Impingement-syndrom är en kronisk åkomma där strukturer i axelområdet successivt förändras och orsakar smärta, inflammation och nedsatt rörlighet. Begreppet används främst i samband med axeln, men kan även förekomma i andra delar av rörelseapparaten, exempelvis fot och höft. Tillståndet uppstår när senor kläms i det trånga utrymmet under akromion, vilket leder till irritation, inflammation och långsamt tilltagande degenerativa förändringar. Sjukdomen kan drabba människor i alla åldrar, men ses oftare hos män.
Diagnostik och behandling utförs av ortopeder och ibland även fysioterapeuter, beroende på svårighetsgrad och behov av rehabilitering.
Orsaker till impingement-syndrom
Subakromiellt impingement klassas som ett multifaktoriellt tillstånd. Det betyder att flera olika mekanismer kan bidra till sjukdomens utveckling. Exakt vad som är den främsta orsaken är ännu inte helt klarlagt, men att förstå bakgrunden är viktigt för att kunna planera en effektiv behandling.
Hur utvecklas impingement-syndrom?
Kärnmekanismen bakom tillståndet är att rotatorcuffens senor kommer i kläm mellan omgivande vävnader. Detta orsakar långvarig irritation, inflammation och successivt även degenerativa förändringar i senorna. Utan behandling kan tillståndet leda till betydande funktionsnedsättning.
Vanliga bakomliggande faktorer:
Axelinstabilitet, som leder till återkommande subluxationer och långvarig irritation i leden.
Medfödda anatomiska förhållanden, som gör utrymmet under akromion smalare än normalt.
Förkalkningar i senor och mjukdelar, ofta kopplade till tidigare skador eller metabola sjukdomar.
Osteofyter eller andra benpålagringar som förändrar biomekaniken i axelleden.
Inflammatoriska tillstånd, såsom bursit eller artrit i axelregionen.
Genomgångna skador, både nyligen inträffade och äldre trauma med kvarstående påverkan.
Artros i axelleden.
Riskfaktorer
Flera faktorer ökar sannolikheten för att utveckla impingement-syndrom:
Ålder över 40 år
Manligt kön
Regelbunden idrott eller fysiskt krävande arbete
Tungt manuellt arbete
Hormonella förändringar
Diabetes
Ärftlighet
Tidigare axelskador
Typiskt drabbas män över 40 år som arbetar fysiskt eller tränar intensivt, men tillståndet förekommer i alla grupper.
Klassificering
Impingement-syndrom kan delas in efter:
Lokalisation
Förutom det klassiska subakromiella impingement i axeln kan liknande mekanismer uppstå i:
Fot
Fotled
Knä
Höft
Lårbensregionen
I axeln görs en mer detaljerad klassificering, exempelvis impingement i supraspinatussenan (en av rotatorcuffens muskler).
Stadium 2: tydliga inflammatoriska förändringar och nedsatt rörlighet.
Stadium 3: utveckling av osteofyter och kraftig rörelseinskränkning.
Symtom
I början beskriver många patienter en diffus känsla av obehag i axeln – tryck, trötthet eller “spänning”. Efter fysisk belastning ökar smärtan, men lindras med vila. Med tiden blir smärtan mer konstant och försvinner inte längre spontant.
Typiska symtom:
Smärta vid lyft eller rotation av armen
Svaghet i axeln
Klickande eller knäppande ljud vid rörelse
Tilltagande begränsning av rörligheten
Smärta som stör nattsömnen
Symtomen kan likna axelartros, därför behövs en noggrann undersökning.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan impingement-syndrom leda till:
Axelluxationer och kronisk instabilitet
Bursit
Tendinopati och partiella rupturer
Artros i axelleden
Betydande funktionsnedsättning
I svåra fall – invaliditet och oförmåga att klara vardagliga aktiviteter
Diagnostik
Diagnosen ställs av ortoped eller annan specialist. Undersökningen består av:
Samtal och genomgång av symptom
Genomgång av anamnes (tidigare skador, arbete, idrott)
Klinisk undersökning av rörlighet och smärtmönster
Specifika tester för rotatorcuffen
Röntgen för att bedöma benstrukturer
MR eller CT för att visualisera senor, muskler och bursae
MR anses vara den mest informativa metoden vid tidiga stadier.
Behandling
Behandlingen beror på sjukdomsstadiet.
Konservativ behandling (stadium 1–2)
Antiinflammatoriska läkemedel
Smärtstillande
Avlastning och minskad belastning
Sjukgymnastik och fysioterapi
Eventuellt kortisoninjektion vid kraftig inflammation
Operation (stadium 2–3)
Om konservativ behandling inte hjälper, eller om strukturella förändringar redan har uppstått, rekommenderas kirurgiskt ingrepp. Syftet är:
Att avlägsna osteofyter
Att skapa mer utrymme för senorna
Att förbättra rörligheten och minska smärtan
Efter operationen är rehabilitering helt avgörande för resultatet.
Prognos
Vid tidig diagnos är prognosen mycket god. Har redan degenerativa förändringar eller osteofyter hunnit utvecklas är återhämtningen långsammare, men förbättring är vanlig med rätt behandling.
Förebyggande åtgärder
Undvik överbelastning
Träna skulder- och rotatorcuffmuskulatur regelbundet
Behandla inflammatoriska tillstånd i tid
Anpassa arbetsställningar vid tungt arbete
Variera belastning och undvik ensidiga rörelser
Vanliga frågor
Kan impingement-syndrom gå över av sig själv?
Nej. Utan behandling förvärras tillståndet långsamt.
Kan man bli bra utan operation?
Ja, men vanligtvis endast i tidiga stadier. Vid mer avancerade förändringar krävs ofta kirurgi.
Kan sjukdomen leda till invaliditet?
Ja, i svåra och obehandlade fall kan funktionen bli så begränsad att patienten inte klarar vardagen.
Hur lång tid tar behandlingen?
Det varierar, men rehabiliteringen tar ofta flera månader. Vid operation krävs längre återhämtningstid.
Vilka specialister behandlar impingement-syndrom?
Främst ortopeder, men även fysioterapeuter, traumatologer och ibland kirurger ingår i behandlingen.