlig, men långvarig remission är ofta ett realistiskt mål.
Hur lång tid tar behandlingen?
Behandling tar vanligtvis 2–4 veckor, ibland längre beroende på sjukdomens form.
Är operation alltid nödvändig?
Nej. Kirurgi övervägs endast när andra behandlingsmetoder inte ger effekt.
Hur snabbt blir sjukdomen kronisk?
Kronisk sinuit kan utvecklas inom några veckor om akut sinuit inte behandlas korrekt.
