Keratom är en godartad – eller i mer sällsynta fall gränsfallspreget – hudförändring som uppstår från celler i överhuden (epidermis). Den utvecklas när det yttersta hudlagret förtjockas. Tillståndet förekommer oftast hos äldre personer, men i vissa befolkningsgrupper ses keratom relativt ofta även hos yngre vuxna (20–35 år). I de flesta fall är förändringen ofarlig, men komplikationer kan uppstå. Vid upprepad irritation kan ett keratom infekteras, och vissa typer kan i sällsynta fall övergå i hudcancer.
Behandling behövs inte alltid – endast när förändringen sitter på en utsatt plats och lätt skadas. Diagnostik och behandling utförs av dermatolog.
Orsaker till att keratom uppstår
Keratom bildas när balansen mellan hudens åldrande och dess naturliga förnyelseprocess rubbas. Detta är en del av hur huden åldras och går inte att helt förhindra. Förebyggande åtgärder kan minska risken något, men inte helt eliminera den.
Patogenes – hur keratom utvecklas
Normalt befinner sig hudens åldrande och återuppbyggnad i balans. Överhuden förnyas kontinuerligt: gamla celler stöts bort och ersätts av nya, inklusive keratinocyter som täcker hudytan. Med stigande ålder minskar cellförnyelsen, huden blir torrare och strukturen förändras.
Samtidigt kan regleringen av cellernas delning störas. De gamla cellerna bryts inte ned tillräckligt snabbt, vilket leder till att de samlas i större partier och bildar en förtjockad hudförändring – hyperkeratos. Om detta fortskrider kan ett keratom utvecklas.
Trots att keratom i regel är ofarligt kan det i vissa fall behöva behandlas för att undvika infektioner eller (i mycket sällsynta fall) malign utveckling.
Riskfaktorer
Flera faktorer kan öka sannolikheten för att utveckla keratom:
- Ålder: risken ökar med åren.
- Låg solexponering: måttlig UV-strålning stimulerar hudens förnyelse. Vid brist minskar regenerationsförmågan.
- Hormonella förändringar: exempelvis graviditet eller endokrina sjukdomar.
- Hudsjukdomar, t.ex. hyperkeratos.
- Aggressiv hudvård, kemikalier och kosmetika av låg kvalitet.
- Överdriven eller felaktig hudvård (för lite eller för mycket exfoliering).
- Långvarig användning av läkemedel, exempelvis hormoner eller glukokortikoider.
- Genetik: ärftlig benägenhet kan förekomma.
I många fall är orsaken individuell och svår att fastställa helt.
Typer av keratom
Det finns flera former av keratom:
- Seborroiskt keratom (mycket vanligt)
- Liknar en gulbrun till mörkbrun fläck med fjällande yta. Förändringen är godartad och utvecklas inte till cancer.
- Ålderskeratom (senilt keratom)
- Förekommer oftast efter 60 års ålder och sitter vanligtvis i ansikte, hårbotten eller på händerna. Kan långsamt växa. Har liten risk för malign utveckling men bör följas upp.
- Follikulärt keratom
- Utgår från epidermis runt hårsäckarna. Växer långsamt, är oftast symtomfritt men kan återkomma efter borttagning.
- Hornkeratom
- Karaktäriseras av en hård, hornliknande struktur av kraftigt förtjockad hud.
- Angiokeratom
- Består delvis av kärlvävnad. Ser ut som mörkröda eller nästan svarta fläckar. Godartad och ger inga symtom.
Keratom kan uppträda på alla delar av kroppen, men vanligast på ansikte, hårbotten, rygg, bröstkorg, armar och ben. Vissa typer lokaliseras ofta till ländryggen eller ljumskar.
Symtom
I många fall ger keratom inga symtom alls – endast en kosmetisk eller synlig förändring. Det kan se ut som en upphöjd knuta i varierande färg (brun, röd, mörkgrå eller svart). Svarta förändringar måste dock alltid bedömas för att utesluta melanom.
Vid större keratom eller upprepad irritation kan symtom uppstå:
- lätt smärta eller ömhet
- torrhet, brännande känsla eller obehag
- klåda
- ibland lätt blödning vid skav eller trauma
Om ett keratom såras eller börjar blöda misstänks ibland basalcellscancer, vilket kräver snabb läkarbedömning.
Viktigt att veta
Alla keratom syns inte tydligt och kan vara svåra att upptäcka, särskilt på områden som rygg, hårbotten eller ländryggen. Regelbunden självkontroll är rekommenderat – och vid minsta osäkerhet bör en dermatolog kontaktas.
Möjliga komplikationer
Keratom kan ge komplikationer, främst vid upprepad skada:
- sekundär infektion
- inflammation
- i sällsynta fall: utveckling av basalcellscancer eller – ännu ovanligare – melanom
Detta sker sällan, men riskerna gör det viktigt att följa förändringen över tid.
Diagnostik
Diagnosen ställs av dermatolog genom:
- dermatoskopi (förstahandsmetod)
- fluorescensundersökning (vid behov)
- biopsi med histologisk analys, om malignitet måste uteslutas
Histologin visar vävnadens struktur och kan bekräfta eller utesluta cellförändringar.
Behandling
Behandling av keratom sker med kirurgiska eller apparatbaserade metoder, bland annat:
- laserbehandling
- elektrokoagulering
- kryobehandling (flytande kväve)
- i vissa fall: traditionell kirurgi med skalpell
Oftast lämnar behandlingarna minimala eller inga ärr.
I ovanliga fall kan seborroiskt keratom behandlas medicinskt med en kombination av antiinflammatoriska läkemedel, vitaminer och angioprotektorer – men detta är undantag snarare än standardbehandling.
All behandling utförs vanligtvis polikliniskt och kräver ingen sjukhusinläggning.
Prognos
Keratom är i de allra flesta fall godartat. Risken för cancer är låg, men inte noll. Därför rekommenderas uppföljning och kontroll om förändringen ändrar form, färg, storlek eller börjar ge symtom.
Förebyggande åtgärder
Det finns ingen helt effektiv prevention. Men viss riskminskning är möjlig:
- regelbunden men måttlig solexponering
- undvik aggressiva hudprodukter
- skydda huden mot skador
Vanliga frågor
Kan ett keratom bli cancer?
Ja, i mycket sällsynta fall. Därför rekommenderas regelbunden kontroll och läkarbedömning vid förändringar.
Kan man sola med keratom?
Det är inte rekommenderat. UV-strålning kan öka risken för cellförändringar.
Behöver alla keratom behandlas?
Nej. Om de inte skadas eller orsakar obehag kan man ofta avvakta. Behandling rekommenderas vid irritation, obehag eller misstanke om malignitet.
Behövs operation?
Vanligen inte. Minimalt invasiva metoder som laser eller kryobehandling används i första hand. Kirurgi används bara vid större förändringar.
Kan keratom uppstå i unga år?
Ja, men orsaken är då oftast genetisk benägenhet eller en tydlig yttre riskfaktor. Vid återkommande keratom i ung ålder bör orsaken utredas.
