Iridocyklit är en akut eller kronisk inflammation i regnbågshinnan (iris) och ciliarkroppen. Det oftalmologiska tillståndet kännetecknas av uttalad smärta, synstörningar och andra typiska inflammatoriska symtom. Sjukdomen har en tendens att bli kronisk och återkommande.
Tillståndet drabbar oftast personer mellan 20 och 40 år, och förekommer lika ofta hos kvinnor som hos män. Hos barn är sjukdomen betydligt ovanligare. Vid kroniskt förlopp uppstår regelbundna skov som kan medföra bestående synnedsättning samt utveckling av andra ögonsjukdomar.
Diagnos och behandling av iridocyklit utförs av ögonläkare, och i vissa fall krävs sjukhusvård.
Orsaker till iridocyklit
Iridocyklit är ett multifaktoriellt tillstånd med många olika bakomliggande orsaker. De vanligaste utlösande faktorerna är systemiska sjukdomar, infektioner, trauma eller skador på ögat. I vissa fall är orsaken okänd (idiopatisk iridocyklit).
Sjukdomsmekanismer
Inflammationen kan utgå från iris (irit) eller ciliarkroppen (cyklit). Det är ovanligt att båda strukturerna inflammeras samtidigt från början; oftast debuterar processen i en av dem och sprider sig därefter vidare via det rika kärlnätet i ögat.
De vanligaste orsakerna delas in i följande grupper:
- Parasitinfektioner (t.ex. opisthorchiasis, giardiasis, malaria)
- Virusinfektioner (herpesvirus, adenovirus m.m.)
- Bakteriella och, mer sällan, svampinfektioner
- Metabola störningar (t.ex. hormonobalans, diabetes, ärftliga tillstånd)
- Reumatiska sjukdomar (systemisk lupus erythematosus, reumatoid artrit)
- Ögonsjukdomar (keratit, keratokonjunktivit m.fl.)
- Trauma mot ögat
Riskfaktorer
Följande faktorer ökar sannolikheten för att inflammationen utvecklas, även om de inte är direkta orsaker:
- hormonell obalans
- nedsatt immunförsvar
- frekventa luftvägsinfektioner
- kroniska infektionsfoci i kroppen (t.ex. dåliga tänder, kronisk tonsillit)
- systemiska sjukdomar
- reumatiska tillstånd
- ärftlig benägenhet
- torra ögon
- bristande ögonhygien
- arbete med hög risk för ögonskador (kemiska, termiska eller mekaniska)
Många av riskfaktorerna går att påverka med riktad förebyggande vård.
Klassifikation
Iridocyklit delas in efter orsak, förlopp och karaktär:
Efter orsak:
- Infektiös (viral, bakteriell, parasitär, fung al)
- Reumatisk
- Metabol
- Traumatisk eller posttraumatisk
Efter förlopp:
- Akut – upp till 3 månader, med tydlig symtombild
- Recidiverande (subakut) – skov och remissioner
- Kronisk – längre än 3 månader, långvarigt eller återkommande
Efter typ:
- Serös iridocyklit
- Fibrinoplastisk (seroplastisk)
- Heterokrom iridocyklit
Serös iridocyklit är den vanligaste formen och svarar oftast väl på behandling. Fibrinoplastisk form medför risk för sammanväxningar (synekier). Heterokrom iridocyklit är kronisk, långsam och dåligt utforskad.
Tillståndet kan vara ensidigt eller drabba båda ögonen. Utan behandling finns risk för att det andra ögat också påverkas.
Symtom
Symtomen varierar beroende på svårighetsgrad och form:
- röd och injicerad kärlring runt hornhinnan
- svullna ögonlock
- avlagringar på hornhinnan (precipitat)
- förändrad form eller färg på iris
- dimsyn eller grumling av hornhinnan
- ögonsmärta (från mild till kraftig)
- svängningar i ögontrycket
- synnedsättning, suddig syn, slöja framför ögonen
- ljuskänslighet
I vissa fall saknas subjektiva symtom helt, och förändringarna upptäcks endast vid undersökning.
Komplikationer
Utan behandling kan iridocyklit leda till en rad allvarliga följder, bland annat:
- glaukom
- synekier (sammanväxningar mellan iris och linsen)
- patologiska kärlnybildningar
- katarakt
- näthinneavlossning
- makulaödem
- sekundära skador på andra delar av ögat
Risken är särskilt hög vid akuta och återkommande skov.
Diagnostik
Diagnosen ställs av ögonläkare med hjälp av:
- anamnes och symtombeskrivning
- yttre inspektion av ögat
- palpation
- synskärpetest (visus)
- mätning av ögontrycket
- biomikroskopi
- undersökning av ögonbotten
- ultraljud av ögat
- laboratorieprov (blodprov, PCR, immunologiska tester) för att fastställa orsaken
Eftersom sjukdomen ofta är kopplad till andra systemiska tillstånd kan undersökning av andra specialister behövas, exempelvis reumatolog, tandläkare, ÖNH-läkare och infektionsläkare.
Behandling
Behandlingen sker polikliniskt eller på sjukhus beroende på svårighetsgrad.
Läkemedelsbehandling omfattar:
- icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel
- kortikosteroider
- antivirala eller antibakteriella läkemedel vid infektiös etiologi
- antihistaminer för att minska obehag och inflammation
Läkemedel ges som ögondroppar, salvor eller injektioner.
Kirurgi
Operation krävs endast vid sammanväxningar eller uttalade synpåverkande förändringar.
Viktig del av behandlingen är att åtgärda den underliggande orsaken.
Prognos
Prognosen beror främst på hur tidigt behandlingen påbörjas.
- I cirka 20 % av fallen kan full återhämtning uppnås.
- I 50 % av fallen övergår iridocyklit i ett kroniskt, återkommande förlopp.
Utan behandling ökar risken för allvarliga komplikationer och permanent synnedsättning.
Förebyggande åtgärder
Det finns ingen specifik prevention, men följande rekommenderas:
- god ögonhygien
- behandling av kroniska sjukdomar och infektioner
- regelbundna kontroller vid riskfaktorer
Vanliga frågor
Kan iridocyklit gå över av sig själv?
Nej. Sjukdomen kan tillfälligt lugna sig, men inflammationen kvarstår och blossar förr eller senare upp igen.
Kan iridocyklit leda till synförlust?
Ja, vid utebliven behandling kan sammanväxningar, grumlingar och till och med näthinneavlossning orsaka bestående synskador.
Kan man behandla iridocyklit utan läkare?
Nej. Tillståndet kräver medicinsk behandling och ofta bedömning av flera specialister.
Behövs kirurgi i alla fall?
Nej. Kirurgi behövs endast vid komplicerade fall med synekier eller uttalad synpåverkan. De flesta patienter behandlas med läkemedel.
