Anorexi

Anorexi är ett allvarligt tillstånd med stört ätbeteende och en ihållande strävan efter viktminskning. Personen begränsar medvetet matintaget och använder ibland kompensatoriska beteenden (t.ex. överdriven träning eller självframkallade kräkningar). Sjukdomen räknas som en psykiatrisk diagnos med omfattande kroppsliga följder. Anorexi ses oftast hos kvinnor i fertil ålder, men kan drabba alla kön och åldrar.

Varför uppstår anorexi?

Orsaken är multifaktoriell – biologiska, psykologiska och sociala faktorer samverkar.

Neuro-endokrina mekanismer: förändrad signalering mellan fettväv (t.ex. hormonet leptin) och hypotalamus kan påverka hunger/mättnad och bidra till katabola (nedbrytande) processer.
Genetik: ärftliga faktorer ökar sårbarheten (kopplingar till gener som reglerar signalämnen). Gener är inte avgörande i sig, men påverkar risk.
Stress och psykologi: förluster, prestationskrav, perfektionism, låg självkänsla, ångest och depression kan trigga debut.
Kultur och socialt tryck: smalhetsnormer, kommentarer om kropp och vikt, familjemönster med matrestriktioner eller konflikter.
Sekundära orsaker: långvarig somatisk sjukdom (t.ex. cancer), vissa läkemedel (psykostimulantia m.fl.) kan ge aptitlöshet.

Hur utvecklas sjukdomen? (Patogenes och stadier)

Initialt: växande missnöje med kropp/identitet, ökande kontroll över mat, stigande ångest.
Anorektiskt skede: aktiv svält, rigid kaloriräkning, kompensatoriska beteenden; katabol ämnesomsättning, hormonella förändringar.
Kachektiskt skede: viktförlust > ~50 % av ursprungsvikten → uttalad organdystrofi, proteinbrist, ödem, depression – livshotande.

Klassificering

Efter utlösande orsak

Primär (psykogen) – nervös anorexi.
Läkemedelsutlöst.
Sekundär/somatisk – vid kroppslig sjukdom.

Efter svårighetsgrad (ungefärlig indelning via BMI)

Lindrig: BMI 16,0–16,99 kg/m²
Måttlig: BMI 15,0–15,99 kg/m²
Svår: BMI < 15,0 kg/m²

Kliniska stadier

Initialt → anorektiskt → kachektiskt som ovan.

Symtom – fyra grupper

1) Ätbeteende

Medvetet avstående från mat, detaljerad kalorikontroll, undviker måltider/socialt ätande, kräkningar/laxantia/träningskompensation.

2) Destruktiva mönster

Kraftigt ökade träningsmängder, tvångsmässigt vägande/mätande, isolering, föredrar stora täckande kläder, avfärdar omgivningens oro.

3) Kroppsliga tecken

Trötthet, yrsel/svimning, frusenhet, blekhet, ödem (proteinbrist), mensrubbning/amenorré, minskad sexlust, förstoppning/uppspändhet, hår-/nagelskörhet, lanugobehåring, låg puls och blodtryck.

4) Psykiska symtom

Sömnsvårigheter, ångest, nedstämdhet, irritabilitet, självkritik och kroppsdysmorf upplevelse.

Komplikationer

Endokrina: hypotalamus–hypofys-dysfunktion, låg östrogen/testosteron → infertilitet/amenorré; sekundär hypotyreosliknande bild.
Hjärta/kärl: bradykardi, rytmrubbningar, myokardpåverkan, hypotension, ödem.
Mag-tarm: slemhinneatrofi, gastropares, förstoppning/diarré, buksmärta.
Skelett/muskler: osteopeni/osteoporos, muskelsvaghet.
Njurar: nedsatt filtration, elektrolytrubbningar.
Blod: anemi, folat/B12/järnbrist.
Nerv/psyke: ångest/depression; suicidrisk.

Obehandlad svår anorexi kan vara livshotande.

Diagnostik

Multidisciplinär bedömning: läkare i primärvård/medicin, psykiater, gynekolog/androlog, dietist, ev. kardiolog/neurolog.

Viktiga delar:

BMI (och viktkurva).
Hormoner/menstruation (amenorré hos kvinnor, sänkt libido hos män).
Kartläggning av ätbeteende och kompensatoriska handlingar.
Kognitioner: övervärdering av vikt/figur, perfektionism.
Pubertetsutveckling hos unga.
Status, EKG, blodprover (elektrolyter, blodstatus, järn/B12/folat, lever/njurar, TSH/T4, gonad-/stresshormoner).

Behandling (alltid individualiserad)

Mål: medicinsk stabilisering, säker viktuppgång, normaliserat ätbeteende och hantering av bakomliggande psykologiska faktorer.

Nutrition/”matrehab”

Dietistledd plan med gradvis energiökning, måltidsstruktur, näringstillskott.
Vid allvarlig undernäring/akuta rubbningar: sjukhusvård, noggrann övervakning av återuppfödningssyndrom; enteral eller parenteral nutrition vid behov.

Psykoterapi

KBT-E, familjebaserad terapi (Maudsley) för ungdomar, psykoedukation, ångest- och känsloreglering, arbete med kroppsuppfattning och perfektionism.
Familje- och gruppbehandling ofta värdefullt.

Läkemedel (tillägg)

Behandla depression/ångest/ tvång (t.ex. SSRI när näringsstatus förbättrats), sömnstöd vid behov.
Elektrolyt-/vitamin-/spårämneskorrektion.
Hormonell behandling kan övervägas vid långvarig amenorré/uttalad hypogonadism; fokus är dock näring/vikt.

Sjukhusvård/IVA vid: svår bradykardi, BT-fall, hypokalemi/hyponatremi, synkope, QT-förlängning, snabb viktnedgång, suicidrisk, utebliven viktökning i öppenvård.

Prognos

Bäst utfall vid tidig upptäckt och sammanhållen behandling. En andel får kroniskt eller återfallande förlopp – långsiktig uppföljning behövs. Det kachektiska stadiet innebär hög mortalitet om behandling inte ges.

Förebyggande

Minska kroppsskam och främja hälsosam mat- och träningskultur.

Stärk familjens kommunikation och avlasta prestations- och kontrollkrav.
Tidig vårdkontakt vid varningssignaler (snabb viktnedgång, utebliven mens, tvångsmässig träning, socialt undvikande kring mat).

Vanliga frågor

Kan män få anorexi?

Ja. Mindre vanligt än hos kvinnor, men underdiagnostiserat.

Kan man dö av anorexi?

Tyvärr ja — särskilt vid avancerad undernäring och obehandlade komplikationer. Tidig behandling minskar risken avsevärt.

Hur ska man äta vid återhämtning?

Strukturerade måltider med successivt ökande energi, tillräckligt protein, kalcium/D-vitamin och mikronäring; dietist gör personlig plan. Sjukhus kan behövas vid svår undernäring.

Vilka är följderna på lång sikt?

Utan behandling: benskörhet, hjärtarytmier, fertilitetsproblem, kognitiv påverkan. Med behandling kan mycket återhämtas, men benmassa och mens kan ta tid att normaliseras.

Hur får man hjälp?

Börja i primärvården för medicinsk bedömning och remiss till ätstörningsenhet/psykiatri. Vid akuta symtom (svimning, bröstsmärta, uttalad svaghet, suicidtankar) – sök akutsjukvård.