Uretrit är en akut eller kronisk inflammatorisk sjukdom i urinröret, oftast orsakad av en infektion. Tillståndet ger upphov till flera obehagliga symtom såsom sveda, klåda, smärta och täta trängningar att kissa.
Sjukdomen är betydligt vanligare hos män och tenderar att ha ett mer utdraget och komplicerat förlopp. Ofta orsakas inflammationen av bakterier som överförs vid sexuell kontakt, vilket gör behandlingen mer utmanande och prognosen mer osäker. Vid alla former av uretrit krävs medicinsk bedömning och behandling av urolog eller, vid misstanke om sexuellt överförbar infektion, dermatovenerolog. Behandlingen är i regel konservativ och kan ta tid.
Orsaker till uretrit
Uretrit är en inflammation i urinvägarna och uppstår i de flesta fall på grund av infektioner – bakterier eller svamp. Virusrelaterade former är ovanliga. I vissa fall kan icke-infektiösa faktorer ligga bakom, till exempel irriterande kemikalier, allergiska reaktioner eller strålningsterapi vid cancerbehandling i bäckenområdet.
Uretrit hos kvinnor
Hos kvinnor förekommer uretrit mer sällan än hos män. Vanliga utlösande faktorer är nedsatt immunförsvar och oskyddat samlag. Ofta handlar det om infektioner som Chlamydia trachomatis. Eftersom kvinnors urinrör är kortare drabbar inflammationen ofta även urinblåsan.
Uretrit hos män
Hos män är orsakerna fler. Både sexuellt överförbara och vanliga bakterieinfektioner kan utlösa sjukdomen. Bristande intimhygien eller tillstånd såsom fimos (förhudsförträngning) ökar risken. Uretrit hos män blir ofta kronisk och kan kräva lång behandling.
Åldersrelaterade skillnader
Uretrit är relativt ovanligt i tonåren. Den högsta förekomsten ses mellan 25 och 35 år.
Vad kan utlösa sjukdomen?
I cirka 95 % av fallen orsakas uretrit av bakterier eller svamp. Vanliga icke-specifika mikroorganismer är:
stafylokocker
streptokocker
Escherichia coli
jästsvamp av typen Candida
Upp till hälften av alla fall är kopplade till sexuellt överförbara infektioner: ureaplasma, mykoplasma, klamydia samt gonokocker som orsakar gonorré.
Viktigt att veta
Även skyddat samlag eliminerar inte risken helt. Smitta kan fortfarande överföras, även om risken är lägre. Därför är frekventa partnerbyten förenade med ökad sjukdomsrisk.
Virusrelaterad uretrit är sällsynt och brukar i så fall vara kopplad till genital herpes (typ 2).
Icke-infektiösa orsaker (ca 5 % av fallen)
strålskador
allergiska reaktioner
kemisk irritation, exempelvis från alkoholbaserade produkter
mekaniska skador
värmeskador i underlivet
Dessa orsaker övervägs vanligtvis först när infektion uteslutits.
Sjukdomsmekanismer (patogenes)
Uretrit uppstår när bakterier eller svamp fäster vid och angriper urinrörets slemhinna. Kroppen reagerar med inflammation, frisättning av mediatorer och aktivering av immunförsvar. Om mikroorganismerna fortsätter att föröka sig sprids inflammationen vidare. I normala fall är urinrörets övriga delar sterila, men vid nedsatt immunitet kan infektionen gå uppåt mot urinblåsan eller högre urinvägar. Rätt behandling kan stoppa processen i alla stadier.
Riskfaktorer
Riskfaktorer ökar sannolikheten för uretrit eller förvärrar förloppet, men orsakar inte sjukdomen på egen hand.
nedsatt allmänt eller lokalt immunförsvar
manligt kön
samtidiga sjukdomar i urinvägarna
kroniska infektionsfoci i kroppen
långvarig antibiotikaanvändning
oskyddade sexuella kontakter eller många partner
hormonella obalanser (t.ex. graviditet)
bristande intimhygien
fimos hos män
sjukdomar i de yttre könsorganen hos kvinnor
anatomiska avvikelser
låg fysisk aktivitet
felaktiga kostvanor
tidigare kirurgi eller ingrepp i urinvägarna
långvarig användning av tamponger utan regelbyte
Flera av riskfaktorerna kan patienten påverka själv, vilket minskar risken för sjukdom och återfall.
Klassificering
Efter orsak:
Infektiös uretrit
specifik (sexuellt överförbar flora)
icke-specifik (vanliga bakterier)
Icke-infektiös uretrit
strålningsutlöst
allergisk
mekanisk
Efter lokalisation:
främre uretrit (vanligast)
bakre uretrit
total uretrit
Efter förlopp:
akut uretrit
kronisk uretrit
Klassificeringen används för att välja optimal behandlingsstrategi.
Symtom hos män och kvinnor
Akut uretrit
molande eller tryckande smärta i urinröret, även i vila
sveda, stickningar och smärta vid miktion
klåda
ömhet vid beröring eller rörelse
flytningar (variga, slemmiga, blodtillblandade eller vita vid Candida)
rodnad runt urinrörets mynning
feber och allmän sjukdomskänsla
täta trängningar utan normal urinmängd, ibland inkontinens
Förloppet är snabbt och behandlingen mest effektiv när den påbörjas tidigt.
Kronisk uretrit
milda, återkommande smärtor
lätt sveda vid miktion
känsla av ofullständig tömning
tryckkänsla i urinröret
periodvisa försämringar med akut symtombild
Kronisk uretrit innebär ökad risk för komplikationer.
Möjliga komplikationer
Hos män
strikturer i urinröret (förträngningar)
prostatit
abscess i prostata
inflammation i sädesknutan
orchit (testikelinflammation)
erektionsstörningar
svårigheter att ha samlag på grund av smärta
I sällsynta fall kan livshotande tillstånd som Fournier-gangrän uppstå, särskilt hos äldre män.
Hos kvinnor
kronisk bäckensmärta
cystit
njurinfektion (uppåtstigande infektion)
spridning av infektionen till yttre könsorgan och vagina
infertilitet
menstruationsrubbningar
Diagnostik
Diagnosen baseras på:
sjukdomshistoria och samtal med patienten
klinisk undersökning
provtagning (urinprov, blodprov, PCR, serologi)
gynekologisk undersökning hos kvinnor
ultraljud av bäckenorganen vid misstanke om spridning
Målet är inte bara att bekräfta uretrit, utan att hitta orsaken.
Behandling
Behandling utförs av urolog, dermatovenerolog, gynekolog eller androlog beroende på situation. Terapi är oftast konservativ och kan omfatta:
antibiotika (baserat på resistensbestämning)
antiseptiska lösningar för lokal behandling
uroseptika
diuretika för att skölja urinvägarna
Vid svamporsakad uretrit används antimykotiska läkemedel.
Patienten bör undvika hård träning, begränsa salt och stark mat samt avstå från sex tills behandlingen är avslutad.
Prognos och förebyggande
Vid tidig behandling av akut uretrit är prognosen god. Kroniska former kan inte alltid botas helt, men symtom och återfall kan kontrolleras.
Förebyggande råd:
god intimhygien
skyddat och ansvarsfullt sexliv
starkt immunförsvar
regelbunden fysisk aktivitet
näringsrik kost
behandling av underliggande urinvägsbesvär
Vid misstänkta symtom bör man söka vård omedelbart.
Vanliga frågor
Vilka tester behövs vid uretrit?
Oftast tas blodprover (allmänt och biokemiskt), urinprover samt PCR-test och ibland serologiska analyser. Den exakta listan bestäms av läkaren.
Behöver man alltid ta antibiotika?
Nej. Det beror på om inflammationen orsakas av bakterier. Vid bakteriell uretrit krävs antibiotika, men man får aldrig påbörja behandling på egen hand.
Kan man smittas av uretrit?
Själva uretriten smittar inte, men de mikroorganismer som orsakar den kan överföras sexuellt. Därför ska sex undvikas tills infektionen är helt behandlad.
Hur länge varar behandlingen?
Vid svårare, varig uretrit kan behandling ta 2–3 veckor och ibland krävas sjukhusvård. I enklare fall räcker 1–1,5 vecka. Endast behandlande läkare kan ge en exakt tidsram.