Schizofreni är en allvarlig men behandlingsbar psykisk sjukdom. Den påverkar förmågan att studera, arbeta, utvecklas yrkesmässigt och skapa nära relationer. En person med schizofreni får gradvis svårare att kontrollera sina tankar och känslor, vilket i sin tur påverkar beteendet. I vissa fall kan sjukdomen kompliceras av aggressivitet, vilket gör att omgivningen tar avstånd och undviker kontakt.
Detta sociala utanförskap kan i sig förvärra symtomen. Därför är det viktigt att söka professionell hjälp. En psykiater gör en bedömning och avgör vilken behandling som är mest lämplig. Fullständig bot är i regel inte möjlig, men med rätt behandling kan livskvaliteten förbättras avsevärt.
Orsaker till schizofreni
Det finns i dag ingen entydig förklaring till varför schizofreni uppstår hos en viss person. Flera teorier existerar, men ingen är fullt bevisad. Däremot råder enighet om att ärftlighet spelar en viktig roll. Ju mer avlägset släktskapet är, desto lägre är risken att insjukna.
Forskning visar att sjukdomen är kopplad till en ackumulering av genetiska förändringar över flera generationer. Det räcker inte med enstaka gener, utan en viss kombination av genetiska faktorer krävs. När denna kombination uppstår kan sjukdomen manifesteras och därefter föras vidare i släkten.
Med hjälp av genetiska analyser går det i dag att uppskatta risken för insjuknande och även avgöra om en mutation är ärftlig eller har uppstått spontant.
Predisponerande faktorer
En genetisk sårbarhet innebär inte att sjukdomen nödvändigtvis bryter ut. Många lever hela livet utan symtom. Men vissa belastande händelser kan utlösa sjukdomen, till exempel:
- kronisk sjukdom, särskilt med långvarig smärta
- påtvingad flytt som försämrar livssituationen
- allvarlig stress eller trauma
- relationskriser eller svår skilsmässa
- långvariga konflikter på arbetsplatsen eller ett arbete som upplevs som starkt belastande
Även faktorer under graviditeten spelar roll. Bristande näring hos modern kan påverka fostrets hjärnutveckling negativt. Infektioner som röda hund under graviditeten innebär särskilt stor risk och kan leda till både psykiska och fysiska skador hos barnet.
Patogenes
En av de mest etablerade teorierna handlar om hjärnans känslighet för dopamin. Hos vissa är känsligheten förhöjd, hos andra nedsatt, vilket leder till en störd signalöverföring. Detta påverkar motivation, känsloliv, lust och förmågan att uppleva glädje. En felaktig dopaminreglering gör också att nervcellerna blir mer sårbara för glutamat, vilket kan leda till bestående skador.
Obalans i andra signalsubstanser, till exempel serotonin, bidrar också. Dessutom har man hos många patienter funnit strukturella förändringar i hjärnan, såsom förstorade hjärnventriklar och minskad mängd grå substans. Betydelsen av dessa förändringar studeras fortfarande.
Klassificering och typer av schizofreni
Schizofreni delas in i flera former baserat på symtom och sjukdomsförlopp. De vanligaste typerna är:
- Hebefren schizofreni – präglas av starkt avvikande och barnsligt beteende, emotionell instabilitet och ibland verbal aggressivitet.
- Kataton schizofreni – kännetecknas av extrema motoriska tillstånd, från stark agitation till fullständig orörlighet och kontaktförlust.
- Odifferentierad schizofreni – symtomen uppfyller kriterierna för schizofreni men passar inte in i någon specifik undergrupp.
- Postschizofrent depressivt tillstånd – kombination av schizofreni och djup depression med hög suicidrisk.
- Paranoid schizofreni – den vanligaste formen, med vanföreställningar och hallucinationer, ofta kombinerade med misstänksamhet.
- Enkel schizofreni – långsamt förlopp utan tydliga vanföreställningar eller hallucinationer, men med successiv social tillbakadragenhet.
- Residual schizofreni – efter en akut fas kvarstår trötthet, ångest och ibland milda psykotiska symtom.
Schizotyp störning, ibland kallad långsam schizofreni, innebär inte fullt utvecklad schizofreni men kan hos vissa utvecklas till sjukdomen.
Sjukdomens stadier
Schizofreni utvecklas oftast i fyra steg:
- prodromalfas med tidiga, ospecifika symtom
- akut fas med tydliga psykotiska symtom
- remission med partiell eller full återhämtning
- återfall med försämring av tillståndet
I svåra fall kan sjukdomen ha ett kontinuerligt förlopp utan remissioner.
Symtom hos kvinnor och män
Symtomen delas in i flera grupper:
- negativa symtom – känslomässig avflackning, initiativlöshet, social tillbakadragenhet
- positiva symtom – hallucinationer, vanföreställningar, förvrängda sinnesintryck
- kognitiva symtom – nedsatt koncentration och minnesförmåga
- beteendemässiga symtom – socialt olämpligt beteende, bristande egenvård, suicidtankar
Män insjuknar oftast tidigare och har ofta ett svårare sjukdomsförlopp. Kvinnor har i regel mildare symtom och bättre sjukdomsinsikt.
Schizofreni kan även utvecklas hos barn och ungdomar, ofta med tidiga tecken som språkförändringar, ångest och bristande empati.
Komplikationer
Utan behandling löper personer med schizofreni ökad risk för missbruk, somatiska sjukdomar och förkortad livslängd. Social isolering, arbetslöshet och familjeproblem är vanliga följder.
Viktigt att veta
Vid akuta psykoser kan hallucinationer uppmana till farliga handlingar. I sådana situationer är omedelbar psykiatrisk vård nödvändig. I vissa fall kan tvångsvård bli aktuell enligt lag.
Diagnostik
Diagnosen ställs genom klinisk intervju. Det finns inga laboratorietester som ensamma kan bekräfta schizofreni. Bedömningen baseras på symtomens karaktär, varaktighet och påverkan på vardagen. Samtal sker både med patienten och närstående.
Hjärnavbildning och blodprover används för att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom.
Behandling av schizofreni
Vid akuta tillstånd ges ofta lugnande läkemedel och sjukhusvård. Långtidsbehandlingen bygger främst på antipsykotiska läkemedel. Vid behov används även antidepressiva.
Om läkemedel inte ger tillräcklig effekt kan andra metoder användas, såsom ECT, plasmaferes eller transkraniell magnetstimulering. Psykoterapi och familjestöd är viktiga delar av rehabiliteringen.
Prognos och prevention
Prognosen är bättre vid senare debut, snabb behandling och god social funktion före insjuknandet. Stigmatisering och bristande stöd ökar risken för återfall.
Förebyggande insatser inkluderar god mödravård, vaccinationer och tidig psykiatrisk uppföljning vid ärftlig belastning.
Vanliga frågor
Hur bör man bemöta en person med schizofreni?
Lugnt, respektfullt och utan nedlåtande kommentarer. Det är viktigt att uppmuntra självständighet men samtidigt ha viss tillsyn över medicinering.
Är schizofreni ärftligt?
Ja, risken ökar om en eller båda föräldrarna är drabbade, men sjukdomen är inte oundviklig.
Hur skiljer sig bipolär sjukdom från schizofreni?
Schizofreni påverkar personligheten djupare och leder oftare till varaktiga kognitiva och sociala svårigheter, medan personer med bipolär sjukdom ofta återfår god funktion mellan episoder.
