Uretrit är en akut eller kronisk inflammatorisk sjukdom i urinröret, oftast orsakad av en infektion. Tillståndet ger upphov till flera obehagliga symtom såsom sveda, klåda, smärta och täta trängningar att kissa.
Sjukdomen är betydligt vanligare hos män och tenderar att ha ett mer utdraget och komplicerat förlopp. Ofta orsakas inflammationen av bakterier som överförs vid sexuell kontakt, vilket gör behandlingen mer utmanande och prognosen mer osäker. Vid alla former av uretrit krävs medicinsk bedömning och behandling av urolog eller, vid misstanke om sexuellt överförbar infektion, dermatovenerolog. Behandlingen är i regel konservativ och kan ta tid.
Orsaker till uretrit
Uretrit är en inflammation i urinvägarna och uppstår i de flesta fall på grund av infektioner – bakterier eller svamp. Virusrelaterade former är ovanliga. I vissa fall kan icke-infektiösa faktorer ligga bakom, till exempel irriterande kemikalier, allergiska reaktioner eller strålningsterapi vid cancerbehandling i bäckenområdet.
Uretrit hos kvinnor
Hos kvinnor förekommer uretrit mer sällan än hos män. Vanliga utlösande faktorer är nedsatt immunförsvar och oskyddat samlag. Ofta handlar det om infektioner som Chlamydia trachomatis. Eftersom kvinnors urinrör är kortare drabbar inflammationen ofta även urinblåsan.
Uretrit hos män
Hos män är orsakerna fler. Både sexuellt överförbara och vanliga bakterieinfektioner kan utlösa sjukdomen. Bristande intimhygien eller tillstånd såsom fimos (förhudsförträngning) ökar risken. Uretrit hos män blir ofta kronisk och kan kräva lång behandling.
Åldersrelaterade skillnader
Uretrit är relativt ovanligt i tonåren. Den högsta förekomsten ses mellan 25 och 35 år.
Vad kan utlösa sjukdomen?
I cirka 95 % av fallen orsakas uretrit av bakterier eller svamp. Vanliga icke-specifika mikroorganismer är:
- stafylokocker
- streptokocker
- Escherichia coli
- jästsvamp av typen Candida
Upp till hälften av alla fall är kopplade till sexuellt överförbara infektioner: ureaplasma, mykoplasma, klamydia samt gonokocker som orsakar gonorré.
Viktigt att veta
Även skyddat samlag eliminerar inte risken helt. Smitta kan fortfarande överföras, även om risken är lägre. Därför är frekventa partnerbyten förenade med ökad sjukdomsrisk.
Virusrelaterad uretrit är sällsynt och brukar i så fall vara kopplad till genital herpes (typ 2).
Icke-infektiösa orsaker (ca 5 % av fallen)
- strålskador
- allergiska reaktioner
- kemisk irritation, exempelvis från alkoholbaserade produkter
- mekaniska skador
- värmeskador i underlivet
Dessa orsaker övervägs vanligtvis först när infektion uteslutits.
Sjukdomsmekanismer (patogenes)
Uretrit uppstår när bakterier eller svamp fäster vid och angriper urinrörets slemhinna. Kroppen reagerar med inflammation, frisättning av mediatorer och aktivering av immunförsvar. Om mikroorganismerna fortsätter att föröka sig sprids inflammationen vidare. I normala fall är urinrörets övriga delar sterila, men vid nedsatt immunitet kan infektionen gå uppåt mot urinblåsan eller högre urinvägar. Rätt behandling kan stoppa processen i alla stadier.
Riskfaktorer
Riskfaktorer ökar sannolikheten för uretrit eller förvärrar förloppet, men orsakar inte sjukdomen på egen hand.
- nedsatt allmänt eller lokalt immunförsvar
- manligt kön
- samtidiga sjukdomar i urinvägarna
- kroniska infektionsfoci i kroppen
- långvarig antibiotikaanvändning
- oskyddade sexuella kontakter eller många partner
- hormonella obalanser (t.ex. graviditet)
- bristande intimhygien
- fimos hos män
- sjukdomar i de yttre könsorganen hos kvinnor
- anatomiska avvikelser
- låg fysisk aktivitet
- felaktiga kostvanor
- tidigare kirurgi eller ingrepp i urinvägarna
- långvarig användning av tamponger utan regelbyte
Flera av riskfaktorerna kan patienten påverka själv, vilket minskar risken för sjukdom och återfall.
Klassificering
Efter orsak:
- Infektiös uretrit
- specifik (sexuellt överförbar flora)
- icke-specifik (vanliga bakterier)
- Icke-infektiös uretrit
- strålningsutlöst
- allergisk
- mekanisk
Efter lokalisation:
- främre uretrit (vanligast)
- bakre uretrit
- total uretrit
Efter förlopp:
- akut uretrit
- kronisk uretrit
Klassificeringen används för att välja optimal behandlingsstrategi.
Symtom hos män och kvinnor
Akut uretrit
- molande eller tryckande smärta i urinröret, även i vila
- sveda, stickningar och smärta vid miktion
- klåda
- ömhet vid beröring eller rörelse
- flytningar (variga, slemmiga, blodtillblandade eller vita vid Candida)
- rodnad runt urinrörets mynning
- feber och allmän sjukdomskänsla
- täta trängningar utan normal urinmängd, ibland inkontinens
Förloppet är snabbt och behandlingen mest effektiv när den påbörjas tidigt.
Kronisk uretrit
- milda, återkommande smärtor
- lätt sveda vid miktion
- känsla av ofullständig tömning
- tryckkänsla i urinröret
- periodvisa försämringar med akut symtombild
Kronisk uretrit innebär ökad risk för komplikationer.
Möjliga komplikationer
Hos män
- strikturer i urinröret (förträngningar)
- prostatit
- abscess i prostata
- inflammation i sädesknutan
- orchit (testikelinflammation)
- erektionsstörningar
- svårigheter att ha samlag på grund av smärta
I sällsynta fall kan livshotande tillstånd som Fournier-gangrän uppstå, särskilt hos äldre män.
Hos kvinnor
- kronisk bäckensmärta
- cystit
- njurinfektion (uppåtstigande infektion)
- spridning av infektionen till yttre könsorgan och vagina
- infertilitet
- menstruationsrubbningar
Diagnostik
Diagnosen baseras på:
- sjukdomshistoria och samtal med patienten
- klinisk undersökning
- provtagning (urinprov, blodprov, PCR, serologi)
- gynekologisk undersökning hos kvinnor
- ultraljud av bäckenorganen vid misstanke om spridning
Målet är inte bara att bekräfta uretrit, utan att hitta orsaken.
Behandling
Behandling utförs av urolog, dermatovenerolog, gynekolog eller androlog beroende på situation. Terapi är oftast konservativ och kan omfatta:
- antibiotika (baserat på resistensbestämning)
- antiseptiska lösningar för lokal behandling
- uroseptika
- diuretika för att skölja urinvägarna
Vid svamporsakad uretrit används antimykotiska läkemedel.
Patienten bör undvika hård träning, begränsa salt och stark mat samt avstå från sex tills behandlingen är avslutad.
Prognos och förebyggande
Vid tidig behandling av akut uretrit är prognosen god. Kroniska former kan inte alltid botas helt, men symtom och återfall kan kontrolleras.
Förebyggande råd:
- god intimhygien
- skyddat och ansvarsfullt sexliv
- starkt immunförsvar
- regelbunden fysisk aktivitet
- näringsrik kost
- behandling av underliggande urinvägsbesvär
Vid misstänkta symtom bör man söka vård omedelbart.
Vanliga frågor
Vilka tester behövs vid uretrit?
Oftast tas blodprover (allmänt och biokemiskt), urinprover samt PCR-test och ibland serologiska analyser. Den exakta listan bestäms av läkaren.
Behöver man alltid ta antibiotika?
Nej. Det beror på om inflammationen orsakas av bakterier. Vid bakteriell uretrit krävs antibiotika, men man får aldrig påbörja behandling på egen hand.
Kan man smittas av uretrit?
Själva uretriten smittar inte, men de mikroorganismer som orsakar den kan överföras sexuellt. Därför ska sex undvikas tills infektionen är helt behandlad.
Hur länge varar behandlingen?
Vid svårare, varig uretrit kan behandling ta 2–3 veckor och ibland krävas sjukhusvård. I enklare fall räcker 1–1,5 vecka. Endast behandlande läkare kan ge en exakt tidsram.
