Ett tibiabrott är en allvarlig skada på underbenet där benets struktur förlorar sin normala stabilitet och form. Förekomsten varierar, men enligt olika uppskattningar står frakturer på tibia för upp till 20–25 procent av alla benbrott. Ofta kombineras skadan med fraktur på fibula, vilket innebär att hela underbenet förlorar sin funktion och att alla rörelser blir omöjliga. Återhämtningen kan se mycket olika ut och beror bland annat på patientens ålder, allmäntillstånd, frakturtyp och hur snabbt behandlingen påbörjas.
Utredning och behandling utförs av ortoped. Vid behov krävs kirurgiskt ingrepp.
Orsaker till skadan
Ett brott på tibia uppstår när ett yttre mekaniskt våld överstiger benets hållfasthet. Eftersom skenbenet är relativt kraftigt byggt, krävs ofta ett betydande trauma för att orsaka en fraktur (om inte benet redan är försvagat, exempelvis av benskörhet). Läkaren måste alltid ta reda på orsaken för att minska risken för framtida skador.
Hur skadan uppstår
Tibiabrott uppstår oftast genom:
fall mot benen, fall från höjd eller annan olycka (fall från över ca 2 meter är särskilt riskfyllt);
större trauman som trafikolyckor, där flera skador ofta förekommer samtidigt;
starkt direkt slag mot underbenet;
vridvåld, vilket kan ge spiralfrakturer som är svåra att behandla och vanligare hos personer över 50 år;
plötslig belastning på svaga ben, vilket ofta inträffar vid osteoporos.
Riskfaktorer
Alla får inte frakturer även vid liknande trauman. Sannolikheten beror på individuella riskfaktorer som:
hög ålder och benskörhet;
ämnesomsättningssjukdomar som påverkar skelettet;
bindvävssjukdomar, både medfödda och förvärvade;
hormonella störningar och endokrina sjukdomar;
hormonella förändringar vid graviditet, pubertet eller klimakteriet;
brist på vitaminer och mineraler;
otillräcklig kosthållning;
rökning, alkohol och droger;
riskfyllda arbetsmiljöer;
idrottsaktiviteter och extrema fritidsformer.
Klassificering av tibiabrott
Efter frakturens placering
fraktur i metafys eller epifys (nära knäet eller fotleden);
fraktur på tibiakondylerna (medial eller lateral);
diafysär fraktur (på själva skaftet av benet).
Viktigt: Ett proximalt tibiabrott sitter nära knäleden, medan ett distalt tibiabrott ligger nära fotleden.
Efter om frakturen är öppen eller sluten
öppet tibiabrott
slutet tibiabrott
Öppna frakturer innebär högre risk för infektion och kräver ofta kirurgi.
Efter frakturens typ
stressfraktur
kompressionsfraktur
avulsionsfraktur
impressionfraktur
Efter benfragmentens läge
fraktur utan felställning (lättare att behandla);
fraktur med felställning (ofta kirurgi).
Efter om leden är involverad
intraartikulär fraktur (innefattar leden och är mer komplicerad);
extraartikulär fraktur.
Efter frakturlinjens riktning
sned
tvär
kantfraktur
spiralfraktur
Klassificeringen görs med hjälp av röntgen eller i svåra fall datortomografi.
Symtom på tibiabrott
Typiska symtom är:
kraftig smärta;
tydlig felställning av benet;
onormal rörlighet utanför leden;
blåmärken och omfattande svullnad;
knastrande ljud (krepitation) vid beröring;
oförmåga att stödja eller gå på benet.
Nästan alltid skadas fibula samtidigt.
Möjliga komplikationer
Komplikationer är vanligare vid öppna, splittrade eller intraartikulära frakturer. De kan innefatta:
infektion och i svåra fall sepsis;
nervskador och känselstörningar;
blödningar;
nedsatt rörelse och stödjefunktion i benet;
I värsta fall kan skadan leda till permanent funktionsnedsättning.
Diagnos
Diagnosen baseras på:
samtal och anamnes;
klinisk undersökning och palpation;
röntgen (standardmetod);
datortomografi vid oklarheter;
MRT vid misstänkta mjukdelsskador eller intraartikulära frakturer.
Behandling
Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk.
Konservativ behandling
gips eller annan yttre fixering;
immobilisering tills benet läker.
Kirurgisk behandling
Operation krävs vid:
frakturer med felställning;
öppna frakturer;
splittrade eller intraartikulära frakturer.
Då genomförs reposition och osteosyntes med plattor, skruvar eller stift.
Observera: I många fall rekommenderas kirurgi, men beslutet tas av ortopeden beroende på den individuella situationen.
Prognos
Med korrekt och snabb behandling är prognosen oftast god och full återhämtning möjlig. Tiden till läkning beror dock på skadans omfattning och patientens allmäntillstånd.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för frakturer rekommenderas:
behandling av osteoporos och andra skelettsjukdomar;
hälsosam livsstil och kost;
avstå från rökning och alkohol;
försiktighet vid sport och fysisk aktivitet;
att undvika riskfyllda situationer både hemma och på jobbet.
Vanliga frågor
Kan man klara sig utan operation?
I vissa fall, ja. Vid enklare frakturer räcker gips och ortopedisk behandling. Vid kraftiga skador behövs kirurgi.
Vilka läkare behandlar tibiabrott?
Ortopeder och traumatologer. Efter diagnos kan även fysioterapeuter och massörer ingå i rehabiliteringen.
Kan man själv ställa diagnosen?
Man kan misstänka ett brott utifrån symtomen, men endast en läkare kan bekräfta diagnosen och ge korrekt behandling.
Hur lång är rehabiliteringen?
Ofta flera månader. Vid svårare frakturer kan återhämtningen ta ett halvår eller längre.