Ulnarnervneuropati är en kronisk och progressiv sjukdom som innebär att ulnarnerven påverkas och gradvis förlorar sin normala funktion. Tillståndet leder ofta till tilltagande smärta, muskelsvaghet samt sensoriska och motoriska störningar i arm och hand. Neuropatin kan utvecklas efter skador, inflammationer eller metabola rubbningar. Den drabbar ofta idrottare, men även personer med normal fysisk belastning kan utveckla sjukdomen. Även vissa yrkesfaktorer spelar en roll.
Diagnos och bedömning av sjukdomens natur görs av specialistläkare. Patienter med ulnarnervproblem behandlas främst av neurologer och ortopeder/traumatologer. Målet är att identifiera den bakomliggande orsaken och behandla både denna och symtomen.
Orsaker till utveckling av sjukdomen
Ulnarnervneuropati uppstår oftast på grund av inflammation eller annan påverkan i armbågsområdet. Skador av olika slag är vanliga orsaker. Den exakta orsaken avgörs av läkare efter undersökning, som omfattar både bilddiagnostik och laboratorietester. I vissa fall orsakas neuropatin av tumörer, ärftliga sjukdomar, metabola rubbningar eller arbetsrelaterade belastningar.
Patogenes
Ulnarnervneuropati innebär att nerven skadas och därefter får nedsatt funktion, oftast som följd av långvarigt tryck i det trånga anatomiska utrymmet som kallas cubitaltunneln vid armbågen.
Kroniskt tryck leder till ischemi, skador på myelinet och axonerna samt nedsatt nervledning. I de flesta fall är neuropatin sekundär, medan primära former är ovanliga.
Direkta orsaker kan vara:
långvarigt tryck på armbågen, exempelvis vid arbete vid hårt bord
upprepade böjningar och sträckningar i armbågen
anatomiskt trång cubitaltunnel
tidigare frakturer, luxationer eller annan akut skada
inflammationer som artrit, tendinit eller bursit
tumörer eller cystor som trycker på nerven
systemsjukdomar som diabetes eller reumatoid artrit
arbetsbelastning med repetitiva hand- och armrörelser
åldersrelaterade förändringar
Bedömning av orsaken är avgörande för val av behandling och prognos.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för neuropati:
högre ålder och ackumulerade mikroskador
arbete med upprepade armrörelser
idrott som innebär frekvent armbågsbelastning, t.ex. tennis
vanor som belastar armbågen
anatomiska predispositioner
kroniska sjukdomar
ärftlighet
Riskfaktorer bör korrigeras när det är möjligt, ofta i samråd med läkare.
Klassificering
Efter diagnostik kan neuropatin delas in efter etiologi:
Traumatisk – efter frakturer, luxationer eller annan skada
Inflammatorisk – följd av artrit, tendinit m.m.
Tunnelneuropati – på grund av anatomiskt trångt utrymme
Idiopatisk – utan identifierbar orsak
Efter förlopp:
Akut – snabb symtomutveckling efter skada
Kronisk – långsamt progressivt tryck på nerven
Efter typ av nervskada:
Axonal
Demyeliniserande
Efter funktionell påverkan:
Sensorisk, Motorisk eller Blandad
Samt efter lokalisation: vänster eller höger ulnarnerv.
Symtom
De vanligaste symtomen är:
domningar och stickningar i fjärde och femte fingret
smärta i armbåge, underarm och hand, ofta ökande över tid
svaghet i handen, särskilt i ring- och lillfingret
försämrad finmotorik, svårigheter att skriva eller hålla föremål
nedsatt känsel på ulnarsidan av underarm och hand
muskelatrofi i nervens innervationsområde
deformering av handen vid långt framskridet tillstånd
Observera: Liknande symtom kan förekomma vid karpaltunnelsyndrom eller påverkan från ryggmärgen. Vid osäkerhet behövs alltid medicinsk utredning.
Möjliga komplikationer
Utan behandling kan neuropatin leda till:
kronisk smärta
uttalad muskelatrofi
partiell eller total förlamning av vissa handmuskler
karakteristisk handdeformitet (klohand)
kraftigt försämrad finmotorik
nedsatt känsel och ökad risk för skador
Allvarliga komplikationer kan leda till invaliditet. Tidig behandling är därför avgörande.
Diagnostik
Utredningen leds av neurolog eller ortoped. Den omfattar:
anamnes och klinisk undersökning
palpation och funktionstester (t.ex. Froments tecken, Tinels test)
ultraljud av armbågen
MRT för att visualisera nervens struktur
laboratorieprover
Diagnos och behandlingsplan fastställs av läkare.
Behandling
Behandlingen kan vara konservativ eller kirurgisk.
I många fall räcker dessa metoder, men inte alltid.
Kirurgisk behandling
Operation övervägs när konservativ behandling inte ger tillräcklig effekt. Vanliga ingrepp är:
Öppen dekompression – avlägsnande av strukturer som trycker på nerven
Endoskopisk dekompression – minimalinvasiv metod
Framflyttning (transposition) av ulnarnerven – nerven flyttas till ett mindre trångt område
Medial epikondylektomi – borttagning av en del av humerus för att minska trycket
Valet av metod avgörs individuellt.
Rehabilitering
Efter operation rekommenderas vila de första dagarna. Därefter påbörjas passiva och aktiva rörelseövningar. Fysioterapi och elektrostimulering kan förbättra återhämtningen. Full rehabilitering kan ta flera månader.
Prognos och förebyggande
Om nerven inte har förlorat sin funktion helt är prognosen god. Tidig behandling förbättrar utsikterna avsevärt.
Förebyggande åtgärder:
undvika långvarigt tryck mot armbågen
ergonomisk arbetsställning
regelbunden fysisk aktivitet
snabb medicinsk kontakt vid första symtom
Vanliga frågor
Vilka övningar är lämpliga vid ulnarnervneuropati?
Övningar väljs individuellt av fysioterapeut eller läkare. Självbehandling kan förvärra tillståndet.
Hjälper massage och fysioterapi?
Ja, vid många former av neuropati kan massage förbättra cirkulationen och minska inflammation, medan fysioterapi stärker musklerna och förebygger atrofi. Effekten beror på den bakomliggande orsaken.
Kan man behandla neuropatin hemma?
Självbehandling rekommenderas inte. Felaktig behandling kan förvärra tillståndet.
Vad visar MRT av ulnarnerven?
MRT visualiserar nervens struktur och kan upptäcka tryck, inflammation, tumörer, förtjockningar och andra förändringar.
Vilka strukturer innerveras av ulnarnerven?
Ulnarnerven innerverar både djupa och ytliga muskler i handen samt huden på ulnarsidan. Den styr bl.a. musklerna i hypotenarområdet, interosseer och lumbrikalerna.