Sjukdomar

Aseptisk nekros av lårbenshuvudet (ANFH)

Vad är det?
Aseptisk nekros av lårbenshuvudet är ett tillstånd där blodförsörjningen till höftledens kulformade del (caput femoris) försämras. Då får benvävnaden för lite syre och näring, vilket leder till cell död och successiv kollaps av ledytebenet. Sjukdomen kan utvecklas akut, subakut eller smygande under månader–år. Utan behandling riskerar man bestående funktionsnedsättning och invaliditet.
Behandlingen sköts av ortoped/traumatolog och bör starta så tidigt som möjligt.

Varför uppstår det?

Kärnan i sjukdomen är nedsatt blodflöde i lårbenshuvudet. Vanliga utlösande orsaker/associerade faktorer:
  • Alkoholkonsumtion i hög mängd/under lång tid.
  • Långvarig eller högdosbehandling med kortison (glukokortikoider).
  • Åderförkalkning och blodfettsrubbningar (inkl. ärftliga).
  • Cytostatika/strålbehandling.
  • Leversjukdom, pankreatit, rubbningar i fettmetabolismen.
  • Blodsjukdomar (påverkar blodets flöde/koagulation).
  • Tidigare skador/operationer i höftregionen.
  • Infektioner i eller kring leden (mindre vanligt som primär orsak men kan bidra).

Riskfaktorer

Ökar sannolikheten men är inte orsaker i sig:
  • Ålder 25–40 år (kan förekomma både tidigare och senare).
  • Manligt kön (drabbas oftare).
  • Leversjukdom, pankreatit, känd blodfetsrubbning.
  • Tidigare höftskada eller annan ortopedisk sjukdom.

Hur utvecklas sjukdomen? (patofysiologi)

  1. Blodflödet minskar → benvävnaden i lårbenshuvudet får syrebrist.
  2. Benbalkar försvagas → mikrofrakturer uppstår.
  3. Ledytan plattas till/kollapsar under belastning.
  4. Sekundärt kan artros i höftleden utvecklas.

Stadier (förenklad översikt)

Olika klassifikationer används. En praktisk indelning:
  1. Tidigt skede: inga eller diskreta symtom; MR/scintigrafi visar blodflödesstörning.
  2. Mikrofrakturer: röntgentecken börjar synas; smärta vid belastning.
  3. Kollaps-tendens: tillplattning av caput, breddad ledspringa; tydlig smärta och hälta.
  4. Stabiliseringsfas: symtomen kan variera men strukturskadan kvarstår.
  5. Läknings-/ombyggnadsfas: konsolidering av frakturer, kvarvarande deformitet.
  6. Sekundär artros: ihållande smärta och rörelseinskränkning.

Symtom

  • Smärta i ljumsken (ibland säte/knä), först vid belastning – senare även i vila/nattetid.
  • Hälta, nedsatt gångsträcka.
  • Rörelseinskränkning: först rotation/abduktion, sedan fler riktningar.
  • Ibland svullnad/ömhet och värmekänsla kring höften.
Symtomen överlappar andra höftsjukdomar – diagnos kräver bilddiagnostik.

Möjliga följder

  • Sekundär artros i höften (vanligast).
  • Kontrakturer och bestående stelhet.
  • Uttalad funktionsnedsättning/invaliditet om behandling dröjer.

Diagnos

  • Samtal och undersökning (smärtbild, gång, rörelseomfång).
  • Röntgen av höften (kan vara normal tidigt).
  • MR är mest känslig tidigt; visar nekros/benödem.
  • CT kan kartlägga kollaps och benstruktur.
  • Scintigrafi kan påvisa störd perfusion i tidigt skede.
  • Blodprover används främst för orsaksutredning/uteslutning.

Behandling

Val styrs av stadium, symtom, ålder, aktivitetsnivå och om en eller båda höfterna är drabbade.

Icke-kirurgiskt (främst tidiga stadier)

  • Avlastning/aktivitetssanering (kryckkäpp, undvik stötar/tunga lyft).
  • Smärt- och inflammationsdämpning (paracetamol/NSAID; beakta kontraindikationer).
  • Cirkulations- och skelettstödjande behandling (ordineras av läkare; t.ex. vissa benomsättningsläkemedel).
  • Fysioterapi med rörlighet och muskelstyrka utan överbelastning.
  • Riskfaktorkontroll: alkoholstopp, optimera blodfetter, se över kortisonbehandling.

Kirurgiskt (vid strukturell skada eller utebliven effekt)

  • Kärnborrning/dekompression (minskar tryck, stimulerar läkning – tidiga skeden).
  • Bentransplantat/rekonstruktion (utvalda fall).
  • Osteotomi (ställningskorrigering; sällsynt).
  • Total höftprotes (artroplastik) – vid kollaps/uttalad artros och kvarstående besvär.
Rehabilitering efter operation planeras tillsammans med fysioterapeut.

Prognos

Bäst när diagnos och behandling sätts tidigt. En del kan stabiliseras med avlastning och tidiga åtgärder; vid avancerade skador ger höftprotes oftast god smärtlindring och funktion. Bilateralt engagemang och fördröjd behandling försämrar prognosen.

Förebyggande

  • Måttlig, jämn belastning – undvik överbelastning och stötar.
  • Avstå alkohol, rökstopp.
  • Ha kontroll på blodfetter, behandla åderförkalkning/metabola rubbningar.
  • Använd kortison endast när nödvändigt och enligt läkarordination.
  • Sök vård vid ny ljumsksmärta/hälta som inte går över.

Vanliga frågor

Vad händer i höften vid ANFH?

Blodflödet minskar → benvävnad dör → benbalkar försvagas → ledytan kan kollapsa → ofta sekundär artros.

Hur många stadier finns?

Olika system används; praktiskt kan man se en tidig fas (endast på MR), en kollapsfas och en sen fas med artros. Vissa system beskriver 5–6 steg.

Vem behandlar?

Ortoped ansvarar för utredning och behandling; fysioterapeut medverkar i rehab. Andra specialister kan kopplas in för orsaksbehandling (t.ex. lipidrubbningar, leverproblem).

Hur länge varar behandlingen?

Tidiga fall: månader med avlastning/rehab och uppföljning. Avancerade fall: operation + rehabilitering under flera månader; långsiktig uppföljning behövs.
2025-09-16 13:54 Sjukdomar i rörelseapparaten och skador