En nätthinnebristning är en fullständig eller partiell skada i den centrala eller perifera delen av ögats näthinna. Näthinnan är den tunna hinnan längst bak i ögat som ansvarar för att ta emot ljus och omvandla det till nervsignaler. En bristning är ett allvarligt tillstånd som kan leda till näthinneavlossning. Utan behandling ligger risken för avlossning på ungefär 20–80 procent, beroende på bristningens typ, storlek och läge. I många fall märker patienten inga symtom, och bristningen upptäcks först vid en ögonundersökning.
Diagnos och behandling utförs av ögonläkare och specialister inom laser- och ögonkirurgi.
Orsaker till nätthinnebristningar
Orsakerna kan vara både traumatiska och icke-traumatiska. De kan bero på sjukdomar i ögat eller på allmänna kroppsliga förändringar. Under utredningen fastställs vad som orsakat bristningen, vilket är viktigt både för behandlingen och för att förebygga framtida problem.
Vanliga mekanismer bakom en bristning
En nätthinnebristning kan uppstå av flera skäl:
- skador eller trauma mot ögat
- plötsliga blodtrycksstegringar
- degenerativa förändringar i näthinnan
- inflammationer i ögats bakre delar
- kraftiga skakningar eller vibrationer
- hastiga förändringar av kroppsställning
- skallskador
Skador på ögat är en av de vanligaste orsakerna hos personer som annars inte har några ögonsymtom. Många bristningar leder till näthinneavlossning, men vissa små bristningar kan läka spontant.
Kraftiga variationer i blodtrycket kan också utlösa bristningar, särskilt hos personer med hypertoni. Inflammationer som bakre uveit kan vara ytterligare en riskfaktor. Hårda fysiska ansträngningar, tunga lyft eller kraftiga skakningar (till exempel i bil eller buss) kan också bidra.
I vissa fall uppstår bristningar spontant utan tydlig orsak.
Riskfaktorer
Risken för att utveckla en nätthinnebristning ökar vid:
- hög ålder – majoriteten av patienterna är över 60 år
- näthinnedegenerationer, som gitterdegeneration eller snigelspårdegeneration
- tidigare inflammationer i ögats bakre delar
- glaskrodsavlossning som orsakar dragningar i näthinnan
- högt eller instabilt blodtryck
- hormonella och endokrina rubbningar, särskilt diabetes
- graviditet (vid näthinnesjukdom rekommenderas ibland kejsarsnitt)
- ärftliga faktorer
- tidigare ögonoperationer
- hög alkoholkonsumtion
- tungt fysiskt arbete
- kontaktsporter och kampsporter
- rökning
- höggradig närsynthet, särskilt över –5 dioptrier
Även helt friska personer kan drabbas, men riskfaktorerna ökar sannolikheten markant.
Typer av nätthinnebristningar
Bristningar delas in enligt flera kriterier.
Efter plats
- Centrala bristningar (makulabristningar)
- Påverkar makula, området som står för skarpt seende. Ger ofta tydlig synnedsättning och ett mörkt område i synfältets mitt.
- Perifera bristningar
- Mycket vanligare och ofta symtomfria. De upptäcks ofta sent eller först vid en begynnande näthinneavlossning.
Efter djup
- Partiella (lamellära) bristningar – endast delar av näthinnan är skadade.
- Fulltjockleksbristningar – farligare och delas in i:
- bristningar vid ora serrata (ofta efter trauma)
- bristning med “lock”
- hästskoformad bristning
- retinadialys (ovanligt men leder nästan alltid till avlossning)
Stadier av makulabristning
1A – förstadier, risktecken
1B – deformation och svullnad
2 – liten bristning
3 – större bristning
4 – uttalad deformation med rund fulltjockleksdefekt
Symtom
Många bristningar ger inga symtom alls. Men när symtom förekommer kan patienten uppleva:
- ljusblixtar (fotopsier), särskilt i mörker eller vid ansträngning
- försämrat mörkerseende eller färgseende
- suddig syn eller grå dimma
- ett mörkt område i central syn (vid makulabristning)
- svarta “flugor” och grumlingar i synfältet (vid påverkan på glaskroppen)
Symtomen kan komma och gå, beroende på bristningens typ.
Möjliga komplikationer
Den allvarligaste konsekvensen är näthinneavlossning, som står för majoriteten av fallen med synförlust vid nätthinnebristningar. Risken vid en obehandlad bristning är cirka 50–85 procent.
Särskilt farliga är bristningar i näthinnans övre delar – avlossningen utvecklas då ofta mycket snabbt.
Andra komplikationer:
- blödning i glaskroppen
- utveckling av epiretinalt membran (ERM)
- permanent synförsämring vid central bristning
Diagnos
Diagnosen ställs av ögonläkare med hjälp av:
- samtal och anamnes
- synskärpetest (visus)
- ögonbottenundersökning med vidgat pupill och lins
- biomikroskopi
- mätning av ögontryck
- ultraljud vid behov
- optisk koherenstomografi (OCT)
Med modern utrustning kan en bristning upptäckas på några timmar och dess omfattning bedömas snabbt.
Behandling
Behandlingen beror på typen av bristning.
- Lätta, perifera lamellära bristningar
- Kan ibland läka av sig själva. Kräver regelbunden kontroll.
- Fulltjockleksbristningar eller bristningar med risk för avlossning
- Behandlas vanligtvis med laserkoagulation, som skapar en stabil barriär runt skadan.
Rehabiliteringen är ofta kort. Det går inte att “läka” bristningen som sådan, men man kan förhindra att den leder till avlossning.
Vid allvarliga fall kan även vitrektomi behövas – en operation där glaskroppen avlägsnas och ersätts med en annan substans. Makulabristningar behandlas främst kirurgiskt.
Prognos
Vid tidig behandling är prognosen god. Många patienter kan undvika avlossning och delvis återfå synskärpan. Utan behandling är risken för försämring mycket hög – upp till 80 procent.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för bristningar rekommenderas:
- stabilisering av blodtrycket
- kontroll av blodsocker
- rökstopp och minskad alkoholkonsumtion
- undvikande av tung fysisk belastning
- förebyggande laserkoagulation vid riskområden
- behandling av ögonsjukdomar tidigt
Regelbundna ögonkontroller är viktiga: en gång per år, eller var sjätte månad vid ökad risk.
Vanliga frågor
Kan en nätthinnebristning läka av sig själv?
Lamellära bristningar kan ibland läka spontant. Fulltjockleksbristningar gör det betydligt mer sällan. Att avvakta rekommenderas inte, eftersom risken för komplikationer är hög.
Behövs alltid en operation?
Nej. Många bristningar behandlas med laserkoagulation, som är en skonsam metod. Kirurgi behövs främst vid stora bristningar eller makulapåverkan.
Hur lång är återhämtningen?
Efter traditionell operation tar återhämtningen upp till en månad. Efter laserbehandling räcker ofta två veckor. Patienten bör undvika fysisk belastning, varma bad och kontaktlinser under läkningen.
Kan det andra ögat drabbas?
Ja, särskilt om det finns systemiska riskfaktorer som närsynthet eller näthinnedegeneration. Behandlingen är densamma.
Finns risk för återfall?
Ja. Återkommande bristning behandlas vanligen med laser igen. Det är viktigt att åtgärda bakomliggande riskfaktorer.
