De Quervains sjukdom, även kallad stenoserande tendovaginit, är ett smärtsamt tillstånd som påverkar senorna i handleden, särskilt de som styr tummens rörelser. Sjukdomen uppstår när senskidan, det vill säga den vävnad som omger senorna, blir inflammerad och förträngd. Detta leder till smärta och svårighet att röra tummen, särskilt vid sträckning.
Orsaken är inte helt klarlagd, men man tror att upprepade rörelser, små belastningsskador (mikrotrauman) och genetiska faktorer kan bidra. Tillståndet ses ofta hos personer som utför monotona handrörelser, till exempel vid datorarbete, barnskötsel eller hantverksarbete.
Orsaker
De vanligaste orsakerna till De Quervains sjukdom är:
- Repetitiva handrörelser eller överansträngning.
- Slag, fall eller sträckningar i handleden.
- Inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit.
- Bakteriella infektioner i senskidan.
- Medfödda anatomiska variationer eller ärftlig benägenhet.
- Åldersrelaterade förändringar i senor och vävnader.
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att utveckla sjukdomen:
- Upprepade handrörelser (t.ex. lyfta barn, skriva på tangentbord, spela instrument).
- Tungt fysiskt arbete eller intensiv träning utan tillräcklig uppvärmning.
- Tidigare handledsskador.
- Minskad rörlighet eller dålig blodcirkulation i handen.
- Åldrande och vävnadsdegeneration.
- Förekomst av andra inflammatoriska sjukdomar, såsom diabetes eller artrit.
Patogenes (sjukdomsutveckling)
- Mikrotrauma i senorna.
- Inflammation i senskidan (tenosynovit).
- Ärrbildning och förtjockning av vävnaden runt senorna.
- Minskad rörlighet på grund av förträngning i senskidan.
- I vissa fall bildas vidhäftningar (adhesioner) eller kalkavlagringar.
Symptom
Vanliga tecken på De Quervains sjukdom:
- Smärta på tumsidan av handleden, särskilt vid grepp och lyft.
- Svullnad och ömhet runt senorna.
- Stelhet eller “huggande” känsla när man rör tummen.
- Knäppande eller knastrande ljud vid rörelse.
- Försämrad rörlighet och svårighet att utföra vardagliga sysslor.
⚠️ Observera: Symtomen kan variera i intensitet. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att undvika kroniska besvär.
Diagnos
Diagnosen ställs genom:
- Klinisk undersökning och Finkelsteins test (smärta vid viss rörelse av tummen).
- Ultraljud eller magnetkamera (MRI) för att bedöma senskidan.
- Röntgen används för att utesluta andra orsaker till smärta.
- Blodprover kan tas för att upptäcka underliggande inflammation.
En specialist, ofta ortoped eller reumatolog, gör den slutliga bedömningen.
Behandling
Behandlingen anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad:
- Vila och användning av handledsstöd eller ortos.
- Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) mot smärta och svullnad.
- Kortisoninjektioner i senskidan vid kraftig inflammation.
- Fysioterapi: töjövningar, värme/kyla och massage.
- Undvik aktiviteter som överbelastar handen.
- Vid långvariga besvär kan kirurgi behövas för att frigöra den förträngda senskidan.
- Rehabilitering med gradvis ökad rörelse är viktig efter operation.
Komplikationer
Om tillståndet inte behandlas kan följande uppstå:
- Kronisk smärta och stelhet i tummen.
- Permanent rörelseinskränkning.
- Ärrbildning i senskidan.
- Risk för ruptur (senavbrott).
- Sekundära inflammatoriska förändringar i närliggande vävnad.
Prognos
Prognosen är oftast mycket god om behandling sätts in tidigt. De flesta patienter återfår full funktion inom 4–6 veckor med rätt vård. Vid kirurgi är återhämtningen något längre men med hög framgångsfrekvens. Regelbunden uppföljning och anpassning av rörelsevanor minskar risken för återfall.
Förebyggande åtgärder
- Undvik upprepade handrörelser utan pauser.
- Gör regelbundna stretchövningar för händer och handleder.
- Variera arbetsställningar och tekniker vid belastning.
- Använd ergonomiska hjälpmedel.
- Rehabilitera tidigare handledsskador ordentligt.
- Håll en hälsosam livsstil och undvik överbelastning.
Vanliga frågor
Vilka senor påverkas vid De Quervains sjukdom?
Främst de som styr tummens sträckning och bortföring — m. abductor pollicis longus och m. extensor pollicis brevis.
Vad händer om sjukdomen inte behandlas?
Tillståndet kan bli kroniskt med ärrbildning, smärta och nedsatt funktion. Vid misstanke bör man kontakta ortoped eller fysioterapeut.
Kan man bli helt frisk?
Ja, med rätt behandling och rehabilitering blir de flesta helt återställda. I vissa fall krävs kirurgi.
