Nystagmus är ett patologiskt tillstånd där ögonens rörelser sker ofrivilligt och snabbt i olika riktningar och plan. Det betraktas inte som en självständig sjukdom utan som ett symtom på andra oftalmologiska eller neurologiska tillstånd. Nystagmus förekommer hos barn och vuxna oavsett kön eller livsstil. Tillståndet kräver snabb diagnostik, eftersom orsakerna kan vara allt från relativt ofarliga till livshotande, som vid tumörer i hjärnans strukturer.
Orsaker till nystagmus och vad tillståndet innebär
Nystagmus betraktas inte som en separat sjukdom utan som ett symtom. I de flesta fall utvecklas den som en följd av neurologiska eller oftalmologiska sjukdomar. I ovanliga fall kan nystagmus vara fysiologisk och inte tyda på sjukdom, till exempel som en reflex vid specifika rörelser eller stimuli.
Patologisk nystagmus kan orsakas av skador på kranialnerverna, störningar i hjärnans blodförsörjning, traumatiska skador eller problem i synsystemets funktion. Det är ett av de vanligare tillstånden inom oftalmologin och upptäcks ofta av en slump vid rutinundersökningar.
Symtomen yttrar sig oftast som snabba horisontella ögonrörelser åt vänster och höger. Patienten själv märker dem ofta inte. Mer sällsynta former ger vertikala eller oregelbundna, svepande rörelser utan tydlig riktning.
Utredningen sköts av ögonläkare och neurologer. Vid misstanke om neurodegenerativa orsaker involveras även neurokirurger. Utredningen omfattar flera instrumentella undersökningar och laboratorieprover beroende på situationen.
Behandlingen är etiologisk, vilket innebär att man inte behandlar nystagmus i sig utan orsaken bakom. Vid korrekt behandling minskar symtomet eller försvinner helt. Både konservativa och kirurgiska metoder kan användas beroende på tillståndets uppkomst och natur.
Riskfaktorer
Nystagmus ses oftare hos barn, personer med neurologiska störningar och patienter med nedsatt syn. Yrkesrelaterade skador spelar också en stor roll.
Patogenes
Nystagmus är ett multifaktoriellt tillstånd och kan ha både fysiologiska och patologiska orsaker. Vanliga utlösande faktorer är:
• Traumatisk hjärnskada med skador på kranialnerver, nackloben eller lillhjärnans strukturer.
• Stroke. Vid tillfälligt nedsatt blodflöde i centrala nervsystemet kan nystagmus vara övergående.
• Multipel skleros samt godartade eller elakartade hjärntumörer.
• Allvarliga infektioner och abscesser i centrala nervsystemet.
• Störningar i balansorganet med symtom som yrsel, illamående och koordinationsproblem.
• Förgiftning med narkotika, alkohol eller gifter som tungmetaller och flyktiga kemikalier. Symtomen uppkommer ofta efter långvarig exponering.
• Nedsatt synskärpa, exempelvis vid katarakt eller svår närsynthet. Nystagmus kan även ses hos helt blinda personer.
I många fall kan orsaken inte fastställas trots fullständig utredning. Då ställs diagnosen idiopatisk nystagmus.
Klassificering
Nystagmus delas in på flera sätt. Efter debut:
• Medfödd nystagmus
• Förvärvad nystagmus
Medfödda former kan vara latenta eller manifest latenta. Latent nystagmus visar sig endast under vissa förhållanden, medan manifest latent nystagmus framträder tidigt i livet.
Förvärvad nystagmus utgör majoriteten av fallen. Den delas in efter rörelsemönster:
• Ryckig nystagmus med en långsam fas i ena riktningen och en snabb i den andra.
• Pendlande nystagmus med jämna, ofta dubbelsidiga rörelser.
• Blandformer.
Efter koordination:
• Dissocierad nystagmus där ögonen rör sig olika.
• Associerad nystagmus där ögonen rör sig samtidigt.
Efter riktning:
• Pendelrörelser horisontellt eller vertikalt.
• Vestibulär form med växlande långsam och snabb fas, ofta utlöst av ljus eller luftström.
• Rotatorisk form vid skador i centrala nervsystemet.
• Viljemässig nystagmus.
Efter utbredning:
• Monokulär
• Bilateral
Nystagmus kan också vara fysiologisk, exempelvis:
• Kalorisk (utlöst av temperaturstimulering av balansorganet)
• Pressorisk nystagmus vid luftström mot örat
• Positionsbetingad nystagmus vid extrema blickriktningar
Symtom
Symtomen beror på nystagmusens form och orsak. Vid medfödda former syns symtomen tidigt. Vid förvärvade former uppkommer de efter att den utlösande faktorn har tillstött.
Milda former kan kompenseras av hjärnan så att patienten inte märker något. Vid mer uttalade former uppkommer:
• Svårigheter att fokusera
• Dimsyn
• Snabba, ofrivilliga ögonrörelser
Patienten kan ibland lindra symtomen genom att ändra huvudets position eller fixera blicken.
Komplikationer
Nystagmus kan leda till bestående synnedsättning om den inte behandlas. Ett av målen med behandlingen är att förebygga irreversibla skador.
Diagnostik
Ögonläkaren ställer diagnosen genom att bedöma ögonens rörelser och göra funktionstester. För att kartlägga orsaken används:
• Elektronystagmografi (ENG)
• Perimetri och mikroperimetri
• Refraktometri
• Synskärpemätning
• MR eller DT av hjärnan
• EEG
Blodprover ger oftast inte någon avgörande information.
Behandling
Behandlingen sker antingen polikliniskt eller på sjukhus beroende på orsak.
Konservativ behandling
Läkemedel som påverkar nervsystemet, exempelvis antiepileptiska medel, används vid:
• Skador på perifera nerver
• Störningar i hjärnans blodcirkulation
• Sjukdomar i balansorganet
Synkorrigering och andra åtgärder
Glasögon eller linser rekommenderas vid synfel för att avlasta synsystemet. Ögonträning kan också vara effektiv och ordineras av specialist.
Det kan vara svårt att prova ut glasögon eftersom synfunktionen ofta varierar vid nystagmus.
Minimalinvasiva metoder som injektioner av botulinumtoxin kan användas för att minska muskelspänningen.
Kirurgi
Operation övervägs endast vid:
• Långvarig nystagmus som inte svarar på konservativ behandling
• Hög amplitud
• Allvarlig synnedsättning
Vid tumörer, blödningar eller andra förändringar i centrala nervsystemet riktas kirurgin mot orsaken.
Prognos
Prognosen är god om behandlingen inleds i tid. Utan behandling riskerar patienten att gradvis förlora synen.
Förebyggande
Det finns ingen specifik förebyggande behandling. Regelbundna kontroller hos neurolog och ögonläkare rekommenderas. Sjukdomar i ögon, centrala nervsystemet och balansorgan bör behandlas i tid.
Rehabiliteringen omfattar synövningar, regelbunden användning av glasögon eller linser samt uppföljning av nervsystemet och synen under de första åren efter behandlingen.
Frågor och svar
Är nystagmus livshotande?
Nej, men den kan kraftigt sänka livskvaliteten och ge tydliga synbesvär.
Är nystagmus farligt för synen?
Ja, utan behandling kan synen successivt försämras och leda till komplikationer som synnervsatrofi eller näthinneproblem.
Kan man behandla nystagmus själv?
Nej, professionell hjälp krävs. Ögonläkare och neurolog ansvarar för behandlingen.
Hur länge varar behandlingen?
Det beror på orsaken. Vid övergående störningar i nervsystemet kan några veckor räcka. Vid kärl- eller neurologiska tillstånd kan det ta flera månader.
Kan man undvika operation?
Ja, i de flesta fall räcker konservativ behandling. Kirurgi väljs endast när andra metoder inte hjälper.
