Molluscum contagiosum är en kronisk och smittsam virusinfektion som orsakar små knottror på huden. De är oftast mindre än 2 mm i diameter, men kan förekomma i grupper och bilda större områden, vilket kan förvärra sjukdomsförloppet. Eftersom infektionen orsakas av ett DNA-virus går den inte att bota helt, men med rätt behandling kan tillståndet hållas under god kontroll. Det går att avlägsna hudförändringarna och förbättra hudens allmänna tillstånd.
Vid misstanke om molluscum contagiosum bör man vända sig till en hudläkare eller dermatovenerolog. Behandlingen är som regel skonsam och sker antingen med hjälp av apparatur (t.ex. laser eller diatermi) eller genom ett mindre kirurgiskt ingrepp, beroende på antal och storlek av förändringarna.
Orsaker till molluscum contagiosum
Sjukdomen uppstår när ett specifikt DNA-virus kommer i kontakt med huden och orsakar små, hudfärgade papler. Utvecklingen sker ofta snabbt, och eftersom viruset stannar kvar i kroppen kan sjukdomen återkomma. Målet med behandlingen är därför att dämpa virusaktiviteten och hindra spridning.
Sjukdomens utveckling (patogenes)
Molluscum contagiosum orsakas av ett mycket smittsamt poxvirus – Molluscipoxvirus. Virusets höga smittsamhet ligger bakom namnet ”kondylomliknande mollusk”. Det tränger lätt in i hudens celler och trycker ned det lokala immunförsvaret.
Smitta kan ske på flera sätt:
- Direkt hudkontakt, till exempel genom beröring, kramar eller kyssar.
- Indirekt kontakt, via föremål som handdukar, kläder eller ytor i exempelvis gym, simhallar och spa.
- Hud-mot-hud-kontakt i samband med sex, även om viruset inte överförs genom själva samlaget.
Viruset överlever flera dygn på ytor, vilket gör spridningen lättare.
Riskfaktorer
Smittorisken ökar vid:
- frekventa och oskyddade sexuella kontakter
- yrken med mycket fysisk kontakt (t.ex. massörer, vissa vårdyrken)
- regelbundna besök i badhus, gym, bastu eller andra offentliga miljöer
- nedsatt immunförsvar – personer med god immunitet får ofta färre och mindre utslag
Genom att minska riskfaktorerna sjunker även sannolikheten att smittas.
Olika typer av molluscum contagiosum
Hudförändringarna kan uppträda på olika delar av kroppen:
- Bål och hals – vanligast, runt 60 % av fallen
- Armar och händer, inklusive armveck och ibland armhålor
- Ben och fötter, särskilt på lår och fotsulor
- Ansikte, ögonlock, hårbotten, mun- och näsområdet
- Underlivet, mer typiskt hos vuxna vid smitta via nära kontakt
Utan behandling kan utslagen sprida sig till slemhinnor, exempelvis munhålan, urinröret eller vaginalområdet. Sjukdomen förekommer både hos barn och vuxna. Smitta från mor till barn under graviditet är mycket ovanlig.
Beroende på antal utslag delas sjukdomen in i:
- Mono-fokal form – ett enda område
- Multi-fokal form – två eller fler områden
- Antalet papler kan variera från under 10 till över 50 (ovanligt)
Atypiska former (röda, cystiska eller hårda varianter) är sällsynta – mindre än 5 %.
Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor.
Symtom
Det vanligaste symtomet är små, runda, hudfärgade knottror med en liten grop i mitten. De kan vara enstaka, flera eller bilda större grupper.
Andra möjliga symtom:
- klåda och lätt brännande känsla
- ömhet eller lätt smärta i området
- förändrad känsel i huden
Feber är ovanligt trots att infektionen är viral. Vid solning eller irritation kan knottrorna bli röda.
Möjliga komplikationer
Även om förändringarna inte blir cancerogena kan andra problem uppstå:
- kosmetisk påverkan, ibland uttalad
- inflammation vid klämning eller rivning, vilket kan leda till bakteriella följdinfektioner
- obehag beroende på placering:
- – besvär vid sex om området är intimt
- – smärta vid gång om fotsulan drabbas
- – obehag vid sittande om utslagen finns på skinkorna
- – svårigheter med finmotorik om händer eller fingrar påverkas
Sjukdomen är inte farlig, men kan påverka vardagen markant.
Diagnos
Diagnosen ställs av hudläkare genom:
- anamnes och klinisk undersökning
- dermatoskopi
- vid osäkerhet: biopsi och mikroskopisk undersökning
Oftast räcker den visuella bedömningen, eftersom förändringarna är typiska.
Behandling
Behandlingen är antingen:
- mindre invasiv (skonsam) – laser, radiovågor, diatermi
- kirurgisk – mekaniskt avlägsnande under lokalbedövning
Vid få utslag är ’’bränning’’ eller punktvis borttagning lämpligt. Vid större spridning kan kirurgi behövas. Hudläkaren väljer metod utifrån varje enskilt fall.
Prognos
Prognosen är god. Sjukdomen är inte farlig, men kan inte botas helt. Däremot kan utbrotten kontrolleras och symtomen minskas avsevärt.
Förebyggande åtgärder
- Undvik oskyddade sexuella kontakter.
- Begränsa nära fysisk kontakt med många olika personer.
- Följ god hygien, särskilt i gemensamma miljöer som simhallar och gym.
Vanliga frågor
Smittar det genom kyssar eller handslag?
Ja. All direkt hudkontakt kan överföra viruset.
Hur lång är inkubationstiden?
Mellan 2 och 7 veckor, ibland längre.
Behövs operation i alla fall?
Inte alltid. Läkaren bedömer behovet. Mediciner, krämer och huskurer hjälper inte.
Kan man behandla det själv?
Nej. Självbehandling är ineffektiv och kan förvärra tillståndet.
Vilken läkare ska man vända sig till?
En hudläkare (dermatolog eller dermatovenerolog).
