Papillom

Papillom är godartade, alltså icke-maligna, nybildningar som uppstår på hud och slemhinnor (genitalia, anogenitalområdet, munhålan m.m.). Tidigare betraktades sådana tumörlika förändringar mest som ett kosmetisktproblem. I dag ser man annorlunda på riskerna: orsaken är humant papillomvirus (HPV), en stor virusgrupp med hundratals stammar. Många av dem är onkogena och kan – ibland först efter lång tid – framkalla cancer. Därför ska nya papillom tas på stort allvar.

Diagnostik och behandling av papillomatos hör hemma hos dermatolog/dermatovenerolog; vid behov kopplas kirurg in beroende på den kliniska situationen.

Om orsakerna till papillombildning

Den främsta orsaken är infektion med humant papillomvirus (HPV). Det rör sig inte om ett enda agens utan en hel grupp smittsamma virus. Totalt finns omkring 200 HPV-stammar. Utöver detta finns riskfaktorer som ytterligare ökar sannolikheten för sjukdomsutveckling.

Patogenes

Olika HPV-stammar orsakar olika lesioner: vårtor, platta och spetsiga kondylom. Smittvägarna är flera:

Kontakt-hushållssmitta: icke-sexuella kontakter, delning av hygienartiklar m.m.
Sexuell smitta vid intim kontakt.

Virus kan även överföras från mor till barn vid vaginal förlossning. Studier visar att upp till 90 % av världens befolkning bär HPV; ungefär hälften är infekterade av två eller fler typer. Smitta kan ske trots normalt immunförsvar, men vid immundefekt är risken för akut och multipel papillomatos avsevärt högre.

Sjukdomen utvecklas gradvis. HPV driver proliferation av hud- och slemhinneceller, men kroppen kan delvis hålla processen i schack. Vissa stammar är onkogena – cirka 40 typer är kända – och kan över tid leda till cancer.

Möjliga riskfaktorer

Papillomatos uppstår oftare om en eller flera av följande faktorer finns:

Bristande hygien.
Immundefekt, oavsett orsak (från täta förkylningar till HIV/AIDS).
Skadliga vanor (alkohol, narkotika, rökning).
Graviditet (fysiologisk immunnedgång, hormonförändringar, vitaminbrist).
Kroniska sjukdomar (t.ex. diabetes medför hög risk).
Tidigt sexualdebut.
Kvinnligt kön – akuta former ses oftare hos kvinnor av flera skäl.
Täta graviditeter (kroppslig utmattning).
Aborter (hormonell obalans och relaterade förändringar).
Hormonrubbningar av annan genes.
Övervikt.
Hyperlipidemi/störd lipidmetabolism i anamnesen.
Osäkra/oreglerade sexuella kontakter.
Herpesinfektion (ytterligare risk).
Ålder 18–35 år, den vanligaste patientgruppen.

Klassificering och typer av papillomatos

Papillom delas in efter flera kriterier.

Efter form

Filiforma papillom (akrokord/akrokordon).
Platta papillom – fläckar eller lätt upphöjda knottror.
Spetsiga papillom (kondylom) – mest riskabla p.g.a. infiltrativ tillväxt och cancerrisk.

Efter onkogenicitet

Cirka 40 HPV-typer driver onkogena papillom med potential för malign transformation. Övriga räknas som icke-onkogena och ger sällan cancer (undantag förekommer).

Efter lokalisation

Hudpapillom.
Slemhinnor i genitalia.
Slemhinnor utanför genitalia.

Hudlesioner är heterogena: hals- och ansiktspapillom (estetiskt störande), ögonlock, läpp (kan förväxlas med herpes), bål, händer, fötter m.m. Papillom i armhåla är vanliga och kan ge uttalat obehag.

Slemhinnor i genital- och anorektalområdet drabbas ofta, vanligen kopplat till oskyddad, oreglerad sex (huvudsaklig smittväg i dessa fall). Hos kvinnor sitter lesioner i vagina, labia och anus; hos män på penis och i analkanalen.

Till tredje kategorin hör tunga, larynx och esofagus – dessa är mer riskfyllda p.g.a. malignitetsrisk. Även inre organkan drabbas, t.ex. urinblåsan.

Symtom

Det ledande tecknet är nya förändringar på hud/slemhinna i hudfärgad eller mörkare ton. Bilden beror på typ:

Vårtor – oregelbundna, ofta bruna förändringar; typiskt på handflator, händer, ansikte, ibland rygg.
Platta papillom/kondylom – rosafärgade lätt upphöjda lesioner.
Filiforma papillom (akrokordoner) – mjuka, ”svampiga” hudfärgade utskott.
Spetsiga papillom – växer i kluster anogenitalt, mer sällan på andra slemhinnor.

Vanliga ledsagande symtom: smärta, klåda, torrhet i drabbad zon. Fokala symtom tillkommer beroende på lokalisation: genitala papillom kan ge flytningar (vagina/uretra), esofagusengagemang dysfagi m.m. Hos män kan genitala lesioner påverka sexuell funktion.

Kliniken styrs av HPV-typ och lokalisation.

Möjliga komplikationer

Papillom är alltid potentiellt riskabla. Minst tre riskområden bör beaktas:

Vid genital lokalisation eller papillom på bröstvårtan kan smittöverföring till barnet ske – under förlossningeller amning (bröstvårte-papillom bör behandlas eller leda till avrådan från amning). Genitala papillom innebär även risk för smitta till partner.
Cancerrisk: minst 40 onkogena HPV-typer kan förr eller senare ge malignitet. Spetsiga kondylom är särskilt riskabla.
Cancer via mekanisk irritation även vid icke-onkogena typer: papillom på fingrar, hårbotten, fotsulor, händer, lår, hals m.fl. utsatta områden kan traumatiseras (klåd-rivning, friktion, kläder), vilket ökar risken.

Observera!

HPV-lesioner ska alltid behandlas, oavsett om de bedöms onkogena eller ej. Att lämna papillomatos obehandlad är riskabelt för patienten, omgivningen och framtida barn.

Konsekvenser uppstår inte alltid, men risk finns i alla fall.

Diagnostik

Primär handläggning sker hos dermatolog/dermatovenerolog; andra specialister kopplas in efter den initiala bedömningen. Utredningen omfattar:

Strukturerad anamnes (symtom, tidsförlopp, möjliga orsaker).
Status inkl. dermatoskopi.
Cytologi/histologi för att bedöma lesionens struktur och malignitetsrisk.

Ytterligare undersökningar görs vid behov.

Behandlingsmetoder

Papillom är virusinducerade; etiotrop icke-kirurgisk behandling saknas i dagsläget. Konservativ behandling kan innefatta immunstimulerande åtgärder för att minska komplikationsrisker. När det är indikationsenligt sker kirurgiskbehandling under specialistansvar.

Lesioner på enkla lokalisationer kan avlägsnas med laser eller ultraljudsteknik. Val av metod görs av läkare efter klinisk bedömning.

Viktigt!

Vid ingrepp excideras både lesionen och en marginell zon av till synes frisk hud/slemhinna p.g.a. risk för infiltrativ/utbredd tillväxt.

Prognos

Prognosen beror på tidpunkten för behandling, lokalisation och typ av lesion. Icke-onkogena hud-papillom har bästprognos. Lesioner på slemhinnor eller i inre organ medför sämre utsikter, men full återhämtning är ofta möjlig – svårighetsgraden ligger i behandlingskomplexiteten.

Förebyggande

Prevention omfattar ordnat sexliv, undvikande av oskyddade kontakter utan kännedom om partner, samt noggrann personlig/intim hygien. I vardagen: dela inte hygienartiklar m.m. För att skydda barn bör föräldrar behandlas i tid. Papillom kan behandlas under graviditet, men optimum är att genomföra korrigering före befruktning.