Glomerulonefrit är en akut eller kronisk autoimmun inflammation i njurarna. Vid sjukdomen börjar immunförsvaret av misstag angripa kroppens egna celler, särskilt strukturerna i njurarnas glomeruli. Orsakerna kan variera, men ofta uppstår sjukdomen efter en infektion. Tillståndet är vanligast hos personer under 40 år, men kan förekomma i alla åldersgrupper.
Utan behandling kan glomerulonefrit leda till allvarliga komplikationer, inklusive njursvikt. Vid sjukdomen krävs oftast ett team av specialister – nefrologer, reumatologer och immunologer. Behandlingen riktar sig både mot själva inflammationen och mot den bakomliggande orsaken.
Orsaker till glomerulonefrit
Glomerulonefrit är alltid en immunologiskt betingad inflammation. Den förekommer ofta hos barn samt hos unga och medelålders vuxna. Sjukdomen tenderar att bli kronisk om behandling saknas eller påbörjas för sent.
Vad utlöser sjukdomen?
De vanligaste orsakerna är infektioner, som triggar en felriktad immunreaktion. Bakterier som ofta förknippas med glomerulonefrit är:
vissa stammar av β-hemolytiska streptokocker
Staphylococcus aureus
E. coli och Klebsiella
Även virus och intracellulära parasiter kan spela en roll, exempelvis:
Toxoplasma
mässlingsvirus
herpesvirus typ 6–7
Svampinfektioner orsakar betydligt mer sällan glomerulonefrit, men Candida-arter kan i undantagsfall ligga bakom.
Sekundära former
I vissa fall utvecklas glomerulonefrit som följd av andra sjukdomar:
systemisk lupus erythematosus
sklerodermi
maligniteter
Läkemedel som antibiotika eller hormonella preparat kan i sällsynta fall utlösa en inflammation i njurarna. Därför är det viktigt att fastställa den exakta orsaken innan behandling sätts in.
Patogenes
Vid glomerulonefrit uppstår en överaktivering av immunförsvaret, där kroppen reagerar aggressivt även på ofarliga signaler – ett fenomen som kallas hypersensibilisering. Efter en initial infektion kan toxiner och andra inflammatoriska faktorer driva processen vidare.
Följande mekanismer bidrar till fortsatt skada på njurarna:
nedsatt blodcirkulation i njurarna
förhöjt tryck i glomeruli
högt blodtryck
rubbad salt- och vätskebalans
störd koagulation
metabola avvikelser
Vid sekundära former är glomerulonefrit en del av en större, systemisk autoimmun process.
Långvariga inflammatoriska tillstånd, som lever- eller bukspottkörtelinflammation, försvagar immunförsvaret och ökar risken ytterligare.
Klassificering
Glomerulonefrit delas in efter:
Ursprung
Primär – oftast infektionsutlöst eller idiopatisk
Sekundär – kopplad till autoimmuna sjukdomar eller tumörer
Klinisk form
latent (nästan symtomfri)
hematurisk
hypertonisk
nefrotisk
blandform
Förlopp
akut
kronisk
Morfologiska förändringar
minimal förändring
fokal segmentell skada
diffus glomerulonefrit
Symtom
Akut glomerulonefrit
Vanliga symtom:
trötthet och svaghet
smärta eller tryck i ländryggen
högt blodtryck
rödaktig ansiktsfärg
blod i urinen, mörk urin
nässelutslagsliknande hudförändringar
minskad urinmängd
ansikts- och benödem, särskilt på morgonen
Hos barn är förloppet ofta mer dramatiskt och lättare att känna igen.
Kronisk glomerulonefrit
Symtomen är mer diffusa:
återkommande ryggsmärtor
långvarigt förhöjt blodtryck
störd urinproduktion
tecken på kronisk njursvikt i senare stadier
Komplikationer
Utan behandling kan följande utvecklas:
kronisk njursvikt
DIC-syndrom (ökad trombbildning)
nefrotiskt kris
nekros av njurvävnad
malign hypertoni
Diagnostik
Utredningen kan omfatta:
anamnes och klinisk undersökning
blod- och urinprover
immunologiska markörer
ultraljud av njurarna
njurbiopsi (vid oklara fall eller utebliven behandlingseffekt)
Differentialdiagnoser inkluderar bland annat pyelonefrit.
Behandling
Vid akut glomerulonefrit används:
glukokortikoider
cytostatika
monoklonala antikroppar
diuretika
plasmaferes och hemosorption (vid svårare fall)
Behandlingen varar vanligtvis 1–2 veckor för den akuta fasen. Kroniska former kräver längre och kombinerade terapier.
Kostråd
Rekommendationer:
minska proteinintaget
undvik sura livsmedel
begränsa salt till 2–4 g per dag
kontrollera vätskeintaget
Kosten anpassas efter sjukdomsförloppet.
Prognos och förebyggande
Prognosen är god vid tidig behandling av akut glomerulonefrit. Kroniska former kan kontrolleras men sällan botas helt. Utan behandling leder sjukdomen ofta till njursvikt.
Förebyggande:
rökstopp
snabb behandling av infektioner
god munhygien och sanering av kroniska infektionshärdar
kontroll av vätske- och saltbalans
Vid nya symtom bör man söka vård omedelbart.
Vanliga frågor
Går glomerulonefrit att bota?
Endast akuta former kan botas helt enligt kliniska riktlinjer. Kroniska varianter kan kontrolleras men inte alltid elimineras.
Kan glomerulonefrit uppstå efter halsfluss?
Ja. Streptokocker och stafylokocker som orsakar tonsillit kan trigga sjukdomen – inte genom infektionen i sig, utan genom immunförsvarets överreaktion.
Varför uppstår ödem?
På grund av störd vätskefiltrering och natriumretention.
Varför stiger blodtrycket?
På grund av vätskeretention, natriumöverskott och ökad produktion av hormoner som renin och angiotensin II.