Interstitiell cystit är en kronisk, icke-infektiös inflammatorisk sjukdom i urinblåsan som kännetecknas av smärta i bäckenområdet samt täta och ibland nattliga urinträngningar. Exakta siffror för förekomsten i Sverige saknas, men i Europa uppskattas sjukdomen drabba cirka 18 personer per 100 000 invånare, medan siffran i USA är 60–70 per 100 000. Skillnaderna förklaras bland annat av livsstilsfaktorer och olika diagnostiska metoder.
Nio av tio patienter är kvinnor. Sjukdomen debuterar oftast i 40–45 års ålder, men kan även förekomma hos yngre personer och hos barn.
Orsaker
Den exakta orsaken till interstitiell cystit är fortfarande oklar. Forskare antar att flera mekanismer kan spela en roll:
- Störd skyddsbarriär i blåsslemhinnan, där glykosaminoglykanlagret är skadat, vilket gör slemhinnan mer känslig för ämnen i urinen.
- Autoimmun reaktion, som ofta förekommer vid andra systemiska bindvävssjukdomar som SLE eller reumatoid artrit.
- Möjlig infektiös trigger – även om specifik bakterie eller virus inte identifierats.
- Neuropatiska förändringar.
- Störd lymfcirkulation i bäckenområdet.
- Psykiska faktorer, särskilt tillstånd där smärtkänsligheten förändras.
Riskfaktorer
Risken för att utveckla sjukdomen ökar vid:
- kirurgi i buk eller bäcken,
- autoimmuna sjukdomar,
- IBS, spastisk kolit,
- anorektal dyskinesi,
- fibromyalgi,
- långvariga smärtor i underlivet,
- astma,
- allergier inklusive läkemedelsallergi och pollenallergi.
Patogenes – vad händer i blåsan?
När skyddsbarriären i blåsslemhinnan är skadad kan ämnen i urinen irritera de djupare lagren i blåsväggen. Detta leder till:
- lokal inflammation,
- frisättning av histamin från mastceller,
- svullnad och nedsatt blodcirkulation i blåsväggen,
- irritation av nervändar som orsakar smärta och täta trängningar.
Långvarig inflammation gör att normal vävnad ersätts av bindväv. Blåsan kan bli mindre och mer känslig, och i svåra fall kan slemhinnan spricka, vilket ökar smärtan ytterligare. Om bakterier tillkommer kan en sekundär infektion utvecklas.
Former av interstitiell cystit
Vid cystoskopi skiljer man två typer:
- Klassisk (ulcerös) form
- Karaktäriseras av s.k. Hunner-lesioner – sår i blåsslemhinnan. Denna form är mer smärtsam och svårbehandlad.
- Icke-ulcerös form
- Vanligast. Inflammation finns men utan synliga sår. Symptomen är ofta mildare och diagnosen ställs ofta genom uteslutning.
Symtom
Sjukdomen kan vara tyst i månader eller år. När symtomen uppträder sker det ofta i skov.
Vanliga symtom:
- brännande eller molande smärta i nedre delen av buken, över blygdbenet, i korsryggen eller underlivet,
- smärtan ökar i takt med att blåsan fylls och lindras efter miktion,
- täta trängningar,
- nattliga toalettbesök,
- obehag eller tryckkänsla över blåsan.
Viktigt!
Symtomen är ospecifika och liknar andra blåssjukdomar. Diagnosen ställs först när andra orsaker uteslutits.
Komplikationer
Utan rätt diagnos och behandling kan följande uppstå:
- krympt (stel) urinblåsa,
- förträngning av urinledare,
- urinreflux och hydronefros,
- stenar i blåsan,
- blödningar och blodbrist,
- kronisk njursvikt (sällsynt),
- sexuella störningar – minskad lust, smärta vid samlag, utebliven orgasm.
Diagnos
För att ställa diagnosen kombineras laboratorieprover och bilddiagnostik:
- urinprov (kan visa leukocyter eller erytrocyter),
- urinodling (oftast negativ eller med få ofarliga bakterier),
- ultraljud av urinblåsan med mätning av residualurin,
- urodynamiska tester (KUDI),
- cystoskopi med eller utan hydrodistension,
- biopsi av slemhinnan,
- CT eller MR av bäckenet,
- konsultation hos gynekolog, urolog, androlog eller andra specialister för att utesluta andra sjukdomar.
Vid behov kan ytterligare tester göras, t.ex. urinrörs- eller vaginalprov, uroflowmetri, cystografi m.m.
Behandling
Målen är att:
- lindra smärta,
- öka blåskapaciteten,
- normalisera urineringen.
Rekommenderade behandlingsmetoder:
- läkemedel i tablettform,
- intravesikala instillationer (läkemedel som förs direkt in i blåsan),
- neuromodulering,
- kirurgi vid svår sjukdom.
Läkemedel kan inkludera:
- smärt- och inflammationsdämpande medel,
- antispasmodika,
- antidepressiva vid kronisk smärta,
- antihistaminer,
- syntetiska mukopolysackarider.
Behandlingen är långvarig — förbättring kan komma först efter flera månader.
Instillationer
Om tabletter inte räcker används instillationer av:
- cytoprotektiva medel,
- dimetylsulfoxid (DMSO),
- lokalbedövning,
- kortikosteroider,
- botulinumtoxin (för att öka blåskapaciteten).
Övriga metoder
Om behandlingen fortfarande inte hjälper kan hydrodistension via cystoskopi användas.
Vid svåra fall kan kirurgi bli aktuellt:
- koagulation av Hunner-lesioner,
- sakral neuromodulation,
- transuretral resektion,
- laserbehandling,
- blåsförstoring (cystoplastik).
Prognos
Interstitiell cystit är en kronisk sjukdom som inte kan botas helt, men många patienter kan uppnå långvarig symtomfrihet med rätt behandling. Livskvaliteten kan vara god vid stabil remission.
Utan diagnos eller vid felaktig behandling kan tillståndet förvärras och komplikationer uppstå.
Förebyggande
Eftersom orsaken är okänd går sjukdomen inte att helt förebygga. Men risken för skov minskar om man:
- söker vård vid tidiga symtom,
- undviker stress,
- håller en måttlig fysisk aktivitetsnivå,
- avstår från rökning och alkohol,
- begränsar kaffe, choklad och livsmedel med högt kaliuminnehåll.
Vanliga frågor
Vilken läkare behandlar interstitiell cystit?
Urolog.
Kan molande smärta i nedre delen av buken tyda på interstitiell cystit?
Nej. Vid denna sjukdom ökar smärtan när blåsan fylls och minskar efter tömning.
Vad är imperativa trängningar?
Plötsliga, starka urinträngningar där man måste tömma blåsan omedelbart.
Drabbas män av denna sjukdom?
Ja, men endast cirka 10 % av patienterna är män.
Kan man hitta bakterier i urinen?
Sjukdomen är troligen icke-infektiös, men en sekundär infektion kan tillkomma. Därför kan bakterier ibland ses, men ofta saknas de.
