Kronisk cervicit är en inflammatorisk process i livmoderhalsen som varar i mer än tre månader. Sjukdomen har ofta ett återkommande förlopp med perioder av försämring och lugnare faser utan tydliga symtom.
Detta är ett vanligt tillstånd och står för cirka 40–50 % av alla inflammatoriska sjukdomar i kvinnans reproduktionsorgan. Ungefär var fjärde kvinna i fertil ålder drabbas. Risken att utveckla kronisk cervicit är nära kopplad till sexuell aktivitet.
Om tillståndet inte behandlas kan inflammationen sprida sig till närliggande organ och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive livmoderhalscancer. Tidig kontakt med gynekolog vid symtom, korrekt behandling och regelbundna kontroller minskar risken för negativa följder.
Orsaker till kronisk cervicit
Den vanligaste orsaken är infektion. Inflammationen kan orsakas av sexuellt överförbara infektioner eller av bakterier som normalt finns i slidans mikroflora men som börjar föröka sig under ogynnsamma förhållanden. I många fall rör det sig om en kombinationsinfektion med flera mikroorganismer samtidigt.
Vanliga smittämnen är bland annat:
- trikomonader
- klamydia
- humant papillomvirus (HPV)
- herpes simplex-virus
- gonokocker
- Escherichia coli
- Candida-svampar
- Proteus
- strepto- och stafylokocker
- bakterioider och andra mikroorganismer
Observera
Kronisk cervicit förekommer sällan isolerat och är ofta kombinerat med andra inflammatoriska tillstånd, såsom vulvovaginit eller endometrit.
Riskfaktorer och sjukdomsutveckling
Den vaginala mikrofloran, särskilt laktobaciller, skyddar normalt slidan genom att upprätthålla ett surt pH-värde som hämmar tillväxten av skadliga mikroorganismer. När denna balans rubbas försvagas det lokala immunförsvaret och inflammation kan uppstå.
Riskfaktorer som ökar sannolikheten för kronisk cervicit är:
- hormonell obalans, särskilt östrogenbrist som leder till slemhinneatrofi
- störningar i slidans mikroflora, exempelvis efter antibiotikabehandling eller långvariga inflammationer
- mekaniska skador på livmoderhalsen, till exempel efter aborter eller intrauterina ingrepp
- felaktig användning av tamponger eller cervikala pessar
- framfall av bäckenorgan
- frekventa partnerbyten och oskyddat samlag
- nedsatt immunförsvar på grund av allvarliga infektioner, kroniska sjukdomar eller cancerbehandling
Olika former av kronisk cervicit
Beroende på inflammationslokalisation:
- Exocervicit – inflammation i den del av livmoderhalsen som vetter mot slidan
- Endocervicit – inflammation i livmoderhalskanalen
Beroende på utbredning:
- Fokal (lokal) – endast begränsade områden är påverkade
- Diffus – hela livmoderhalsens yta är inflammerad
Beroende på orsak:
- atrofisk
- specifik
- ospecifik
- blandad
Beroende på sjukdomsfas:
- Försämringsfas – tydligare symtom
- Remissionsfas – få eller inga symtom
Symtom
Kronisk cervicit ger ofta milda eller ospecifika symtom.
Under lugna perioder kan kvinnan ha små mängder slemartade, ibland lätt variga flytningar. Dessa kan öka strax före menstruation eller direkt efter.
Vid försämring kan följande symtom förekomma:
- molande smärta eller obehag i nedre delen av buken eller ländryggen
- smärta vid urinering
- obehag eller smärta vid samlag
- kontaktblödningar efter samlag
- gulaktiga, grumliga flytningar med obehaglig lukt
Möjliga komplikationer
Utan korrekt behandling kan kronisk cervicit leda till:
- förtjockning och förstoring av livmoderhalsen
- polyper
- erosioner och sår
- spridning av inflammation till livmoder, äggstockar och äggledare
- cellförändringar och livmoderhalscancer
- infertilitet
Diagnostik
Eftersom symtomen ofta är milda upptäcks tillståndet inte alltid tidigt. Vid gynekologisk undersökning kan livmoderhalsen vara förstorad, rodnad och svullen, med slem- eller variga flytningar.
För att fastställa diagnosen används:
- kolposkopi
- cellprov (cytologisk undersökning)
- biopsi vid misstanke om cellförändringar
- ultraljud av bäckenorgan
- laboratorietester (PCR, odling, blodprover)
Behandling av kronisk cervicit
Behandlingen är alltid individuell och kombinerad. Den syftar till att eliminera infektionen och minska inflammationen.
Behandlingen kan inkludera:
- antibiotika, antivirala eller svampdödande läkemedel
- lokal hormonbehandling vid slemhinneatrofi
- preparat som återställer slidans mikroflora
- fysioterapi som komplement
I vissa fall krävs kirurgisk behandling, exempelvis med laser, kryoterapi eller radiovågor, särskilt vid erosioner, cystor eller dysplasi.
Observera
I de flesta fall ger rätt behandlingsstrategi god kontroll över sjukdomen och långvarig symtomfrihet.
Prognos
Kronisk cervicit är inte livshotande. Med regelbundna kontroller och korrekt behandling är prognosen god och livskvaliteten påverkas oftast inte nämnvärt.
Under graviditet kan tillståndet dock öka risken för infektion hos fostret och förtidsbörd. Därför rekommenderas behandling före graviditet och noggrann uppföljning.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för kronisk cervicit rekommenderas:
- hälsosam livsstil och stressreduktion
- god intimhygien
- stabil monogam relation eller användning av kondom
- regelbundna gynekologiska kontroller
- vaccination mot HPV, helst före sexualdebut (12–15 års ålder)
Vanliga frågor
Vilken läkare ska man kontakta vid misstanke om cervicit?
Gynekolog ansvarar för diagnostik och behandling.
Kan sjukdomen upptäckas under symtomfria perioder?
Ja, genom screeningmetoder som pH-test och gynekologisk undersökning.
Går kronisk cervicit att bota?
Ja, i de flesta fall. Behandlingen anpassas individuellt och kan vara både medicinsk och kirurgisk beroende på orsaken.
