Fettlever (Steatos)

Fettlever, eller leversteatos, är en patologisk process där normala leverceller successivt ersätts av fettceller. Tillståndet kan vara en självständig sjukdom eller ett sekundärt syndrom som uppstår som en del av ett annat medicinskt tillstånd. Orsakerna varierar – alkohol är en av de vanligaste faktorerna, men fettlever kan även utvecklas hos personer som inte har någon form av beroende. Sjukdomen är ofta asymtomatisk under lång tid, vilket gör att många inte vet att de är drabbade förrän förändringarna i levern har blivit omfattande.

Diagnos och behandling av fettlever utförs av hepatologer eller gastroenterologer. Behandlingen är i regel konservativ och innefattar läkemedel samt kost- och livsstilsförändringar.

Fettlever är en multifaktoriell sjukdom, vilket innebär att flera orsaker kan samverka. Alkoholrelaterad fettlever är vanlig, men även metabola och kostrelaterade faktorer kan ligga bakom. En hepatolog ansvarar för att identifiera den exakta orsaken. Om sådant specialiststöd saknas kan en gastroenterolog utföra bedömningen.

Tillståndet är vanligare hos kvinnor i medelåldern, men kan förekomma hos alla vuxna. Hos barn är sjukdomen betydligt mer ovanlig.

Vid fettlever ackumuleras lipider i levercellerna. Detta kan bero på:

Alkohol är den vanligaste orsaken. Redan tidigt vid utveckling av alkoholberoende kan strukturella förändringar uppstå i levern, och nästan alla patienter i beroendets andra fas har tecken på alkoholorsakad fettlever.

Kostrelaterade orsaker utgör den näst vanligaste gruppen. Risk ökar vid överdrivet intag av transfetter, brist på fiber, lågt intag av frukt och grönsaker samt regelbunden konsumtion av snabbmat.

Läkemedel som kan bidra till fettlever inkluderar glukokortikoider, hormonella preventivmedel, vissa antibiotika och cytostatika – särskilt vid långvarig eller hög dosering.

Störningar i kolhydratomsättningen, såsom prediabetes och diabetes typ 2, ökar också risken genom att påverka insulinkänsligheten och öka triglyceridproduktionen i levern.

Ärftliga enzymdefekter kan vara en orsak, men dessa är relativt sällsynta.

Cirka 90 % av alla fall av fettlever är alkoholrelaterade. Övriga orsaker övervägs först efter att alkoholberoende uteslutits. Samtidigt kan även personer som inte dricker alkohol utveckla tillståndet – därför behövs alltid en fullständig medicinsk utredning.

Riskfaktorer som ökar sannolikheten att utveckla fettlever är bland annat:

Sjukdomen utvecklas ofta på grund av en kombination av flera faktorer, vilket också påverkar hur snabbt den fortskrider.

Fettlever kan delas in på olika sätt:

Fettlever utvecklas alltid kroniskt och kan fortskrida i olika takt.

Tillståndet är ofta asymtomatiskt i början. Symtom uppträder främst när sjukdomen redan är långt framskriden:

Efter flera års sjukdom kan allvarliga komplikationer utvecklas:

Diagnosen ställs av hepatolog eller gastroenterolog med hjälp av:

Behandlingen syftar till att stoppa utvecklingen och återställa leverfunktionen. Den kan omfatta:

Kostomläggning är alltid nödvändig.

Vid alkoholrelaterad fettlever är total avhållsamhet från alkohol ett absolut krav. I många fall behövs stöd från beroendespecialist.

Svåra former (t.ex. steatohepatit) kräver sjukhusvård.

Vid tidig diagnos och korrekt behandling är prognosen god och levern kan återhämta sig helt. Utan behandling finns risk för cirrhos, leversvikt och i värsta fall dödsfall.

Förebyggande åtgärder inkluderar:

Nej. Vid hepatit förekommer inflammation i levern. Fettlever innebär däremot fettinlagring utan inflammation, men processen kan på sikt vara minst lika farlig.

Endast allvarliga fall, gravida patienter eller personer med hög komplikationsrisk behöver sjukhusvård. Övriga kan behandlas polikliniskt.

En hepatolog eller gastroenterolog.

Ja, särskilt om behandlingen påbörjas i tid.

Vid lindriga fall kan förbättring ses redan inom en månad. Vid mer avancerade stadier varierar behandlingstiden beroende på tillståndets svårighetsgrad.