Uveit är ett samlingsnamn för en grupp inflammatoriska tillstånd som påverkar ögats uvea, det vill säga den kärlrika mellanväggen i ögat. Tillstånden utgör omkring 30–60 procent av alla inflammatoriska ögonsjukdomar. Symtomen är ofta ospecifika och kan likna andra ögonsjukdomar, vilket gör korrekt diagnostik avgörande för att skilja uveit från exempelvis retinit och liknande tillstånd.
Uveit kräver omedelbar behandling. Utan adekvat terapi utvecklar cirka 30 procent av patienterna komplikationer som kan leda till kraftigt synbortfall eller fullständig blindhet på det drabbade ögat. I vissa studier rapporteras än högre frekvens av allvarliga följder. Diagnos och behandling av uveit sker av ögonläkare.
Orsaker till uveit
Uveit är ett multifaktoriellt tillstånd och kan utvecklas av flera olika orsaker. Dessa fastställs genom noggrann diagnostik.
Patogenes
Inflammationen uppstår i uvea och kan drabba olika delar såsom ciliarkroppen, iris eller åderhinnan (choroidea). På grund av den intensiva blodcirkulationen i området kan inflammationen sprida sig snabbt och orsaka allvarliga skador som ibland leder till permanent synnedsättning.
De viktigaste orsaksgrupperna är:
- infektioner
- allergiska reaktioner
- autoimmuna systemsjukdomar
- ögonskador
Infektioner står för nästan hälften av alla fall. Bakterier som stafylokocker, streptokocker, E. coli, syfilis-spiroketer, diplokocker och tuberkelbakterier är vanliga agens. Även virus- och svampinfektioner förekommer, om än mer sällan. Inflammationens svårighetsgrad beror på vilken mikroorganism som orsakar sjukdomen.
Allergiska reaktioner kan också leda till uveit, även om det är mindre vanligt. Inflammationen är då aseptisk men kan ändå vara kraftig och kräver annan behandling än vid infektiös uveit.
Autoimmuna sjukdomar, såsom tyreoidit, reumatoid artrit, reumatism eller systemisk lupus erythematosus, kan orsaka sekundär aseptisk inflammation.
Uveit kan även utvecklas efter skador på ögat – mekaniska, kemiska eller termiska. Symptomen kan uppkomma direkt eller först flera månader efter skadan.
Även metabola och hormonella störningar kan i vissa fall bidra till utvecklingen av uveit.
Riskfaktorer
Sannolikheten för att utveckla uveit ökar vid:
- arbete i miljöer med kemikalier, hög värme eller giftiga ångor
- tidigare eller pågående autoimmuna sjukdomar
- endokrina störningar, exempelvis diabetes eller sjukdomar i sköldkörteln och binjurarna
- aktiv livsstil med ökad risk för ögonskador
- tidigare ögonskador (uveit kan uppstå upp till ett halvår efter en skada)
- kroniska infektioner i kroppen, såsom karies eller kronisk tonsillit
- tidigare ögoninflammationer (konjunktivit, keratit m.fl.)
Klassifikation och typer av uveit
Uveit delas in efter:
1. Lokalisation
- Främre uveit (iridocyklit) – engagerar iris och ciliarkroppen. Ger ofta akuta symtom och tidig grumling av ögats optiska medier.
- Intermediär uveit – drabbar främre delen av uvea och glaskroppen, ofta med risk för komplikationer.
- Bakre uveit – påverkar näthinnan och synnerven, kan orsaka synförvrängning och ökat ögontryck.
- Panuveit – inflammation i hela uvea, den mest allvarliga formen.
2. Orsak (etiologi)
- allergisk
- infektiös (bakteriell, viral, svamp)
- autoimmun/systemisk
- blandad
- posttraumatisk
- metabol
- idiopatisk (orsaken kan inte fastställas)
3. Sjukdomsförlopp
- akut – snabba och tydliga symtom
- subakut – långsammare utveckling
- kronisk – växlande perioder av skov och remission
Symtom
Alla typer av uveit kan ge synpåverkan, såsom:
- nedsatt synskärpa
- förvrängd bild, krokiga linjer
- synfältsbortfall
Symtomen varierar beroende på form:
Främre uveit
- stark smärta
- ljuskänslighet
- tårflöde
- dålig pupillreaktion
- vita fläckar på iris som tecken på inflammation
Intermediär uveit
- ljusblixtar (fotopsier)
- ”flugor” eller mörka prickar i synfältet
- skotom (bortfall av delar av synfältet)
Bakre uveit
- ofta ingen smärta
- snabbt synfall
- mörka fläckar i synfältet
- risk för blindhet vid påverkan på synnerven
- ibland sekundär glaukom
Komplikationer
Uveit kan leda till:
- sammanväxningar mellan iris och linsen
- endoftalmi
- sekundär glaukom
- katarakt
- hornhinnedegeneration
- delvis skrumpning av ögat
- näthinneavlossning (akut kirurgi krävs)
Vid ensidig uveit finns cirka 10 procents risk att även det andra ögat påverkas. Tidig behandling minskar riskerna avsevärt.
Diagnostik
Diagnosen ställs av ögonläkare. Vanliga undersökningar:
- anamnes och symtomgenomgång
- visusmätning
- synfältsundersökning
- oftalmoskopi
- gonioskopi
- ultraljud av ögat
- mätning av ögontryck
För att hitta grundorsaken kan även MRT, CT eller konsultation hos reumatolog, endokrinolog eller infektionsläkare behövas.
Behandling
Behandlingen riktar sig både mot symtomen och grundorsaken:
Infektiös uveit
- antibiotika
- antivirala eller antifungala läkemedel
- antiinflammatoriska medel
- kortikosteroider
- pupillvidgande läkemedel
- trycksänkande droppar vid behov
Autoimmun eller allergisk uveit
- NSAID
- systemiska och lokala kortikosteroider
- immunosuppressiva läkemedel
Kirurgi
Behövs endast vid komplikationer såsom sammanväxningar eller näthinneavlossning.
Prognos
Prognosen är allvarlig, även vid korrekt behandling. De flesta blir bättre inom några veckor, men risken för komplikationer är alltid närvarande. Utan behandling kan uveit leda till blindhet.
Det enda säkra sättet att förbättra prognosen är att följa läkarens behandlingsplan noggrant och gå på uppföljningskontroller.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för uveit rekommenderas:
- undvika allergener
- behandla autoimmuna sjukdomar i tid
- sanera och behandla kroniska infektioner
- regelbundna kontroller hos ögonläkare
- undvika hormonella störningar och behandla endokrina sjukdomar
Vanliga frågor
Går uveit över av sig själv?
Uveit kan i vissa fall tillfälligt förbättras, men utan behandling blir inflammationen ofta kronisk och leder till försämrad syn. Självläkning är därför inte ett alternativ.
Kan man behandla uveit utan läkare?
Nej. Behandlingen är komplex och anpassas efter orsak och svårighetsgrad. Endast ögonläkare kan ställa diagnos och välja rätt behandling.
Behövs operation?
Oftast inte. Kirurgi används endast för att behandla komplikationer såsom näthinneavlossning eller sammanväxningar.
Hur lång är behandlingstiden?
Vanligtvis 3–6 veckor, med efterföljande uppföljning i 2–3 månader.
Vilken läkare behandlar uveit?
Ögonläkare ansvarar för behandlingen. Vid behov kopplas andra specialister in, till exempel reumatolog eller endokrinolog, för att behandla den bakomliggande orsaken.
