Leukoplaki i vulva är en kronisk dystrofisk sjukdom i de yttre könsorganen, som kännetecknas av förtjockning, förhorning och efterföljande skleros av det epitel som täcker vulvan. Tillståndet benämns även skivepitelhyperplasi i vulva. Normalt är blygdläppar och klitoris täckta av ett flerskiktat, icke-förhornat skivepitel, men vid denna sjukdom utvecklas hornlager och kornlager i huden och hyperkeratos uppstår.
Tillståndet förekommer oftast hos kvinnor i klimakteriet och postmenopausen, men under de senaste decennierna har man sett en tydlig ökning bland yngre kvinnor och även hos barn. Sjukdomen innebär en ökad risk för malign utveckling, det vill säga omvandling till vulvacancer. Enligt olika studier varierar risken mellan 5 och 35 procent.
Varför uppstår leukoplaki i vulva? Orsaker
Den exakta etiologin är inte helt klarlagd. Flera somatiska sjukdomar och tillstånd anses kunna bidra:
- autoimmuna bindvävssjukdomar (t.ex. systemisk lupus erythematosus)
- endokrina rubbningar (hypotyreos, diabetes, obesitas)
- biliär levercirros
- perniciös anemi
- dermatologiska tillstånd (vitiligo, alopeci, kontaktdermatit från tvål, deodorant, syntetmaterial m.m.)
Riskfaktorer
Risken för att utveckla leukoplaki i vulva ökar vid:
- östrogenbrist av olika orsaker (åldersrelaterad eller orsakad av ovarial dysfunktion)
- kroniska infektioner eller inflammationer i underlivet
- HPV-infektion
- sen menarke eller tidig menopaus
- bristande intimhygien
- frekventa och okontrollerade sköljningar/spolningar (s.k. douching)
- sexuellt liv med flera partner
Former av sjukdomen
Baserat på symtom och utseende delas tillståndet in i tre typer:
Hypertrofisk form
Karaktäriseras av torra, vitgrå, upphöjda plack som kan flyta samman och bilda större områden av förändrat epitel. Placken går inte att avlägsna utan särskilda metoder.
Vårtliknande form
Ger torra, ibland spruckna och eroderade vitaktiga förändringar som liknar vårtor. Detta är ett förstadium till cancer och kräver aktiv medicinsk behandling.
Platt (simplex) leukoplaki
Ger släta, vitaktiga fläckar på huden som kan avlägsnas mekaniskt men återkommer efter kort tid. Kan uppträda som enstaka lesioner eller mer utbredda förändringar.
Symtom och kliniska tecken
Sjukdomen kan initialt vara helt symtomfri. Samtidigt uppstår objektiva förändringar på blygdläppar och klitoris: slemhinnan blir blekare, tunnare och vitgrå fläckar bildas. Dessa växer successivt och kan flyta samman till större plack som senare förtjockas och sklerotiseras.
När symtom uppträder beskriver patienten ofta:
- sveda och klåda i vulva, ofta värre nattetid eller vid fysisk aktivitet
- smärta eller obehag vid samlag
- täta trängningar och sveda vid miktion
Detta kan påverka sömn och livskvalitet negativt.
Vid undersökning ses en förtjockad och rodnad slemhinna med rivmärken och skorpor.
Viktigt
Vid dessa symtom bör du söka vård hos gynekolog.
Komplikationer
Utan behandling kan sekundär infektion tillkomma, särskilt vid den vårtliknande formen. Det kan leda till erosioner, sår och sprickor som gör ont, läker långsamt och riskerar att bli kroniska. Smärtan kan dessutom leda till relationsproblem, undvikande av samliv och utveckling av oro eller depression.
Diagnos
Diagnosen ställs genom:
- Medicinsk anamnes – symtomens debut, utveckling och tidigare gynekologiska eller somatiska sjukdomar.
- Gynekologisk undersökning – bedömning av vitaktiga områden och uteslutning av andra hudsjukdomar.
- Vulvoskopi/kolposkopi – mikroskopisk bedömning av slemhinnan samt provtagning för flora och cytologi. Förhornade områden färgas inte vid Schillers jodtest.
- Biopsi – för histologisk verifiering och uteslutning av dysplasi eller malign utveckling.
- HPV-test – för bedömning av framtida cancerrisk.
Viktigt
Leukoplaki utan cellatypi är ett bakgrundstillstånd med måttligt ökad onkologisk risk. Om atypi finns räknas det som ett förstadium till cancer och kräver aktiv behandling och regelbundna kontroller.
Behandling
Behandlingen anpassas efter sjukdomsform och omfattning och kan omfatta:
Icke-farmakologisk behandling
- kost med mycket mejeriprodukter, grönsaker och frukt
- regelbunden fysisk aktivitet
- god intimhygien med milda produkter (undvik alkaliska tvålar, syntetiska bindor och douching)
- underkläder av bomull
- undvik långa heta bad och intensiv sol
Farmakologisk behandling
- kortikosteroidkrämer för att dämpa inflammation, klåda och skleros
- antiseptiska lösningar vid infektion
- antihistaminer mot klåda
- lokala östrogenpreparat (kräm eller vagitorier)
- lugnande eller ångestdämpande läkemedel vid behov
Fysioterapi
- laserterapi
- magnetterapi
- ultrafonoforos med antiinflammatoriska eller cirkulationsfrämjande preparat
Kirurgisk behandling
Om konservativ behandling inte hjälper kan förhornade områden avlägsnas med:
- laser (vaporation eller excision)
- kryobehandling
- fotodynamisk terapi
- radiofrekvens- eller kirurgisk excision
Vid misstanke om malign utveckling kan mer omfattande kirurgi behövas, följt av strålbehandling.
Rekonstruktiva ingrepp kan utföras för att bevara vulvans estetik, t.ex. transplantation av hud från insidan av låret.
Prognos
Prognosen beror på form:
- Vårtliknande form: osäker prognos på grund av ökad cancerrisk.
- Platt form: godartad och reversibel, generellt gynnsam prognos.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken rekommenderas:
- tidig diagnostik och behandling av somatiska och gynekologiska sjukdomar
- undvika douching
- god intimhygien
- monogama sexuella relationer med frisk partner
- hormonell stödbehandling med lokala östrogener vid hormonell obalans
Vanliga frågor
Är leukoplaki i vulva farligt?
Vissa morfologiska former är förstadier till cancer och innebär ökad risk för malign utveckling.
Vilken läkare ska man vända sig till?
Gynekolog är förstahandsval. I vissa fall kan även dermatolog eller gynekologisk onkolog behövas.
Behövs ultraljud vid misstänkt leukoplaki?
Nej, ultraljud är inte en informativ metod för denna diagnos och rekommenderas inte som rutin.
Hur länge ska lokala östrogener användas?
Läkaren bestämmer behandlingstiden utifrån den kliniska situationen. Vanligtvis ges högre dos under de första två veckorna och därefter underhållsdos under månader eller år.
Behöver man gå på uppföljningar efter behandling?
Ja. Sjukdomen kan återkomma, därför är regelbundna kontroller nödvändiga för att upptäcka förändringar i tid.
