En meniskskada är en vanlig knäskada där broskskivan i knäleden skadas eller brister. Menisken fungerar normalt som stötdämpare och bidrar till stabilitet i knät. Den utsätts för stora belastningar, särskilt vid löpning, hopp och andra aktiviteter som involverar benen. Skadan drabbar ofta personer som tränar regelbundet eller ägnar sig åt idrott, men kan även uppstå i samband med tungt fysiskt arbete. En obehandlad meniskskada kan leda till långvariga besvär och i värsta fall bestående funktionsnedsättning.
Behandling och uppföljning av meniskskador görs av ortoped eller traumatolog och kan omfatta både medicinska, icke-medicinska och kirurgiska åtgärder.
Orsaker till meniskskada
Den vanligaste orsaken är kraftig belastning på knäleden. Skadan ses ofta inom idrott, men kan även uppstå i samband med intensivt fysiskt arbete. Menisken läker inte spontant, därför krävs noggrann diagnostik och korrekt behandling. Viktigast är att bedöma skadans omfattning och planera en effektiv behandlingsstrategi.
Hur skadan uppstår (patogenes)
Menisken består av två broskskivor som stabiliserar knät och fördelar belastningen. En skada uppstår när belastningen överstiger broskets hållfasthet.
Den typiska mekanismen är en kraftig vridning eller rotation av benet medan foten är fixerad mot underlaget. Detta utsätter menisken för höga krafter som kan leda till bristning. Skadorna kan vara partiella eller kompletta och förekommer i olika former: vertikala, horisontella, radiella eller kombinerade.
En meniskskada leder till inflammation, svullnad och smärta. Blodkärl i området kan skadas, vilket orsakar blödning och en lokal inflammatorisk reaktion. Om behandlingen dröjer kan skadan ge långvariga förändringar i knäleden.
Åldersrelaterade förändringar spelar också stor roll. Med tiden minskar meniskens elasticitet och vävnaden blir mer sårbar, särskilt hos personer med artros.
De vanligaste orsakerna till en akut meniskskada:
snabba vridningar och rotationer i knät, särskilt vid idrott;
plötsliga och kraftiga böjningar eller sträckningar av knäleden;
slag eller fall på ett böjt knä;
tunga lyft med felaktig teknik;
långvariga påfrestande arbetsställningar, exempelvis hukställning.
Viktigt att veta
Själva orsaken är mindre betydelsefull för behandlingen. Det avgörande är vilken typ av skada som föreligger.
Riskfaktorer
Flera faktorer kan öka risken för meniskskada:
Ålder: brosket blir mindre elastiskt med åren.
Hög idrottsaktivitet: fotboll, basket, hockey, tennis, löpning och hopp innebär ökad risk.
Tidigare knäskador: tidigare skador ökar sannolikheten för framtida problem.
Dålig muskelstyrka eller flexibilitet: ökar belastningen på knäleden.
Felaktig träningsteknik: brist på uppvärmning och dålig teknik.
Överbelastning: långvarigt höga belastningar på knät.
Övervikt: ökar trycket på knäleden och snabbar på broskslitage.
Anatomiska avvikelser: exempelvis felställningar i benen.
Klassificering av meniskskador
Beroende på blodförsörjning:
Röda zonen: yttersta tredjedelen, god blodförsörjning.
Röd-vit zon: mellandelen med måttlig blodförsörjning.
Vita zonen: innersta tredjedelen med låg eller ingen blodförsörjning.
Utifrån form av skada:
vertikal,
horisontell,
radiell,
sned,
komplex/ kombinerad.
Utifrån längd:
kort (under 1 cm),
medellång (1–2 cm),
lång (över 2 cm).
Utifrån lokalisation:
mediala menisken: skadas oftast,
laterala menisken: skadas mer sällan.
Grader av meniskskada
Grad I (mild): små skador utan komplett ruptur. Lätt smärta och svullnad.
Grad II (måttlig): partiell skada, upp till en tredjedel av menisken. Smärta vid belastning.
Grad III (uttalad): komplett ruptur, eventuellt lösa fragment. Smärta, svullnad och låsning av knät.
Grad IV (svår): omfattande skador på menisk och omgivande strukturer. Kraftig smärta och funktionsförlust.
Symtom
De vanligaste symtomen är:
akut smärta vid skadetillfället, därefter tilltagande;
svullnad inom några timmar;
begränsad rörlighet eller låsning av knät;
klickljud eller känslan av att något rör sig i knät;
instabilitet eller svaghet;
nedsatt förmåga att belasta benet;
muskelsvaghet.
Symtombilden varierar beroende på skadans placering och omfattning.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan meniskskador leda till:
kronisk smärta;
instabilitet i knät;
artrosutveckling;
stelhet och nedsatt rörlighet;
muskelatrofi;
Baker-cysta;
mekanisk låsning och funktionsförlust.
Komplikationer kan vara allvarliga och påverka livskvaliteten långsiktigt.
Diagnos
Diagnosen baseras på:
sjukdomshistoria,
klinisk undersökning,
palpation,
röntgen,
MRT,
CT vid behov,
artroskopi,
ultraljud.
Ortopeden avgör vilka undersökningar som krävs.
Behandling
Behandlingen anpassas efter skadans typ, ålder, aktivitetsnivå och individuella förutsättningar.
Konservativ behandling används vid mindre skador:
avlastning,
kyla,
kompression,
högläge,
smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel,
fysioterapi och träning för att stärka muskulaturen och förbättra rörligheten.
Kirurgisk behandling
Vid större skador eller utebliven förbättring krävs ofta kirurgi, vanligtvis artroskopi – en minimalinvasiv metod där menisken repareras eller den skadade delen tas bort.
Sutur av menisken är möjlig i vissa fall. Om menisken avlägsnas helt eller delvis kan detta påskynda artrosutveckling, och ibland behövs ett konstgjort meniskimplantat. Rehabilitering är nödvändig efter ingreppet.
Prognos och förebyggande
Prognosen beror på skadans typ och behandlingens snabbhet. Vid tidig insats är utsikterna goda.
Förebyggande åtgärder inkluderar:
normal kroppsvikt,
regelbunden träning med fokus på benstyrka och flexibilitet,
korrekt utrustning och teknik vid idrott,
uppvärmning och stretching,
undvikande av plötsliga vridningar,
regelbundna kontroller vid riskfaktorer.
Vid misstänkt skada ska läkare kontaktas omedelbart.
Vanliga frågor
Hur lång tid tar återhämtningen?
Det beror på skadan och behandlingen. Mindre skador läker på 6–8 veckor. Efter artroskopi brukar återhämtningen ta 3–4 veckor, men full funktion återfås ofta först efter 2–3 månader. Efter menisksutur kan rehabiliteringen ta upp till 6 månader.
Vilka stadier av meniskskada finns?
Det finns fyra grader – från små sprickor utan ruptur (grad I) till komplexa rupturer med lösa fragment som kräver operation (grad IV).
Hur länge är man sjukskriven?
Vanligtvis 15–30 dagar beroende på skadans omfattning. Efter operation kan sjukskrivningen förlängas till 2–3 månader. Läkaren bedömer behovet individuellt.
Hur allvarlig är en meniskskada?
Meniskskador betraktas som medelsvåra till svåra. Partiella skador ger ofta smärta och nedsatt rörlighet men kräver inte alltid kirurgi. Kompletta rupturer är allvarligare och innebär kraftig smärta, svullnad och funktionsnedsättning.