Glomerulonefrit är en akut eller kronisk autoimmun inflammation i njurarna. Vid sjukdomen börjar immunförsvaret av misstag angripa kroppens egna celler, särskilt strukturerna i njurarnas glomeruli. Orsakerna kan variera, men ofta uppstår sjukdomen efter en infektion. Tillståndet är vanligast hos personer under 40 år, men kan förekomma i alla åldersgrupper.
Utan behandling kan glomerulonefrit leda till allvarliga komplikationer, inklusive njursvikt. Vid sjukdomen krävs oftast ett team av specialister – nefrologer, reumatologer och immunologer. Behandlingen riktar sig både mot själva inflammationen och mot den bakomliggande orsaken.
Orsaker till glomerulonefrit
Glomerulonefrit är alltid en immunologiskt betingad inflammation. Den förekommer ofta hos barn samt hos unga och medelålders vuxna. Sjukdomen tenderar att bli kronisk om behandling saknas eller påbörjas för sent.
Vad utlöser sjukdomen?
De vanligaste orsakerna är infektioner, som triggar en felriktad immunreaktion. Bakterier som ofta förknippas med glomerulonefrit är:
- vissa stammar av β-hemolytiska streptokocker
- Staphylococcus aureus
- E. coli och Klebsiella
Även virus och intracellulära parasiter kan spela en roll, exempelvis:
- Toxoplasma
- mässlingsvirus
- herpesvirus typ 6–7
Svampinfektioner orsakar betydligt mer sällan glomerulonefrit, men Candida-arter kan i undantagsfall ligga bakom.
Sekundära former
I vissa fall utvecklas glomerulonefrit som följd av andra sjukdomar:
- systemisk lupus erythematosus
- sklerodermi
- maligniteter
Läkemedel som antibiotika eller hormonella preparat kan i sällsynta fall utlösa en inflammation i njurarna. Därför är det viktigt att fastställa den exakta orsaken innan behandling sätts in.
Patogenes
Vid glomerulonefrit uppstår en överaktivering av immunförsvaret, där kroppen reagerar aggressivt även på ofarliga signaler – ett fenomen som kallas hypersensibilisering. Efter en initial infektion kan toxiner och andra inflammatoriska faktorer driva processen vidare.
Följande mekanismer bidrar till fortsatt skada på njurarna:
- nedsatt blodcirkulation i njurarna
- förhöjt tryck i glomeruli
- högt blodtryck
- rubbad salt- och vätskebalans
- störd koagulation
- metabola avvikelser
Vid sekundära former är glomerulonefrit en del av en större, systemisk autoimmun process.
Riskfaktorer
Risken för att utveckla glomerulonefrit ökar vid:
- barndomsinfektioner (t.ex. scharlakansfeber, kikhosta, mässling)
- ålder under 40 år
- kronisk hypertoni
- tidigare njurinfektioner
- proteinrik kost
- autoimmuna sjukdomar
- tidigare tonsillit
- streptodermi
Långvariga inflammatoriska tillstånd, som lever- eller bukspottkörtelinflammation, försvagar immunförsvaret och ökar risken ytterligare.
Klassificering
Glomerulonefrit delas in efter:
Ursprung
- Primär – oftast infektionsutlöst eller idiopatisk
- Sekundär – kopplad till autoimmuna sjukdomar eller tumörer
Klinisk form
- latent (nästan symtomfri)
- hematurisk
- hypertonisk
- nefrotisk
- blandform
Förlopp
- akut
- kronisk
Morfologiska förändringar
- minimal förändring
- fokal segmentell skada
- diffus glomerulonefrit
Symtom
Akut glomerulonefrit
Vanliga symtom:
- trötthet och svaghet
- smärta eller tryck i ländryggen
- högt blodtryck
- rödaktig ansiktsfärg
- blod i urinen, mörk urin
- nässelutslagsliknande hudförändringar
- minskad urinmängd
- ansikts- och benödem, särskilt på morgonen
Hos barn är förloppet ofta mer dramatiskt och lättare att känna igen.
Kronisk glomerulonefrit
Symtomen är mer diffusa:
- återkommande ryggsmärtor
- långvarigt förhöjt blodtryck
- störd urinproduktion
- tecken på kronisk njursvikt i senare stadier
Komplikationer
Utan behandling kan följande utvecklas:
- kronisk njursvikt
- DIC-syndrom (ökad trombbildning)
- nefrotiskt kris
- nekros av njurvävnad
- malign hypertoni
Diagnostik
Utredningen kan omfatta:
- anamnes och klinisk undersökning
- blod- och urinprover
- immunologiska markörer
- ultraljud av njurarna
- njurbiopsi (vid oklara fall eller utebliven behandlingseffekt)
Differentialdiagnoser inkluderar bland annat pyelonefrit.
Behandling
Vid akut glomerulonefrit används:
- glukokortikoider
- cytostatika
- monoklonala antikroppar
- diuretika
- plasmaferes och hemosorption (vid svårare fall)
Behandlingen varar vanligtvis 1–2 veckor för den akuta fasen. Kroniska former kräver längre och kombinerade terapier.
Kostråd
Rekommendationer:
- minska proteinintaget
- undvik sura livsmedel
- begränsa salt till 2–4 g per dag
- kontrollera vätskeintaget
Kosten anpassas efter sjukdomsförloppet.
Prognos och förebyggande
Prognosen är god vid tidig behandling av akut glomerulonefrit. Kroniska former kan kontrolleras men sällan botas helt. Utan behandling leder sjukdomen ofta till njursvikt.
Förebyggande:
- rökstopp
- snabb behandling av infektioner
- god munhygien och sanering av kroniska infektionshärdar
- kontroll av vätske- och saltbalans
Vid nya symtom bör man söka vård omedelbart.
Vanliga frågor
Går glomerulonefrit att bota?
Endast akuta former kan botas helt enligt kliniska riktlinjer. Kroniska varianter kan kontrolleras men inte alltid elimineras.
Kan glomerulonefrit uppstå efter halsfluss?
Ja. Streptokocker och stafylokocker som orsakar tonsillit kan trigga sjukdomen – inte genom infektionen i sig, utan genom immunförsvarets överreaktion.
Varför uppstår ödem?
På grund av störd vätskefiltrering och natriumretention.
Varför stiger blodtrycket?
På grund av vätskeretention, natriumöverskott och ökad produktion av hormoner som renin och angiotensin II.
