Akut tonsillit

Akut tonsillit är en infektiös sjukdom som kännetecknas av en snabb utveckling av inflammation i lymfoepiteliala strukturer i svalget, framför allt i de palatina tonsillerna. Dessa är de största tonsillerna och fungerar som ett skydd mot att infektionen sprids vidare ned i luftvägarna. Samtidigt påverkas de själva av inflammationen. Typiska symtom är halsont, svullnad i slemhinnan, feber, frossa och allmän sjukdomskänsla. Vid sådana besvär bör man kontakta läkare så tidigt som möjligt.

Diagnosen akut tonsillit ställs av allmänläkare eller öron-, näs- och hals-specialist. Undersökningen innefattar svalginspektion (faryngoskopi) och snabbtest för streptokocker.

Den akuta formen orsakas av att ett sjukdomsframkallande virus eller en bakterie når slemhinnan och börjar föröka sig. De vanligaste orsakerna är bakterier, framför allt grupp A betahemolytiska streptokocker. Mer sällsynta orsaker är andra streptokockgrupper, Arcanobacterium haemolyticum, anaeroba bakterier, spiroketer eller – i mycket ovanliga fall – Corynebacterium- eller Neisseria-arter.

Tonsillit kan också vara virusorsakad. Vanliga virus är adenovirus, rhinovirus, parainfluensavirus, Epstein–Barr-virus och paravirus. Under de senaste åren har även coronavirus kopplats till tonsillit.

För att infektionen ska kunna utvecklas krävs ofta ytterligare faktorer som försvagar kroppens försvar. Bland dessa finns:

• nedsatt immunförsvar

• kroniska luftvägssjukdomar

• svåra systemiska sjukdomar

• dekompenserade hjärt-, njur- eller metabola tillstånd

• nedkylning eller överhettning

• stress och utmattning

• bristfällig kost, vitaminbrist

• rökning eller exponering för irriterande ämnen

• kroniska infektionsfoci i munhålan

• nära kontakt med sjuka personer

• bristande användning av skyddsutrustning

I svalget finns den så kallade Waldeyers svalgring som består av flera lymfoida strukturer. Deras funktion är att fånga upp och neutralisera mikroorganismer som når luftvägarna. När patogener når tonsillerna kan de tränga igenom de naturliga barriärerna och börja föröka sig. Kroppens immunsystem reagerar genom en inflammatorisk respons: kärlväggarnas genomsläpplighet ökar, vätska tränger ut i vävnaden och svullnad uppstår. Ibland bildas fibrinbeläggningar på tonsillerna.

Bakteriernas toxiner påverkar även kroppen systemiskt och kan leda till allmän intoxikation. Vid streptokockinfektion finns risk för påverkan på hjärta, njurar, leder och nervsystem.

• Primär tonsillit – uppstår utan underliggande sjukdom

• Sekundär tonsillit – utvecklas som en del av annan systemisk sjukdom (t.ex. difteri, mässling, skarlakansfeber, leukemi, agranulocytos)

• Kataral

• Follikulär

• Lakunär

• Fibrinös

• Herpetisk

• Flegmonös

• Ulcerös–nekrotisk

Inkubationstiden är kort, oftast 1–2 dagar. Sjukdomen börjar abrupt med feber (vanligtvis 37.5–38 °C), halsont och måttlig allmänpåverkan. Vid undersökning ses rodnade och svullna tonsiller, samt förstorade och ömmande lymfkörtlar.

När inflammationen tilltar utvecklas follikulär tonsillit: febern stiger till ca 38–39 °C, halsontet ökar och små gulvita varfyllda folliklar syns på tonsillerna.

Vid lakunär tonsillit ses i stället större vita beläggningar som kan breda ut sig över tonsillernas yta. De sitter ytligt, kan lätt avlägsnas och sträcker sig aldrig utanför tonsillerna.

I svåra fall kan inflammationen utvecklas till en peritonsillär abscess (flegmonös tonsillit). Då blir halsontet mycket kraftigt, ofta ensidigt, och patienten får hög feber (39–40 °C), dålig andedräkt och svårigheter att öppna munnen eller vrida på huvudet.

Vid ulcerös–nekrotisk tonsillit fungerar immunförsvaret dåligt, vilket leder till begränsade systemiska symptom men tydliga lokala skador och illaluktande andedräkt.

Utan behandling kan akut tonsillit leda till allvarliga komplikationer:

• spridning av infektionen till mediastinum (mediastinit)

• infektiös toxisk chock

• sepsis

• meningit eller encefalit

• akut reumatisk feber

• glomerulonefrit

• akut njursvikt

Diagnosen bör ställas så tidigt som möjligt. Läkaren gör en klinisk undersökning, tar anamnes och kan utföra följande tester:

• snabbtest för streptokocker (sensitivitet 94–97 procent)

• blodprov (som skiljer mellan virus och bakterier)

• bakterieodling från tonsiller

• serologiska tester vid behov

Enligt kliniska riktlinjer räcker oftast resultatet från snabbtestet för att påbörja behandling.

De flesta fall behandlas i öppenvård. Sjukhusvård krävs endast vid svår infektion.

Behandlingen består av fyra delar: eliminering av orsaken, lokal behandling, symtomlindring och generella rekommendationer.

• Vid virusorsakad tonsillit används interferoninducerande preparat, mest effektiva inom de första 48 timmarna.

• Vid bakteriell tonsillit krävs antibiotika, framför allt penicilliner, makrolider eller cefalosporiner.

Antibiotika hjälper inte vid ren virusinfektion och rekommenderas inte enbart på grund av kraftiga symtom.

Regelbundna gurglingar med antiseptiska lösningar eller spray rekommenderas. Hård och het mat bör undvikas. Varm soppa, buljong eller yoghurt är skonsammare.

Febern kan sänkas med febernedsättande läkemedel. Smärtan lindras med antiinflammatoriska och analgetiska preparat. Rikligt vätskeintag är viktigt.

• vila ordentligt

• undvik fysisk ansträngning

• ät lättsmält mat i rumstemperatur

• drick minst två liter vatten per dag

Prognosen är god. De flesta tillfrisknar helt inom en vecka vid korrekt behandling.

Förebyggande åtgärder:

• behandla kroniska sjukdomar

• undvik kontakt med sjuka personer

• använd skyddsutrustning vid behov

• god munhygien

• balanserad kost

• undvik nedkylning

• sök vård vid tidiga symtom

• regelbunden fysisk aktivitet

• vädra bostaden

Ja. Både virus- och bakterieorsakad tonsillit smittar lätt vid nära kontakt via droppar eller kontakt med saliv.

Vanligtvis 7–10 dagar. Symtomen är värst de första dagarna och minskar sedan gradvis.

Antiseptiska lösningar som klorhexidin eller örter som kamomill, ringblomma och salvia. Vätskan bör vara cirka 37 grader.

Vanligtvis 3–5 dagar med rätt behandling. Vid felbehandling eller nedsatt immunförsvar kan febern kvarstå upp till 10 dagar och då bör man kontakta läkare.