Faryngit är en icke specifik inflammatorisk process i svalgets slemhinna. Tillståndet kan uppstå på grund av infektiösa, mekaniska, kemiska eller termiska faktorer. Sjukdomen förekommer i både akut och kronisk form, och symtombild, sjukdomsmekanism och behandlingsstrategi skiljer sig tydligt åt mellan dessa två typer.
Orsaker till faryngit
De flesta akuta fall av faryngit orsakas av virus, exempelvis rinovirus, coronavirus samt influensa- och parainfluensavirus.
Mer sällan är orsaken RS-virus, herpes simplex typ 1 och 2, Coxsackievirus, Epstein–Barr-virus, entero- eller cytomegalovirus.
Observera:
Akut faryngit kan också orsakas av svamp samt av olika patogena eller opportunistiska bakterier. Oftast tillkommer dessa sekundärt vid redan pågående virusinfektion. Bland bakteriella agens är betahemolytiska streptokocker vanligast. Samtidig infektion av flera mikroorganismer är möjlig.
Riskfaktorer för faryngit
Till skillnad från akut faryngit kännetecknas kronisk faryngit av en långvarig, låggradig inflammation där infektiösa agens endast spelar en begränsad roll. Vanliga riskfaktorer är:
- individuella anatomiska egenskaper i svalg och magtarmkanal
- rökning och alkoholkonsumtion
- nästäppa och andningssvårigheter, inklusive användning av avsvällande nässprej
- allergisk benägenhet och allergisjukdomar
- endokrina störningar
- hjärt-, njur- eller leverinsufficiens
- långvarig exponering för ogynnsam miljö (damm, torr eller varm luft)
Typer av faryngit
Ur klinisk synvinkel skiljer man främst mellan akut och kronisk faryngit. Efter etiologi delas tillståndet in i:
- viral faryngit
- bakteriell faryngit
- svampbetingad faryngit
- candidafaryngit
- posttraumatisk faryngit
- kemisk eller termisk faryngit
- allergisk faryngit
Kronisk faryngit delas i sin tur in i:
- katarral kronisk faryngit
- hyperplastisk faryngit
- subatrofisk och atrofisk faryngit
- blandformer
Efter specifika smittämnen kan följande typer förekomma:
- streptokockfaryngit
- herpesbetingad faryngit
- gonokockfaryngit
- klamydiafaryngit
- enterovirusfaryngit
Symtom på faryngit
Akut faryngit – lokala och allmänna symtom
Lokala symtom:
- obehag och smärta i svalget, särskilt vid sväljning
- förstorade och ömma lymfkörtlar på halsen
- rodnad och svullnad i svalgets bakre vägg
Kronisk faryngit – dominerande symtom
- ihållande känsla av obehag i halsen
- känsla av slemklump eller ”främmande kropp” som väcker behov av att harkla sig
- torrhet och irritation i halsen
- mild men återkommande smärta vid sväljning
- ömhet i övre, främre eller bakre lymfkörtelgrupper på halsen
Personer med kronisk faryngit drabbas ofta av återkommande luftvägsinfektioner, långvarig torrhosta och nästäppa. Sömnstörningar och psykisk belastning som irritabilitet och nedstämdhet kan förekomma vid långvariga besvär.
Komplikationer vid faryngit
Akut streptokockfaryngit kan i vissa fall leda till peritonsillär abscess.
Vid bristfällig behandling av akut faryngit eller vid långvarig kronisk inflammation kan systemiska komplikationer uppstå:
- reumatisk feber och hjärtpåverkan
- glomerulonefrit
- olika former av artrit
Risken ökar om bakteriell faryngit förekommer samtidigt med kronisk tonsillit.
Diagnos av faryngit
Anamnes och klinisk undersökning
Läkaren går igenom symtomens uppkomst, eventuella allergier, yrkesmässig exponering samt rökning. Vid undersökning bedöms allmäntillstånd och eventuella tilläggssymtom.
Faryngoskopi
Undersökning av svalgets bakre vägg. Typiska fynd:
- rodnad och svullnad
- tydligare kärlteckning
- granulombildning
- förtunnad eller torr slemhinna
Laboratorieundersökningar
Standardmetoden är svalgodling för att identifiera bakteriella eller svampbetingade patogener.
PCR-test kan användas vid misstanke om virusrelaterad faryngit, särskilt vid svårare eller atypiska fall.
Viktigt:
Varje form av faryngit uppvisar sina egna morfologiska särdrag. ÖNH-specialisten bedömer därför både förekomst av sjukdom och typ av faryngit.
Behandling av faryngit
Behandlingen är alltid helhetsinriktad och anpassas efter bakomliggande orsak.
Behandling av viral faryngit
Denna form behandlas huvudsakligen symtomatiskt:
- undvika heta, kalla, starka och irriterande livsmedel
- varma kompresser på halsen
- ånginhalationer
- gurgling med örtavkok (t.ex. kamomill eller salvia) eller antiseptiska lösningar
- rökstopp
Lokala antiseptiska läkemedel används ofta i form av spray, sugtabletter eller gurgellösningar.
Behandling av bakteriell faryngit
Här krävs antibiotika, antingen lokalt som sprej eller systemiskt i tablettform, särskilt vid feber och allmänpåverkan. Initial behandling ges empiriskt och justeras efter provsvar. Stödbehandling kan innefatta:
- immunstärkande åtgärder
- vitaminterapi
- återställande av slemhinnans mikroflora
Prognos
Prognosen är god vid korrekt och tidig behandling. I sällsynta fall kan infektionen sprida sig vidare till struphuvud, bronker eller lungor.
Förebyggande av faryngit
Det finns ingen specifik vaccination eller direktprofylax. Rekommenderade åtgärder:
- stärka immunförsvaret genom hälsosam livsstil
- vitaminintag enligt läkarens rekommendation
- god sömn och regelbunden fysisk aktivitet
- rökstopp
- snabb behandling av förkylningar och andra ÖNH-sjukdomar
- god munhygien
- vid polyper eller avvikande nässkiljevägg – konsultation hos specialist för vidare åtgärdsplan
Vanliga frågor
Hur behandlas faryngit?
Enligt läkarens rekommendationer. Egenbehandling kan leda till komplikationer.
Är faryngit smittsamt?
Vid virusorsakad infektion kan smitta förekomma. Ofta utvecklas dock faryngiten som ett senare led i infektionen och är då inte längre smittsam.
Hur behandlas faryngit under graviditet?
En läkare bedömer lämplig behandling och säkerhet för både mamma och barn.
