Bronkit

Bronkit är en vanlig sjukdom där slemhinnan i bronkerna blir inflammerad. Det är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vård, särskilt under höst- och vintermånaderna då antalet fall ökar kraftigt. Inflammationen kan uppstå som en självständig sjukdom eller som en följd av andra luftvägsinfektioner. Oavsett orsaken påverkas flera delar av luftvägarna – både små, medelstora och stora bronker.

Symtomen varierar beroende på vad som orsakat sjukdomen. Vanliga tecken på bronkit är torrhosta, feber, frossa, nästäppa, bröstsmärtor och allmän trötthet. Det är viktigt att söka vård i tid, annars finns risk att inflammationen sprider sig till lungorna. Vid de första tecknen på sjukdom bör man kontakta vårdcentral eller öron-näsa-hals-läkare.

Den akuta formen är oftast infektiös och orsakas vanligen av virus som tillhör gruppen respiratoriska infektioner (som förkylning eller influensa). Vanliga virus är:

Ibland orsakas sjukdomen även av bakterier, till exempel pneumokocker, stafylokocker eller streptokocker.

En icke-infektiös form av bronkit kan ha allergisk bakgrund, exempelvis vid exponering för pollen, mögelsporer, dammkvalster eller djurhår.

Kronisk bronkit uppstår ofta efter långvarig exponering för irriterande ämnen – till exempel tobaksrök, kemiska ångor eller industriellt damm. En genetisk faktor kan också spela in, som brist på proteinet alfa-1-antitrypsin, vilket kan leda till kronisk inflammation i luftvägarna.

Denna term används ofta inom vården. Tobaksrök är den vanligaste orsaken till långvarig inflammation i bronkerna. Både aktiv och passiv rökning skadar slemhinnan, vilket gör att sjukdomen blir mer svårbehandlad och ofta långvarig.

Bronkit kan lättare uppstå vid:

Vid akut bronkit reagerar immunförsvaret på infektionen genom att aktivera inflammation i slemhinnan. Detta leder till svullnad, muskelspasmer och ökad slemproduktion, vilket gör det svårare att andas.

Vid kronisk bronkit uppstår gradvisa förändringar i bronkvävnaden – slemkörtlarna växer, slemhinnan blir tjockare och den naturliga reningsfunktionen försämras.

Det vanligaste symtomet är hosta. Den börjar ofta som torr och irriterande men övergår senare i en slemmig hosta. Andra vanliga symtom är:

Vid akut bronkit uppträder typiska förkylningssymtom: feber, huvudvärk, halsont, nästäppa och trötthet. Hostan kan hålla i sig flera veckor även efter att infektionen gått över.

Kronisk bronkit innebär att man hostar upp slem nästan dagligen under minst tre månader per år, två år i rad. Vanliga symtom är:

Om bronkiten inte behandlas korrekt kan den leda till:

Diagnosen ställs efter läkarundersökning och samtal om symtom. I vissa fall görs kompletterande undersökningar, såsom:

De flesta fall av bronkit behandlas hemma. Vid svårare symtom kan vård på sjukhus behövas.

Behandlingen syftar till att lindra hostan, minska inflammationen och underlätta upphostning av slem. Vanliga läkemedel är:

Utöver mediciner rekommenderas:

Vid långvarig eller återkommande bronkit kan fysioterapi och andningsövningar förbättra lungfunktionen.

För att minska risken att drabbas av bronkit bör man:

Nej. Rökning förvärrar inflammationen, ökar slemproduktionen och försämrar läkningsprocessen. Hosta och andningsbesvär blir långvarigare och risken för kronisk bronkit ökar.

Traditionellt används värmande omslag eller senapsplåster för att lindra symtomen. De kan öka blodcirkulationen och göra slemmet mer lättflytande. Men använd inte denna metod vid feber över 38 °C eller om du har bröstsmärtor.

Ja, vid milda symtom och normal kroppstemperatur kan promenader i frisk luft vara bra. Undvik dock kyla, stark vind och fuktig väderlek.

Ja, den akuta formen orsakad av virus är smittsam. Smittan sprids via hosta, nysningar eller prat. Inkubationstiden är oftast 3–5 dagar, och man kan smitta andra i cirka en vecka.