En fraktur i ländryggen är en akut skada där kotornas normala struktur bryts på ländryggs- eller korsryggsnivå. Skadan förekommer oftast hos yngre och medelålders personer, men kan också drabba äldre, särskilt på grund av svagare skelett och osteoporotiska förändringar. Frakturer kan uppstå både efter trauma och till följd av sjukdomsprocesser, till exempel infektioner eller tumörer i benvävnaden.
Utredning och behandling sköts av ortopeder och traumaläkare. Eftersom nervpåverkan är vanlig vid kompression av ryggmärg eller nervrötter behövs ofta en ryggkirurg eller neurokirurg. Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk beroende på skadans typ.
Orsaker till fraktur i ländryggen
Ländryggsfrakturer orsakas oftast av trauma – till exempel fall, kraftig stöt eller belastning. Patologiska frakturer kan även uppstå som följd av infektioner, tumörer eller sjukdomar som försvagar skelettet. Även om orsaken är viktig för förebyggandet, påverkar den som regel inte själva behandlingsstrategin.
Hur skadan uppstår (patogenes)
En fraktur uppstår när den mekaniska belastningen på kotorna överstiger vad skelettet kan tåla. Vanliga traumamekanismer är:
fall rakt ned på sträckta ben, vilket leder kraften direkt upp i ryggraden
fall på sätesmusklerna, särskilt vanligt bland äldre
tunga föremål som faller på ryggen när personen står böjd
kraftig och plötslig framåtböjning
andra traumatyper, t.ex. hyperextensionsskador
Patologiska frakturer kan uppstå utan större trauma, t.ex. vid tumörer, metastaser, infektioner (inklusive tuberkulos i ryggkotorna) eller osteoporos.
Behandlingen skiljer sig mycket mellan traumatiska och patologiska frakturer, därför är korrekt diagnos avgörande.
Riskfaktorer
Följande faktorer ökar risken för frakturer i ländryggen:
medfödda eller förvärvade sjukdomar i skelett och bindväv
störd mineralomsättning som leder till kalcium- och fosforförlust (osteoporos, osteodystrofi)
hormonella rubbningar (sjukdomar i sköldkörteln, binjurarna, hypofysen, diabetes)
naturliga hormonella förändringar under pubertet, graviditet, klimakteriet
tumörer med risk för metastaser till skelettet
idrott med hög belastning, t.ex. tyngdlyftning och gymnastik
tungt fysiskt arbete
Många riskfaktorer kan påverkas, särskilt med rätt medicinsk uppföljning och förebyggande åtgärder.
Klassificering av frakturer i ländryggen
Frakturer kan delas in efter:
Orsak
Traumatiska frakturer – vanligast
Patologiska frakturer – uppstår på grund av sjukdom, utan tydligt trauma
Skadetyp
Kompressionsfraktur – kotan pressas samman
Decompressions-/extensionsskador – annan kraft- och rörelseriktning
Hudskada
Slutna frakturer – vanligast
Öppna frakturer – ovanliga och allvarligare
Lokalisation
fraktur av taggutskott
fraktur av kotkroppen (vanligast)
kombinerade frakturer
Fragment
enkla frakturer – två fragment
splittrade frakturer – flera fragment, ofta med neurologiska bortfall
Läkningens stadium
färsk fraktur
pågående läkning (konsolidation)
läkt fraktur
Frakturlinje
tvärgående
längsgående
snedgående
Stabilitet
stabila frakturer – fragmenten ligger kvar i rätt position
instabila frakturer – risk för förskjutning och skada på ryggmärgen
Diagnostiken avgör vilken typ det rör sig om.
Symtom
Symtomen varierar beroende på frakturtyp och om nervstrukturer är påverkade.
Vanliga symtom vid okomplicerade frakturer
kraftig smärta som ökar vid rörelse
nedsatt rörlighet i ländryggen
tvångsposition
svullnad och blåmärken
tecken på tarmhinder hos cirka 40 procent av patienterna
Neurologiska symtom
Vid påverkan på ryggmärg eller nervrötter kan följande uppstå:
förlamning eller försvagning i benen
nedsatt känsel, domningar, stickningar
störd kontroll över urin och avföring
snabb eller gradvis neurologisk försämring
Komplikationer
Komplikationer uppstår främst vid svåra, splittrade eller instabila frakturer – särskilt när ryggmärgen skadas. Möjliga följder är:
permanent nedsatt rörlighet
kroniska smärtor
bestående pareser eller förlamningar
invalidisering
Tidigt omhändertagande och korrekt behandling är avgörande för prognosen.
Diagnostik
Diagnosen ställs vanligtvis utan större svårighet. Bedömningen görs av ortoped eller traumaläkare och omfattar:
anamnes och kliniskt status
palpation och yttre inspektion
röntgen (första undersökningen)
datortomografi (CT) – viktig för frakturens detaljer
magnetkameraundersökning (MR) – bedömer ryggmärg och mjukdelar
funktionstester vid behov
Behandling
Konservativ behandling
Används vid stabila frakturer och innefattar:
korsett eller fixering
sängläge och begränsad rörelse
smärtlindring
eventuellt skelettsträckning
Kirurgisk behandling
Operation behövs vid:
splittrade frakturer
instabila frakturer
nervpåverkan
svår kotförskjutning
Kirurgen stabiliserar kotan med skruvar och plattor och avlastar ryggmärgen. Läkemedel kan inkludera antiinflammatoriska, hormonella preparat och diuretika.
Prognos
Vid isolerade och stabila frakturer är prognosen oftast god. Om ryggmärgen är skadad försämras utsikterna. Prognosen beror dessutom på:
patientens ålder
fysisk hälsa
frakturtyp
snabbhet i behandling
Förebyggande
Förebyggande åtgärder omfattar:
undvika fall och tunga lyft
skyddsutrustning på arbetsplatsen
säkert bilkörande
hälsosam livsstil och bra skelettfunktion
Vanliga frågor
Behövs alltid operation vid ryggfraktur?
Nej. Operation görs endast vid instabila, splittrade frakturer eller när ryggmärgen är påverkad.
Leder ryggfraktur alltid till funktionsnedsättning?
Nej. Permanent funktionsnedsättning förekommer främst när ryggmärgen skadas.
Går det att bli helt återställd?
Ja, vid mindre allvarliga frakturer är full återhämtning möjlig, förutsatt att behandlingen påbörjas i tid och följs upp med rehabilitering.
Hur lång tid tar behandling och rehabilitering?
Behandlingen kan ta flera månader. Rehabiliteringen efter ländryggsfraktur varar vanligtvis 6–8 månader. Total återhämtning tar ofta omkring ett år.
Vilka läkare behandlar frakturer i ryggraden?
Ortopeder, traumaläkare, neurokirurger och neurologer beroende på skadans art.