Strupcancer är en form av cancer där en tumör utvecklas i struphuvudet. Tumören uppstår ur slemhinnans celler och kan vara primär eller utvecklas genom att en tidigare godartad förändring omvandlas till cancer (till exempel en fibrom eller papillom, som i vissa fall har hög risk att bli malign). Strupcancer räknas som en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Den genomsnittliga femårsöverlevnaden ligger runt 60 procent. Ofta upptäcks sjukdomen i ett sent skede när behandlingen är mindre effektiv och inte ger fullt önskat resultat.
Diagnostik och behandling av strupcancer utförs av öron-, näs- och halsläkare (ÖNH-specialister) samt onkologer vid behov. Behandlingen är nästan alltid multimodal och kan omfatta strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av båda.
Orsaker till att strupcancer utvecklas
Strupcancer är en relativt vanlig cancerform och utgör cirka 5 procent av alla nyupptäckta tumörsjukdomar. Sjukdomen drabbar framför allt män, vilket sannolikt har samband med högre förekomst av rökning och alkoholvanor. Cancern utvecklas till följd av flera yttre och inre faktorer samt individuella riskfaktorer. Att identifiera orsakerna är viktigt för att förebygga återfall efter genomgången behandling.
Sjukdomens utveckling (patogenes)
Tumörer i struphuvudet uppstår genom att cellernas normala tillväxt och död rubbas. I kroppen delar sig alla celler ett visst antal gånger innan de genomgår programmerad celldöd. Om denna mekanism skadas kan celler börja dela sig okontrollerat, förlora sina ursprungliga egenskaper och omvandlas till cancerceller.
Cancerogena celler bildas ständigt i kroppen, men immunförsvaret eliminerar dem normalt. När immunförsvaret är försvagat eller fungerar sämre kan en tumör utvecklas.
Faktorer som kan orsaka denna störning:
exponering för joniserande strålning
papillomatos i struphuvudet, som betraktas som ett tillstånd med hög risk för malign utveckling
andra godartade tumörer som i vissa fall kan övergå i cancer
Observera:
Kombinationen av cellulär omvandling (atypi) och nedsatt immunförsvar är själva grunden i sjukdomens utveckling. Båda dessa mekanismer kan påverkas genom förebyggande åtgärder.
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar risken för att utveckla strupcancer:
Alkoholkonsumtion – skadar slemhinnan och ökar risken för cancer i munhåla, svalg och struphuvud.
Rökning – den viktigaste riskfaktorn; risken ökar mångfaldigt.
Ärftlighet – risken ökar om nära släktingar haft strupcancer.
Yrkesmässig exponering för strålning eller andra skadliga ämnen.
Luftföroreningar på arbetsplatsen (asbest, kolpartiklar, kemiska ämnen).
Godartade tumörer i struphuvudet, som under vissa omständigheter kan bli maligna.
Manligt kön.
Hög ålder.
Kroniska inflammatoriska tillstånd i munhåla och svalg.
Utvecklingen av strupcancer beror oftast på en kombination av flera riskfaktorer, inte en enskild orsak.
Klassificering och typer av strupcancer
Tumören klassificeras utifrån lokalisation och stadium.
1. Lokalisation
Supraglottisk cancer – tumören sitter ovanför stämbanden.
Glottiscancer – tumören utgår från stämbanden.
Subglottisk cancer – tumören sitter under stämbanden.
2. Stadium
Bedömningen baseras på tumörens storlek, spridning och symtom.
Stadium 1 – liten tumör utan invasion i djupare vävnader; symtomen är ofta vaga.
Stadium 2 – större tumör som växer in i djupare lager; symtomen blir tydligare.
Stadium 3 – spridning till närliggande lymfkörtlar.
Stadium 4 – fjärrmetastaser och avancerad tumörspridning.
Oftast utvecklas strupcancer snabbt och kan vara aggressiv.
Viktigt:
Den vanligaste formen är skivepitelcancer, medan basalcells- och adenocarcinom är betydligt mer ovanliga men ofta aggressivare.
Symtom på strupcancer
Symtombilden beror på tumörens omfattning och placering. Vanliga symtom är:
smärta i halsen
hosta
andningssvårigheter
sväljningssvårigheter (dysfagi)
känsla av något som fastnat i halsen
förändrad röst eller heshet
Smärtan uppstår ofta när tumören växer in i djupare vävnad. Hosta kan vara reflexmässig och ibland uppstår blodstrimmor i slemmet. Andningssvårigheter kan leda till akuta kvävningsattacker.
Symtomen varierar från person till person beroende på tumörens läge och storlek.
Möjliga komplikationer
Utan behandling är strupcancer livshotande. På avancerade stadier förekommer bland annat:
kvävningsrisk vid svår dysfagi
akut andnöd på grund av tumörtillväxt
kraftiga blödningar
undernäring och blodbrist, som kan leda till kakeksi
Komplikationerna kan i sig vara direkt dödliga eller kraftigt försämra livskvaliteten.
Diagnos
Diagnosen ställs av en ÖNH-läkare. Undersökning rekommenderas om symtomen kvarstår i flera veckor. Utredningen kan innefatta:
bedömning av röstfunktionen
röntgen
ultraljud
datortomografi (DT/CT)
laryngoskopi
biopsi
Biopsi är den mest avgörande metoden eftersom den visar tumörens typ och grad av malignitet.
Behandling
Behandlingen anpassas efter tumörens läge och storlek. Vanliga metoder:
1. Kirurgi
Operation kan innebära delvis eller fullständig borttagning av tumören och används ofta tillsammans med andra behandlingsmetoder.
2. Kemoterapi
Ges före eller efter operation för att minska tumörmassa eller eliminera kvarvarande cancerceller.
3. Strålbehandling
En effektiv metod som ofta kombineras med kirurgi eller kemoterapi. Vissa patienter behandlas enbart med strålning.
Prognos
Prognosen beror på sjukdomens stadium:
Stadium 1: cirka 95 procent femårsöverlevnad
Stadium 2: cirka 80 procent
Stadium 3: cirka 65 procent
Stadium 4: 20–30 procent
Prognosen påverkas av tumörens storlek, spridning och patientens allmänna hälsa.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för strupcancer rekommenderas:
att avstå från rökning och alkohol
att undvika miljöer med höga halter av skadliga partiklar
att behandla förstadier eller andra sjukdomar i svalg och struphuvud i tid
Vanliga frågor
Går det att överleva strupcancer i stadium 4?
Teoretiskt ja, men femårsöverlevnaden är låg – omkring 20–30 procent. Många patienter avlider tidigare på grund av komplikationer. Därför är tidig upptäckt avgörande.
Hur länge lever man med strupcancer?
Det varierar stort beroende på stadium, behandlingens kvalitet och patientens hälsa. Vid tidig upptäckt (stadium 1–2) kan livslängden vara lång. Vid avancerade stadier är risken för återfall hög.
Vilken läkare ska man vända sig till?
Vid misstänkta symtom bör man kontakta en ÖNH-läkare. Vid behov remitteras patienten vidare till onkolog.
Hur lång tid tar behandlingen?
Behandlingen kan pågå under flera månader och följs ofta av en längre rehabiliteringsperiod.
Behövs operation alltid?
Ja, kirurgi är i de flesta fall huvudbehandlingen. Syftet är att ta bort tumören så radikalt som möjligt. Kompletterande behandlingar kan fortfarande vara nödvändiga.