Sjukdomar

Blounts sjukdom (tibia vara)

Blounts sjukdom är en ovanlig störning i benens tillväxt som främst drabbar små barn, oftast mellan 2 och 6 års ålder. Den leder till en varusfelställning – det vill säga att underbenen böjer sig utåt, så att barnet ser "hjulbent" ut.
Sjukdomen har fått sitt namn efter barnortopeden Walter Blount, som beskrev den i början av 1900-talet. Man tror att både ärftliga faktorer och belastning på tillväxtzonen vid knäleden spelar roll.

Orsaker till Blounts sjukdom

Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men mycket tyder på en kombination av:
  • Störd blodcirkulation och tillväxt i den inre (mediala) delen av proximal tibia – tillväxtzonen strax nedanför knäleden.
  • Genetisk benägenhet – sjukdomen kan förekomma hos flera i samma familj.
  • Mekanisk överbelastning på knä/underben, t.ex. vid tidig gång, övervikt eller felaktig belastning.
Resultatet blir att den inre delen av underbenet växer långsammare än den yttre, vilket gör att benet successivt böjer sig utåt (varusdeformitet).

Riskfaktorer

Faktorer som ökar risken för att utveckla Blounts sjukdom:
  • Ärftlighet
  • släkting med liknande benfelställning eller diagnostiserad Blounts sjukdom
  • Övervikt / snabb viktuppgång
  • hög belastning på knä och underben i tidig ålder
  • Tidigt stående och gående med stor belastning på benen
  • Upprepad eller kraftig belastning
  • t.ex. mycket hopp, löpning, bärande av tunga saker hos ett litet barn
  • Tillväxtstörningar eller tidigare skada i området kring knä/proximala tibia

Hur utvecklas sjukdomen? (patogenes)

Vid Blounts sjukdom påverkas tillväxtbrosket (fysen) på insidan av övre skenbenet:
  1. Blodförsörjningen och tillväxten i mediala tillväxtzonen störs.
  2. Den inre delen av benet växer för långsamt, medan den yttre sidan växer mer normalt.
  3. Benet börjar successivt böja sig utåt (varus) under kroppsvikten.
  4. Med tiden kan det bildas bensporrar och oregelbunden benstruktur, och ledyta och ledspalt vid knäleden blir mer sned.
Detta ger:
  • hjulbenthet
  • förkortning av det drabbade benet
  • belastningssmärta och risk för tidig artros om det inte behandlas.

Klinisk bild och former

Blounts sjukdom börjar i tidig barndom. Typiska yttre tecken:
  • Hjulbenta ben (varus) som inte rättar till sig med tiden
  • Ofta ensidig eller tydligt asymmetrisk felställning
  • Benet kan se kortare ut på den sjuka sidan
  • Gången kan bli vaggande eller snubblig
Andra typiska förändringar:
  • Begränsad rörlighet i knäleden på grund av felställning
  • Oregelbunden benväxt, ibland beskriven som osteokondros i området
  • Bensporrar och omformning av ledytan vid knäet på röntgen
  • På sikt: påverkan på barnets längdtillväxt i det drabbade benet

Symtom

Symtomen kan variera, men vanligast är:
  • Hjulbenthet som blir tydlig efter 2–3 års ålder
  • Avvikande benform runt knäet – insidan av knäleden ser ”insjunken” eller vinklad ut
  • Tillväxtavvikelse – barnet kan verka kortare eller ha olika benlängd
  • Smärta i knä eller underben, särskilt vid gång, löpning eller längre belastning
  • Tidig trötthet i benen och ovilja att gå längre sträckor
Symtomen visar sig oftast mellan 3 och 4 års ålder, men kan anas tidigare.

Möjliga komplikationer

Om Blounts sjukdom inte behandlas kan den leda till:
  • Uttalad deformitet i knäleden
  • Felaktig belastning på brosk och leder → risk för tidig artros
  • Kronisk smärta i knä och underben
  • Funktionsnedsättning: gångsvårigheter, nedsatt uthållighet, sämre balans
  • Psykisk påverkan på barnet p.g.a. utseende och rörelsebegränsning

Diagnos

Diagnosen ställs av barnortoped eller ortoped med erfarenhet av barn:
  1. Klinisk undersökning
  • bedömning av benaxel, gångmönster, rörlighet och benlängd
  1. Röntgenundersökning av knä och underben
  • typiska fynd vid Blounts sjukdom är:
  • snedställning av proximala tibia
  • förändrad form på tillväxtzonen
  • oregelbunden ledyta och benpålagringar
  1. Vid behov kompletteras med:
  • längre serieröntgen av hela benet (för axel- och längdbedömning)
  • ibland MR för mer detaljerad kartläggning av brosk och ben
Diagnosen baseras på en kombination av kliniska tecken, röntgenfynd och barnets ålder.

Behandling – allmänt

Behandlingen beror på:
  • barnets ålder
  • hur uttalad felställningen är
  • om den förvärras över tid
  • barnets vikt, aktivitetsnivå och eventuella samsjuklighet
Målen med behandling:
  • räta upp benaxeln
  • minska belastning på knäleden
  • förebygga smärta och tidig artros
  • möjliggöra normal utveckling och aktivitet

Icke-kirurgisk behandling

Den används främst vid mildare felställning och hos yngre barn.
  • Viktkontroll
  • minska övervikt för att avlasta knäleden
  • Aktivitetsanpassning
  • undvika överdriven belastning (långvarig löpning, hopp, tunga lyft)
  • Ortos / skena
  • speciella benortoser kan användas för att styra benets växt och minska trycket på den skadade delen av tibia
  • Fysioterapi
  • träning för att stärka ben- och sätesmuskler
  • förbättra gångmönster och balans
  • Smärtlindring vid behov
  • paracetamol eller andra smärtstillande enligt läkarens ordination
Barnet bör följas regelbundet av ortoped för att se om felställningen förbättras, är stabil eller försämras.

Kirurgisk behandling

Operation kan bli aktuell när:
  • felställningen är uttalad
  • deformiteten förvärras trots konservativ behandling
  • barnet är äldre och tillväxten närmar sig slutet
  • funktionen och gångmönstret är tydligt påverkat
Möjliga kirurgiska åtgärder:
  • Tillväxtstyrande operation (guided growth)
  • man placerar en liten platta eller skruv vid tillväxtzonen på den friska sidan av benet, så att den växer långsammare, medan den ”hämmande” sidan hinner ikapp
  • Osteotomi (benet skärs och rätas)
  • skenbenet sågas kontrollerat, ställs in i bättre vinkel och fixeras med platta, skruvar eller extern fixator
  • Eventuellt bentransplantation eller annan stabilisering vid svåra deformiteter
Alla operationer innebär risker (infektion, blödning, störd läkning, behov av reoperation osv.), och beslut tas alltid efter noggrann diskussion mellan ortoped, föräldrar och ibland barnet själv.

Prognos

Prognosen beror framför allt på:
  • hur tidigt sjukdomen upptäcks
  • när behandling startas
  • hur uttalad deformiteten är vid diagnos
I många fall, om man upptäcker och behandlar Blounts sjukdom tidigt, kan man:
  • räta upp benaxeln
  • bevara god funktion
  • undvika svår artros tidigt i livet
Om diagnosen ställs sent och felställningen redan är kraftig kan prognosen vara mer försiktig, och det kan behövas flera operationer samt mer omfattande rehabilitering.

Förebyggande åtgärder (sekundär prevention)

Det finns idag inga säkra metoder att helt förhindra att Blounts sjukdom uppstår, men man kan minska risken för försämring:
  • Sund kost
  • mat rik på kalcium och D-vitamin (mejeriprodukter, fet fisk, ägg, nötter, gröna grönsaker)
  • Viktkontroll
  • undvik övervikt hos små barn, särskilt om de redan har tendens till hjulbenthet
  • Undvik kraftig överbelastning
  • inga långvariga hopp- och löpträningar hos mycket små barn
  • Skydda mot fall och trauman
  • använd bra skor, halkskydd, anpassad miljö
  • Tillräcklig vila och sömn
  • viktig för tillväxt och återhämtning
  • Regelbunden uppföljning hos ortoped
  • vid minsta misstanke om sned benaxel eller ihållande hjulbenthet efter 2–3 års ålder

Vanliga frågor

Vilka övningar kan ett barn med Blounts sjukdom göra?
Främst skonsamma övningar som:
  • rörlighetsövningar för höft, knä och fot
  • lätt styrketräning för lår- och sätesmuskler (under handledning av fysioterapeut)
  • balansövningar
  • cykling, simning, korta promenader
Undvik övningar med kraftiga stötar och hopp eller tung belastning på knäleden. Träningsprogrammet ska alltid läggas upp i samråd med behandlande ortoped/fysioterapeut.
Varför blir knäleden deformerad vid Blounts sjukdom?
Därför att tillväxten på insidan av skenbenets övre del bromsas. Den yttre delen växer mer normalt, vilket gör att benet böjer sig utåt. Det ger:
  • sned belastning på knäleden
  • förändrad ledyta
  • gradvis ökande hjulbenthet och felställning
Kan vuxna ha Blounts sjukdom?
Sjukdomen börjar i barndomen, men om den inte upptäcks eller behandlas kan felställningen följa med in i vuxen ålder. Då kan man som vuxen ha:
  • kvarstående kraftig hjulbenthet
  • smärta i knä och underben
  • gångsvårigheter
Behandling hos vuxna är ofta mer komplex och innebär nästan alltid kirurgiska ingrepp plus rehabilitering.
Vilka risker finns med operation?
Som vid all kirurgi finns risk för:
  • blödning
  • infektion
  • störd benläkning
  • felställning som inte korrigeras tillräckligt eller återkommer
  • behov av ytterligare operationer
Riskerna vägs alltid mot nyttan. Ortopeden går igenom allt detta individuellt med familjen innan beslut.
Kan Blounts sjukdom bli helt botad?
Genförändringen eller benägenheten kan man inte ”ta bort”, men:
  • med tidig diagnos och rätt behandling kan man ofta
  • korrigera felställningen
  • minska smärta
  • förhindra svåra följdproblem
Målet är att barnet ska kunna gå, springa och leva så normalt som möjligt, med minsta möjliga begränsningar i vardagen.
2025-11-24 14:04 Sjukdomar i rörelseapparaten och skador