Interstitiell nefrit är en njursjukdom som uppstår till följd av en inflammatorisk process i njurarnas interstitiella vävnad. Tillståndet har oftast icke-bakteriell orsak och skiljer sig därmed från klassisk pyelonefrit. Den inflammatoriska processen påverkar framför allt njurtubuli, medan degenerativa och destruktiva förändringar vanligtvis saknas. I mer ovanliga fall kan sjukdomen utlösas av en immunologisk reaktion. Diagnosen är ofta svår att ställa eftersom typiska laboratorie- och kliniska tecken saknas.
Orsaker
Vid interstitiell nefrit är det främst tubuliapparaten i nefronen som drabbas. Utvecklingen kan påverkas av flera olika faktorer:
Läkemedel med njurtoxisk effekt. Över 70 % av alla rapporterade fall uppstår som en överkänslighetsreaktion mot läkemedel, såsom sulfonamider, vissa NSAID-preparat, barbiturater, antivirala läkemedel m.m.
Autoimmuna och metabola sjukdomar står för cirka 12 % av fallen. Sjukdomen ses ofta tillsammans med t.ex. Sjögrens syndrom, systemisk lupus erythematosus och höga oxalatnivåer.
Infektioner, exempelvis brucellos eller leptospiros, orsakar ungefär 5 % av alla fall.
Idiopatiska fall, där ingen tydlig orsak kan identifieras.
Långvarig exponering för oorganiska toxiner, såsom tungmetaller, kan bidra till kronisk form av sjukdomen.
Riskfaktorer
Personer som under längre tid får stora mängder läkemedel med potentiellt njurtoxisk effekt löper högst risk att utveckla interstitiell nefrit.
Patogenes
Sjukdomen har ofta en autoimmun utvecklingsmekanism. Cirkulerande immunkomplex och antikroppar mot basalmembranet utlöser den inflammatoriska processen.
Vid akut interstitiell nefrit frisätts inflammatoriska mediatorer lokalt, vilket leder till svullnad, kärlspasm och syrebrist i vävnaden. Filtrationsfunktionen i glomeruli försämras och kreatininnivåerna i blodet stiger.
Vid kronisk interstitiell nefrit aktiveras T-lymfocyter och makrofager, vilket skadar basalmembranen och ökar mängden fria radikaler i njurvävnaden. Reabsorption av toxiner i tubuli kan förvärra skadorna.
Sjukdomsformer
Man skiljer mellan två huvudtyper:
Akut interstitiell nefrit
Debuterar plötsligt.
Ger uttalade inflammatoriska förändringar i interstitiet utan skador på glomeruli.
Kan leda till akut njursvikt i cirka 25 % av fallen.
Kronisk interstitiell nefrit
Utvecklas långsamt.
Fibros dominerar, främst i tubuli och interstitiell vävnad.
Leder ofta till kronisk njursvikt om skadorna blir irreversibla.
Viktigt:
Akut interstitiell nefrit kan ge så allvarliga symtom att dialys eller hemodialys krävs.
Symtom
Interstitiell nefrit har inga strikt specifika symtom, vilket gör diagnosen svår. Vanliga tecken:
Högt blodtryck och förhöjd puls.
Molande värk i ländryggen.
Minskad urinmängd (ibland ökad i sällsynta fall).
Svullnad i ben, armar eller ansikte.
I vissa fall: ledvärk, hudutslag, trötthet, sömnighet och förhöjt antal leukocyter i blodet.
Komplikationer
Felaktig eller fördröjd behandling kan leda till:
Kronisk njursvikt, på grund av ersättning av fungerande nefroner med bindväv.
Svårbehandlad hypertoni, orsakad av ökad produktion av vasokonstriktoriska hormoner.
Anemi, vid nedsatt produktion av erytropoetin.
Diagnostik
Diagnosen bygger på att utesluta andra sjukdomar med liknande symtom. Vanliga undersökningar:
Ultraljud – visar förstorade eller förminskade njurar och förändrad ekogenicitet.
Blodprov – förhöjt kreatinin, kväveämnen och urinsyra.
β2-mikroglobulin – sänkt nivå i blodet och förhöjd i urin vid tubulär dysfunktion.
Vid utvecklad njursvikt krävs dialys, hemodialys eller i kroniska fall njurtransplantation.
Prognos
Vid korrekt och tidig behandling är prognosen god i över 60 % av fallen. Full återhämtning kan ske om glomerulär filtration inte påverkats allvarligt. Återhämtningen tar vanligtvis upp till 8 veckor.
Försämrad prognos ses särskilt vid nefrit orsakad av långvarigt bruk av NSAID.
Vid kronisk form beror prognosen på hur reversibel fibrosen är. Om den inte går att stoppa leder sjukdomen ofta till terminal njursvikt.
Förebyggande åtgärder
Undvik självmedicinering, särskilt NSAID som säljs receptfritt.
Följ en balanserad kost med adekvat vitamin- och mineralintag.
Håll god balans mellan arbete, vila och stresshantering.
Genomför regelbundna kontroller hos nefrolog, inklusive urinprov, blodprov och ultraljud, särskilt om du har riskfaktorer.
Vanliga frågor
När ska man vårdas på sjukhus vid interstitiell nefrit?
Vid akut form eller vid tecken på njursvikt krävs omedelbar inläggning för att avlägsna toxiner och stabilisera njurfunktionen.
Vilka läkemedel kan orsaka interstitiell nefrit?
Främst analgetika: acetylsalicylsyra, indometacin, metamizol (analgin), fenacetin samt vissa selektiva NSAID som etodolak, celecoxib och diklofenak.
Förekommer bakteriell infektion vid interstitiell nefrit?
Endast sekundärt. Vid klassisk interstitiell nefrit är urinodlingen negativ, men mängden protein, lymfocyter och eosinofiler är förhöjd.
Vilken läkare ska man kontakta?
En nefrolog. Vid abscessbildning eller kirurgiska komplikationer deltar även urolog och kirurg.
Kan interstitiell nefrit uppstå efter COVID-19?
Ja. Det finns dokumenterade fall där COVID-19 orsakat irreversibla njurskador som utvecklats till interstitiell nefrit. Vid misstänkta symtom efter COVID-19 bör man söka vård direkt.