Lav är ett samlingsnamn för en grupp hudsjukdomar av icke-infektiöst eller infektiöst ursprung. Det typiska kännetecknet är små knottriga utslag som ofta uppträder i grupper och bildar enstaka eller sammanflytande lesioner. Tillståndet kan ge klåda, sveda och ibland smärta. Olika former av lav har mycket gemensamt, precis som andra typer av dermatologiska sjukdomar.
Diagnostik och val av behandling är en uppgift för en hudläkare, eftersom lav kan ha många olika orsaker och kliniska former. I vissa fall krävs även hjälp av andra specialister, exempelvis inom endokrinologi.
Orsaker till lav
Lav är inte en enskild diagnos utan en hel grupp sjukdomar. Därför finns det inte en enda generell orsak. De bakomliggande faktorerna överlappar delvis, men varje typ av lav har sin egen etiologi. Bedömning av orsaker och grundläggande diagnostik utförs av hudläkare.
Patogenes och typer av lav
Bland de vanligaste formerna finns:
- bältros (herpes zoster)
- pityriasis rosea (rosenlav)
- pityriasis versicolor (mjällav/solfläckar)
- eksem (ibland kallat “våt lav” i äldre terminologi)
- svart lav
- psoriasis
- Vidal’s ringformade lav
- lichen sclerosus
- ringorm (dermatofytinfektion)
- tagglav
- lichen ruber planus (röd lav)
Varje form har sina egna orsaker:
Bältros orsakas av herpesvirus typ 3, samma virus som vattenkoppor. Viruset sprids via direktkontakt eller droppsmitta och kan ligga latent under lång tid.
Pityriasis rosea har oklar etiologi. Forskare anser att både infektiösa och immunologiska (allergiska) mekanismer kan spela roll.
Pityriasis versicolor har svampursprung och orsakas av jästliknande svampar. Drabbar främst personer med nedsatt immunförsvar. Smitta kan ske via hudkontakt eller föremål.
Vidal’s ringformade lav uppstår på grund av långvarig hudinflammation och olika typer av dermatit.
Eksem (våt lav) har okänd orsak men anses ofta vara allergiskt/autoimmunt.
Lichen sclerosus tros ha genetisk bakgrund.
Psoriasis betraktas som en autoimmun sjukdom. En liknande variant är asbestoslav. Vit lav uppstår oftast vid hormonella störningar.
Ringorm är en svampinfektion som sprids via direktkontakt eller via föremål. Hit hör även svart lav.
Röd platt lav anses också ha autoimmun natur.
Tagglav (lichen spinulosus) är sällsynt och tros vara kopplad till genetiska faktorer, men kan triggas av infektioner eller allergiska reaktioner.
Riskfaktorer
Riskfaktorer varierar beroende på typ av lav, men generellt gäller:
- nedsatt immunförsvar
- överkänslighetsreaktioner efter infektioner, trauma eller allergi
- bristande hygien, främst hos barn
- användning av andras handdukar och personliga saker
- graviditet (vissa lavtyper är vanligare under denna period)
- tät fysisk kontakt med andra
- allergibenägenhet kopplad till kost
- kläder av syntetiska material, särskilt vid rosenlav
- hög ålder och kroniska sjukdomar
Observera
Kvinnor drabbas oftare av autoimmuna former av lav, vilket tros vara kopplat till hormonella variationer.
Klassificering av lav
Lav kan klassificeras utifrån:
- orsak (virus, svamp, autoimmun, idiopatisk)
- lokalisation (huvud, ansikte, nacke, rygg, mage, armar, ben, könsorgan m.m.)
- antal lesioner (enstaka eller multipla)
- symtom som hyper- eller hypopigmentering
- akut fas, aktiva lesioner och remission (om tillämpligt)
Symtom
Vanliga symtom vid lav:
- klåda
- sveda
- lätt men ihållande smärta
- rodnad och knottriga utslag eller plack
- torrhet eller fjällning
- förändringar i hudfärg
Symtomen varierar beroende på form. Till exempel:
- Svart lav drabbar främst handflator och fotsulor
- Psoriasis/asbestoslav ger tydlig fjällning
- Eksem leder till vätskande sår och kraftig klåda
Möjliga komplikationer
Komplikationer uppstår ofta på grund av rivning och skador på huden:
- bakteriella infektioner, särskilt stafylokocker
- spridning av utslagen till större hudområden
- psykiskt obehag på grund av kosmetiska förändringar
Vid svamporsakad lav kan även naglarna drabbas (onykomykos).
Diagnostik
Diagnosen ställs av hudläkare och inkluderar:
- klinisk undersökning och dermatoskopi
- hudskrapprov för mikroskopi
- blodprover, inklusive serologi
Behandling
Behandling beror helt på typ av lav:
- virusorsakad lav: antivirala läkemedel, immunmodulatorer
- svamporsakad lav: lokala eller systemiska svampmedel
- allergiska former: antihistaminer, ibland kortikosteroider
- autoimmuna former: kortikosteroider eller annan immundämpande behandling
I vissa fall används även ljusbehandling eller fysioterapi.
Prognos
Prognosen är oftast god. Även om inte alla former kan botas helt, kan de flesta bringas i långvarig remission med korrekt behandling.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för lav rekommenderas:
- god hygien
- naturliga och luftiga kläder
- undvik starka hudvårdsprodukter
- balanserad kost
- behandling av allergier och autoimmuna sjukdomar
- undvikande av smittorisker
Vanliga frågor
Är lav smittsamt?
Lav i sig är inte starkt smittsamt, men vissa former (svamp och virus) kan överföras. Om sjukdomen utvecklas hos den nya värden beror på immunförsvaret.
Kan man smittas genom handslag?
Teoretiskt ja, om det rör sig om en svamp- eller virusvariant. I praktiken är risken låg.
Kan man behandla lav själv?
Nej. Alla former av lav kräver medicinsk behandling och diagnos av hudläkare.
Hur länge varar behandlingen?
Vanligtvis 2–3 veckor, beroende på form och svårighetsgrad.
Går det att bli helt frisk?
Vissa former (främst svamporsakade) kan botas helt. Autoimmuna former går oftast in i remission men kan återkomma.
