Cervicit är en inflammation i livmoderhalsen som påverkar både slemhinnan och de omgivande vävnaderna. Tillståndet förekommer främst hos kvinnor i fertil ålder och orsakas oftast av bakteriella eller virala infektioner.
I början kan cervicit ge mycket milda eller inga symtom alls, vilket gör att många kvinnor inte misstänker några problem. Vid tidig undersökning hos gynekolog och rätt behandling kan inflammationen snabbt avhjälpas. Om tillståndet däremot ignoreras ökar risken för komplikationer som kan påverka fertiliteten.
Orsaker till cervicit
Cervicit kan uppstå av flera orsaker, men bakterier är den vanligaste utlösande faktorn. Virala infektioner förekommer mer sällan. I vissa fall finns även icke-infektiösa former, även om de är mindre vanliga.
Riskfaktorer
- Sexuellt överförbara infektioner. Brist på barriärskydd ökar risken markant för att patogener ska nå livmoderhalsen.
- Störd vaginalflora. Om laktobaciller trängs undan av andra mikroorganismer kan en inflammatorisk process starta.
- Skador och medicinska ingrepp. Exempelvis abort, provtagning eller dilatation kan underlätta att skadliga bakterier får fäste.
- HPV-infektion. Humant papillomvirus, framför allt högrisktyper, kan bidra till att inflammationen blir långvarig eller kronisk.
- Nedsatt immunförsvar. Sekundär immunbrist kan påskynda utvecklingen av inflammation och öka infektionsbenägenheten.
Patogenes
Vid cervicit skadas epitelet i livmoderhalsen av infektiösa eller andra skadliga faktorer. Kroppen startar då ett lokalt immunsvar med hjälp av bland annat lymfocyter och makrofager. Utan behandling blir slemhinnan svullen, sekretmängden ökar och vävnaderna kan genomgå destruktiva förändringar. Om flera mikroorganismer är närvarande samtidigt kan förloppet bli mer uttalat.
Hos vissa kvinnor utvecklas en kronisk form som kan pågå i månader och orsaka strukturella förändringar i epitelet. HPV, särskilt högrisktyperna, kan ytterligare försämra tillståndet och öka risken för cellförändringar.
Klassificering
Cervicit delas in enligt följande kriterier:
Efter orsak:
- Infektiös (gonorré, klamydia, trichomonas, virus, svamp m.m.)
- Icke-infektiös (traumatisk, allergisk, strålningsinducerad)
Efter lokalisation:
- Exocervicit – inflammation på den yttre delen av livmoderhalsen.
- Endocervicit – inflammation i cervikalkanalen.
Efter förlopp:
- Akut – tydliga symtom, snabbt insjuknande
- Kronisk – långvarigt, lågintensivt förlopp, ofta utan tydliga symtom
Efter typ av flytningar:
- Slemartade
- Variga (gulgrön eller grå sekret)
Denna indelning hjälper läkaren att avgöra orsak, stadium och rätt behandlingsstrategi.
Symtom
Symtomen varierar beroende på om inflammationen är akut eller kronisk.
Akut cervicit
- Rikliga flytningar (slem eller var)
- Smärta vid samlag
- Kontaktblödning
- Ömhet eller smärta i nedre delen av buken
- Rodnad och svullnad av slemhinnan vid undersökning
Om inflammationen inte behandlas kan den övergå i en långvarig form eller spridas till omgivande vävnader.
Kronisk cervicit
- Lätta, återkommande flytningar
- Mild, episodisk smärta eller obehag
- Långvarigt, ibland månader utan tydliga symtom
- Vid gynekologisk undersökning: områden med förtjockningar eller erosionsliknande förändringar
Cervicit under graviditet
Inflammation i livmoderhalsen under graviditet kräver extra uppmärksamhet eftersom det kan öka risken för:
- för tidig förlossning
- spontan abort
- infektion av fosterhinnorna
Även små förändringar eller onormala flytningar bör utredas av läkare.
Viktigt att veta
Cervicit kan vara helt symtomfri men ändå orsaka komplikationer. Regelbundna kontroller hos gynekolog och tester för infektioner är avgörande för att upptäcka problemet i tid.
Möjliga komplikationer
Om cervicit inte behandlas kan följande komplikationer utvecklas:
- Spridning till livmoderslemhinnan och äggledarna (endometrit, salpingit), vilket kan påverka fertiliteten
- Erosions- och vävnadsförändringar i livmoderhalsen
- Ökad risk för cellförändringar vid samtidig HPV-infektion
- Hotande missfall vid graviditet
- Återkommande besvär vid felaktig eller ofullständig behandling
Diagnostik
Eftersom symtomen kan likna andra gynekologiska tillstånd krävs en medicinsk undersökning. Diagnosen ställs med hjälp av:
- Gynekologisk undersökning
- Mikroskopi av vaginalt/cervikalt prov
- Odling för bakterier
- PCR-analys för bakterier och virus (inklusive svårpåvisade infektioner)
- Cytologi för att upptäcka cellförändringar
- Koloskopi med förstoring för noggrann bedömning
Behandling
Behandlingen anpassas efter vad som orsakat inflammationen och hur uttalad den är. De flesta kvinnor behandlas polikliniskt.
Läkemedel
- Antibiotika vid bakteriell infektion
- Antivirala läkemedel och immunmodulerande behandling vid virusinfektioner (t.ex. herpes, HPV)
- Stöd för immunförsvaret vid långvarig inflammation
- Probiotika för att återställa vaginalfloran
- Lokala preparat — suppositorier, krämer, geler
Fysioterapi (vid behov)
- Laserbehandling
- Ultraljud
- Elektrofores
- Magnetterapi
Behandlingens längd och kombination bestäms av läkaren beroende på respons och symtom.
Prognos och förebyggande
Vid tidig diagnos är prognosen god. Kroniska eller långt framskridna former kräver längre och mer omfattande behandling.
Rekommendationer för att minska risken:
- God intimhygien och användning av kondom med ny eller osäker partner
- Regelbundna gynekologiska kontroller
- Undvik onödiga invasiva ingrepp
- Behandla urinvägs- och underlivsinfektioner i tid
- Stärk immunförsvaret genom kost, sömn och fysisk aktivitet
Vanliga frågor
Kan cervicit leda till livmoderhalscancer?
Cervicit i sig orsakar inte cancer. Men långvarig inflammation i kombination med högrisk-HPV kan öka risken för cellförändringar. Regelbundna kontroller och behandling av infektioner är därför viktiga.
Kan cervicit vara helt symtomfri?
Ja. Den kroniska formen kan ge mycket diskreta symtom och upptäcks ofta vid en rutinundersökning.
Kan man få cervicit i offentliga miljöer, som badhus?
Smitta sker nästan alltid sexuellt. Risken för överföring i badhus eller bastu är i praktiken mycket låg.
Kan smärta under menstruationen öka vid cervicit?
Hos vissa kvinnor kan hormonförändringar under menscykelns första dagar förstärka obehag i nedre buken, inklusive symtom från en redan befintlig inflammation.
