Hypermetropi (översynthet)

Hypermetropi (översynthet) är en kronisk synstörning där en person ser avlägsna objekt tydligt, men upplever suddig syn på nära håll. Denna förändring förekommer hos en stor del av befolkningen. Enligt olika uppskattningar drabbar den nästan hälften av världens människor. Många misstänker inte ens att de har problemet.

Genom ständig ansträngning av ögats muskler kan kroppen delvis kompensera förändringarna. Med tiden minskar dock ackommodationsreserven, vilket leder till typiska synstörningar vid 45–55 års ålder och uppåt. Vid hypermetropi fokuseras ljusstrålarna bakom näthinnan, vilket gör att en skarp bild inte kan bildas.

Diagnos och behandling utförs av ögonläkare. Både konservativa och, i svårare fall, kirurgiska korrigeringsmetoder kan vara aktuella.

Orsaker till översynthet

Grunden till översynthet är störningar i ögats brytningssystem. Denna typ av synfel förekommer hos barn, unga och äldre – med andra ord finns risken för alla. Orsakerna kan vara medfödda, exempelvis felaktig utveckling av ögat, eller förvärvade, kopplade till minskad ackommodationsförmåga. Ackommodation innebär ögats möjlighet att hålla linsen i en tillräckligt välvd form med hjälp av ciliarmuskeln.

Enligt statistik utvecklar över 40 % av människor översynthet. Endast hos cirka 25 % av dem visar sig tydliga symtom – åtminstone fram till vuxen ålder.

Att fastställa orsaken gör det möjligt att välja rätt behandling. Diagnostik utförs av en ögonläkare.

Sjukdomens patogenes

Det finns två huvudsakliga mekanismer bakom hypermetropi:

1. Förändrad ögonform.
2. Det normala ögat har en längd på cirka 23–24 mm. Om ögat är kortare än så fokuseras ljuset bakom näthinnan. Detta är den vanligaste direkta orsaken till översynthet (vid närsynthet sker motsatsen – ljuset faller framför näthinnan).
3. Otillräcklig brytningskraft.
4. Om ögats optiska medier bryter ljuset för svagt samlas strålarna inte korrekt. Då kan synstörningar först på nära håll och senare även på avstånd utvecklas. Detta ses särskilt vid sjukdomar i hornhinna, lins eller glaskropp.

Faktorer som kan orsaka hypermetropi:

• genetiska sjukdomar (t.ex. Downs syndrom, mikroftalmi eller andra utvecklingsavvikelser)
• vissa läkemedel, såsom neuroleptika och lugnande medel, som påverkar nervsystemet och ackommodationen
• försenad fysisk utveckling hos barn, vilket även påverkar ögats utveckling

Även andra faktorer kan bidra: ögonskador, cirkulationsstörningar i ögat, hormonella eller endokrina sjukdomar (t.ex. diabetes). En tidig diagnos ökar chanserna för effektiv behandling.

Riskfaktorer

Riskfaktorer driver på utvecklingen av hypermetropi eller försämrar redan befintlig översynthet. Bland dem:

• olika sjukdomar i ögats optiska system
• hormonella förändringar vid pubertet, graviditet eller klimakteriet
• felaktigt utprovade glasögon eller linser vid närsynthet eller astigmatism
• läsning och skrivande i svagt ljus
• höga visuella belastningar, särskilt vid fokus på långt håll
• ålder över 45 år

Vissa riskfaktorer kan minskas genom livsstilsförändringar, men åldersrelaterad hypermetropi kan inte helt förebyggas.

Klassificering av hypermetropi

Hypermetropi delas in efter:

Tidpunkt för uppkomst:

• medfödd – vanlig hos barn med ögonutvecklingsstörningar eller genetiska syndrom
• förvärvad – utvecklas av yttre faktorer eller otillräcklig ögontillväxt
• åldersrelaterad (presbyopi) – uppstår när ögats muskler försvagas med åldern

Mekanism:

• på grund av kortare ögonglob
• på grund av svag brytningskraft i ögats optiska medier

Symtombild:

• öppen (manifest) hypermetropi – symtomen är tydliga
• latent hypermetropi – ögat kompenserar störningen, symtomen saknas tills ackommodationsreserven tar slut

Grader av hypermetropi

• Låg grad: upp till +2,0 dioptrier
• Måttlig grad: upp till +5,0 dioptrier
• Hög grad: +5,0 dioptrier och mer, vanligt hos äldre och vid allvarliga ögonsjukdomar

Diagnosen ställs med instrumentella metoder som autorefraktometri.

Symtom

Vid latent hypermetropi saknas symtom. Vid manifest form ses:

• suddig syn på nära håll
• i sällsynta fall även nedsatt syn på långt håll
• huvudvärk och ögontrötthet på grund av konstant muskelspänning
• dubbelseende vid snabb fokuseringsväxling
• yrsel

Vid +3 dioptrier och mer kan symtomen snabbt förvärras.

Möjliga komplikationer

Utan behandling kan hypermetropi leda till:

• skelning (ett öga deltar mindre i seendet)
• amblyopi (”lat öga”), särskilt farligt hos barn
• försämrad syn på långt håll
• återkommande ögoninfektioner (t.ex. vaglar och chalazion)

Diagnostik

Ögonläkaren utför:

• synskärpeundersökning (visometri)
• biomikroskopi
• autorefraktometri
• oftalmoskopi
• ultraljud för att mäta ögats längd
• mätning av ögontryck

Behandling

Behandlingen är komplex och kan inkludera:

• glasögon eller kontaktlinser för närseende
• apparatbehandling och fysioterapi
• laserbehandling vid uttalade fall

Behandling utförs av ögonläkare och vid behov laser kirurger.

Prognos och förebyggande

Med korrekt och tidig korrigering är prognosen god. Hypermetropi utvecklas oftast långsamt. Glasögon eller linser kan helt normalisera synen.

Förebyggande rekommendationer:

• balanserad synbelastning
• vitaminrik kost
• undvika ögonskador
• regelbundna kontroller hos ögonläkare

Vanliga frågor

Är översynthet ”plus” eller ”minus”?

Översynthet betecknas som ”plus”. Ju högre siffra, desto mer uttalad är störningen. De flesta har lätta eller måttliga former som ofta kräver optisk korrigering.

Hur korrigeras översynthet?

Vid åldersförändringar eller hos barn räcker oftast glasögon eller linser. Vid avancerade fall kan kirurgi bli nödvändig.

Kan man bli helt frisk?

Det beror på orsaken och hur långt utvecklad hypermetropin är. I många fall kan full synkorrigering uppnås utan operation.

Finns det farliga konsekvenser?

Vanligtvis inte vid åldersrelaterad hypermetropi. Hos barn är störningen däremot mer riskfylld på grund av utvecklingen av hjärnans syncentrum. Därför är tidig behandling mycket viktigt.