Demens är ett syndrom som orsakas av en förvärvad organisk skada i hjärnan. Det kännetecknas av en gradvis och irreversibel försämring av kognitiva funktioner såsom minne, tänkande, språk och inlärningsförmåga. Andra symtom kan vara förändringar i känslomässigt och psykiskt tillstånd. I slutstadiet leder demens till total oförmåga att klara vardagliga aktiviteter och till en djup personlighetsförändring. En person med demens behöver ständig omsorg och tillsyn, vilket innebär att sjukdomen påverkar både patienten och de närstående.
Trots en vanlig missuppfattning är demens inte en naturlig del av åldrande. Det är sant att normalt åldrande kan innebära viss minskning av inlärningsförmåga och förmågan att lagra och återkalla ny information. Samtidigt kan äldre personer ofta behålla minnen från det förflutna och allmän kunskap från tidigare perioder i livet. Åldersrelaterade kognitiva förändringar är en naturlig process som beror på hjärnans och nervsystemets funktion.
Demens är däremot alltid ett resultat av sjukdomar som påverkar det centrala nervsystemet. Till skillnad från normalt åldrande leder demens till en progressiv försämring av kognitiva funktioner och till nedbrytning av personligheten.
Orsaker till demens
Demens utvecklas oftast i samband med neurodegenerativa sjukdomar i centrala nervsystemet, såsom:
Alzheimers sjukdom – nedbrytning av nervceller i hjärnbarken och vissa djupt liggande strukturer
Picks sjukdom – degeneration av pann- och tinningloberna
Huntingtons sjukdom – atrofi i striatum och hjärnbarken
Kortikobasal degeneration – nedbrytning av hjärnbarkens parietal- och frontallober samt strukturer i det extrapyramidala systemet
En annan viktig orsak är vaskulära sjukdomar, främst ateroskleros.
Demens kan även utvecklas vid andra tillstånd, till exempel:
hjärnskador och traumatiska skador
godartade eller maligna tumörer i CNS
epilepsi
encefaliter och encefalopatier
multipel skleros
vissa ärftliga sjukdomar
långvarig användning av vissa läkemedel (t.ex. antipsykotika, antiepileptika, lugnande medel)
alkoholberoende
endokrina sjukdomar och metabola störningar
I klinisk praxis är majoriteten av demensfallen kopplade till Alzheimers sjukdom, Lewy body-demens, ateroskleros och stroke.
Observera!
De exakta orsakerna till dessa sjukdomar är ännu inte helt klarlagda. Det finns flera teorier, men ingen ger fullständiga svar. Forskning pekar dock på att genetiska mutationer spelar en central roll.
Patogenes
Neurodegenerativa sjukdomar kännetecknas av ackumulering av specifika proteiner i hjärnan, såsom beta-amyloid (Aβ42) och tau-protein. Dessa proteiner bildar plack som skadar nervvävnaden. Dessutom minskar produktionen av acetylkolin – en viktig signalsubstans mellan nervceller.
Vid ateroskleros bildas plack i artärerna, vilket leder till försämrat blodflöde i hjärnan.
Demens kan också uppstå efter stroke, då syrebrist leder till celldöd i drabbade områden. Skadans omfattning och lokalisering avgör graden av kognitiva och neurologiska symtom.
Typer av demens
Beroende på var skadan sitter i hjärnan delas demens in i:
Kortikal demens – skada i hjärnbarken
Subkortikal demens – skada i djupt liggande hjärnstrukturer
Kortiko-subkortikal demens – blandform
Multifokal demens – omfattande skador i hela CNS
Efter orsak delas den även in i:
vaskulär demens
poststroke-demens
alkoholrelaterad demens
epileptisk demens
senil demens (åldersrelaterad demens)
Klinisk bild
Demens utvecklas i flera stadier och är i början ofta svår att upptäcka.
Tidig fas
Typiska symtom är:
svårigheter att lära sig ny information
problem med mer komplexa vardagsuppgifter
humörsvängningar
korta episoder av desorientering
minnes- och koncentrationssvårigheter
Måttlig demens
Symtomen blir tydligare:
tilltagande glömska, särskilt kring nyss inträffade händelser
språkstörningar (afasi)
försämrad orienteringsförmåga även hemma
humörförändringar, misstänksamhet, irritabilitet
ibland psykossymtom som hallucinationer eller aggressionsutbrott
Sen fas
I slutstadiet sker en gradvis personlighetsupplösning:
oförmåga att klara personlig hygien
total desorientering
kraftigt minskad motorik
total afasi
oförmåga att känna igen närstående
svårigheter att tolka syn- och hörselintryck
Personen blir helt beroende av vård.
Diagnos
Diagnosen baseras på en noggrann sjukdomshistoria där närstående ofta deltar.
Neuropsykologiska tester används, t.ex.:
Fem-ords-testet
Schultes tabeller
Klocktestet
Dessutom används skalor som MMSE, CDR, GDS och vid misstänkt vaskulär demens – Hachinskys ischemisk skala.
Den mest värdefulla instrumentella metoden är CT eller MR av hjärnan.
Behandling
Det finns ingen botande behandling. Målet är att bromsa sjukdomsprogressionen och lindra symtom.
Behandlingen omfattar:
fysisk och social aktivitet
förbättring av livskvalitet
säker bostadsmiljö
behandling av kognitiva och beteendemässiga symtom
behandling av samtidiga sjukdomar
Basläkemedel inkluderar:
acetylkolinesterashämmare
NMDA-receptorantagonister
neuroprotektiva och neurometabola läkemedel
Stor vikt läggs vid utbildning och stöd till anhöriga, som ofta bär huvudansvaret för omvårdnaden.
Prognos
Demens går inte att bota, men utvecklingen kan bromsas med rätt insatser.
Förebyggande
Det finns ingen specifik prevention, men följande rekommendationer kan minska risken:
regelbunden fysisk aktivitet
hälsosam kost (t.ex. medelhavskost rik på antioxidanter och omega-3/6)
mental stimulans och kognitiv träning
hormonbehandling hos kvinnor efter individuell bedömning
kontroll av blodtryck
kontroll av blodfetter
Vanliga frågor
Är demens ärftlig?
Det är inte helt klarlagt, men ärftliga faktorer spelar sannolikt en roll.
Hur börjar demens?
Tidigt i förloppet är symtomen diskreta och tolkas ofta som normala åldersförändringar.
Kan yngre personer få demens?
Det är ovanligt, men förekommer vid vissa sjukdomar.
Hur yttrar sig demens?
Utvecklas gradvis i flera stadier, ofta omärkbart i början.
Hur länge lever man med demens?
Det varierar kraftigt beroende på individuella faktorer och hur väl tillståndet kan kompenseras.