Fetma är en kronisk och multifaktoriell sjukdom som innebär en onormalt hög kroppsvikt. Kärnan i problemet är störningar i ämnesomsättningen. Dessa kan uppstå på egen hand eller som följd av andra sjukdomar. Kraftig övervikt är idag en av världens vanligaste hälsoutmaningar och sprids nästan som en icke-smittsam epidemi.
Globalt är kvinnor drabbade i större utsträckning än män, ungefär 1,5 gånger oftare. Enligt de senaste uppskattningarna lever cirka 200 miljoner män och 300 miljoner kvinnor med fetma. Hos många återkommer problemet även efter behandling.
Fetma påverkar praktiskt taget alla kroppens system. Sjukdomen är sedan länge inte bara ett estetiskt problem, utan leder utan behandling till allvarliga komplikationer – allt från hjärtinfarkt till cancer. Därför är det viktigt att söka medicinsk hjälp så tidigt som möjligt.
Orsaker till fetma
En balanserad kost innebär ungefär följande fördelning av makronäringsämnen:
protein — 15 %
fett — 30 %
kolhydrater — 55 %
Hos personer med övervikt kan fettintaget uppgå till 60 %. Det betyder inte att de äter mer protein eller kolhydrater – ofta ersätts dessa helt enkelt av fett. Eftersom fett innehåller dubbelt så mycket energi per gram som protein och kolhydrater, leder detta till snabb viktökning.
I cirka 95 procent av fallen är fetma en följd av långvarigt överätande och låg fysisk aktivitet. Endast 5 procent beror på hormonella eller metabola sjukdomar, exempelvis:
hypotyreos
hypogonadism
insulinom
Cushings syndrom
Även hormonbehandling, som vissa preventivmedel, samt behandling med antipsykotiska läkemedel kan bidra till viktökning.
Viktigt att känna till
Tidigare trodde man att om de flesta i en familj var överviktiga, berodde det enbart på ohälsosamma matvanor. Relativt nyligen kunde forskare visa att det finns en genetisk benägenhet för fetma. Även om specifika mutationer inte är helt kartlagda, känner man idag till flera gener som påverkar fettmetabolism och aptitreglering.
Riskfaktorer
Det finns många faktorer som kan öka risken för fetma. Vanliga exempel är:
fysisk inaktivitet
ärftliga störningar i enzymsystem, särskilt de som påverkar fettmetabolismen
skall- och hjärnskador
stressätande
hormonella förändringar vid graviditet, amning och klimakteriet
sömnstörningar
En av de mest betydelsefulla riskfaktorerna är ohälsosamma matvanor. Exempelvis ökar risken hos personer som äter sent på kvällen eller regelbundet dricker sockersötade drycker. Även ett högt intag av sötsaker och bakverk bidrar, eftersom de innehåller mycket snabba kolhydrater.
Patofysiologi
När matvanorna försämras påverkas regleringen i hypotalamus och hypofysen. Den så kallade hypotalamus-hypofys-binjure-axeln blir överaktiv, vilket innebär:
ökad produktion och omsättning av kortisol
ökad frisättning av ACTH
minskad produktion av tillväxthormon
Tillväxthormon är viktigt för fettförbränning, och dess minskning leder till ytterligare störningar i hormonbalansen. Framför allt påverkas sköldkörteln och bukspottkörteln, vilket bidrar till endokrina komplikationer.
Klassificering och typer av fetma
Efter var fettet lagras:
Abdominell (visceral) fetma — fett lagras runt de inre organen.
Perifer fetma — fett lagras framför allt på lår och höfter.
Blandtyp — båda formerna förekommer samtidigt.
Efter orsaken:
Primär fetma — självständig sjukdom.
Sekundär fetma — följd av annan sjukdom.
Primär fetma delas i sin tur in i:
Alimentär fetma — orsakad av överätande och fysisk inaktivitet.
Endokrin primär fetma — orsakad av hormonella störningar.
Sekundär fetma kan bero på:
genetiska faktorer
hypotalamusskador
läkemedelsbehandling (iatrogen fetma)
Man skiljer dessutom på:
Stabil fas — vikten ökar successivt.
Residual fas — vikten minskar efter behandling, men BMI är fortsatt förhöjt.
Symtom
Ju högre vikt, desto fler symtom. Vanliga tecken på fetma är:
ökad svettning
andfåddhet vid måttlig ansträngning
trötthet
dåsighet
sömnapné och snarkning
hudinfektioner och irritation
blåaktiga hudbristningar
förstoppning
åderbråck
hemorrojder
Fetma belastar även andra organ och kan orsaka:
Typ 2-diabetes
Hjärt-kärlsjukdomar som hjärtsvikt och kärlkramp
Ateroskleros
Högt blodtryck
Kronisk pankreatit
Ledbesvär, smärta och nedsatt rörlighet
BMI och grader av fetma
BMI beräknas som:
BMI = vikt (kg) / längd (m)²
Indelning enligt BMI:
1:a graden: övervikt upp till 29 % över normalvikt
2:a graden: 30–40 %
3:e graden: 50–99 %
4:e graden: vikt över dubbla normalvikten
Svårighetsgraden avgör vilken behandling som behövs.
Komplikationer
De vanligaste komplikationerna vid obehandlad fetma är:
polycystiskt ovariesyndrom
hjärt-kärlsjukdomar
typ 2-diabetes
gallsten
artros
gikt
cancerformer
stroke
hjärtsvikt
En av de mest problematiska följdsjukdomarna är icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD), som kan utvecklas till levercirros.
Fetma medför även sociala och psykologiska konsekvenser, såsom diskriminering, låg självkänsla och isolering, vilket i sin tur kan förvärra viktuppgången.
Många patienter rekommenderas även stöd av psykolog eller psykoterapeut.
Behandling
Behandlingen är långvarig och kräver flera metoder samtidigt:
Läkaren ska:
tydligt förklara behandlingsmålen
utforma en anpassad kostplan
uppmuntra till fysisk aktivitet
hjälpa patienten att ändra livsstil
ge psykologiskt stöd
Fysisk aktivitet
Rekommenderad träning:
40 minuter, 3–4 gånger i veckan.
Lämpliga aktiviteter:
promenader
stavgång
simning
cykling
badminton
rullskridskor
Läkemedel
Ordineras när:
BMI > 27 med samtidig sjukdom
BMI > 30 vid primär fetma
Används bland annat:
aptithämmande medel
antidepressiva
stimulanter
GLP-1-agonister
lipashämmare
Kosttillskott rekommenderas inte.
Kirurgi
Vid otillräcklig effekt efter 3 månader övervägs:
gastric bypass
sleeve gastrectomy
andra restriktiva ingrepp
i vissa fall endovaskulär embolisering av artärer
Liposuction kan förbättra det estetiska resultatet men påverkar inte den metabola sjukdomen.
Kost vid fetma
En lågkalorikost innebär:
minskat dagligt energiintag med 500–1000 kcal
viktminskning med 0,5–1 kg per vecka
cirka 10 % viktminskning inom 3–12 månader
Principer:
mer fiber och långsamma kolhydrater
vatten, osötat te, grönsaksjuicer
mycket grönsaker (ej potatis och baljväxter i stora mängder)
begränsat intag av frukt, spannmål, fisk och magra mejerier
undvika fet mat, såser, majonnäs, sötsaker, bakverk, chark och snacks
Prognos och förebyggande
Prognosen är oftast god om patienten följer rekommendationerna. Vid sekundär fetma förbättras tillståndet när grundsjukdomen behandlas.
För att förebygga viktökning rekommenderas:
regelbunden fysisk aktivitet
hälsosamma matvanor
veckovis vägning
tillräcklig sömn
begränsat alkoholintag
stresshantering och eventuell psykoterapi
Vanliga frågor
Tas man in i militären med fetma?
Bedömningen baseras på graden av fetma. Lindrig fetma kan vara förenlig med tjänstgöring, medan svårare grader vanligtvis leder till undantag eller uppskov.
Varför är fetma farligt?
Utan behandling ökar risken kraftigt för hjärt-kärlsjukdom, andningsproblem, diabetes och för tidig död.
Hur räknar man ut BMI?
BMI = vikt (kg) / längd (m)²
Normalvärde: 18,5–24,9
Över 25: övervikt
Över 30: fetma
Över 40: svår fetma
Ger fetma rätt till sjukersättning?
Ja, men endast när viktproblemen leder till allvarliga funktionsnedsättningar i hjärta, lungor eller rörelseapparaten. Bedömningen baseras främst på följdsjukdomar, inte enbart på övervikt.