En paraovarial cysta är en godartad, tumörliknande bildning som ligger i den breda livmoderligamentet mellan äggstocken och livmodern. Den utvecklas från kvarvarande embryonala vävnader i området runt äggstockens bihang. Paraovariala cystor upptäcks oftast hos kvinnor i fertil ålder, men kan även förekomma efter klimakteriet.
Cystan är vanligtvis rund, tunnväggig och enkelkammrig, fylld med klar vätska. Storleken kan variera från några millimeter upp till 8–10 cm, ibland ännu större. Den är inte sammanväxt med själva äggstocken utan ligger mellan dess övre pol och äggledaren. Paraovariala cystor blir inte elakartade och försvinner inte av sig själva, men vid större storlek kräver de kirurgisk behandling.
Orsaker
Varför paraovariala cystor uppstår är ännu inte helt klarlagt. Under fosterutvecklingen kan små rester av embryonal vävnad finnas kvar i den breda livmoderligamentet eller längs slidväggarna. Dessa kan senare i livet utvecklas till paraovariala cystor eller så kallade Gartner-cystor.
Riskfaktorer
Tillväxten av en paraovarial cysta kan stimuleras av:
- Inflammationer i äggledare och äggstockar
- Tidig pubertet
- Upprepade ingrepp i livmodern, exempelvis aborter
- Endokrina sjukdomar, särskilt problem med sköldkörteln
- Hormonella förändringar, till exempel under graviditet
- Hormonella preventivmedel utan uppföljning av läkare
- Överdriven solning eller frekventa besök i solarium
Typer
Paraovarial cysta förekommer alltid ensidigt – antingen på höger eller vänster sida. Någon annan kliniskt relevant indelning finns inte.
Symtom
Små cystor (upp till 3–5 cm) ger oftast inga symtom och upptäcks av en slump vid gynekologisk undersökning eller ultraljud.
När cystan växer kan den trycka på organ i lilla bäckenet, vilket ger:
- Tyngdkänsla eller molande smärta i nedre delen av magen, på höger eller vänster sida
- Ökad urinträngning
- Förstoppning eller diarré
- Uppblåsthet
- Smärta eller obehag vid samlag
- Ökad bukomfång
- Menstruationsrubbningar
- Svårigheter att bli gravid
Möjliga komplikationer
I de flesta fall förlöper paraovariala cystor utan komplikationer. Men stora cystor ökar risken för:
- Infertilitet på grund av tryck mot äggledaren
- Cystruptur med blödning
- Stjälkningsvridning, vilket leder till kraftig smärta, illamående, feber, lågt blodtryck och kräver akut kirurgi
Infektion är ovanligt, men kan förekomma.
Diagnostik
Vid gynekologisk undersökning kan läkaren känna en elastisk, slät, rörlig förändring intill livmodern. För vidare utredning används:
Ultraljud via vagina
Cystan syns då som en rund eller oval, tunnväggig struktur nära men separat från äggstocken.
MR eller datortomografi
Ger exakt information om storlek, läge, blodförsörjning och bekräftar att äggstocken är oskadd.
Diagnostisk laparoskopi
Används vid oklarheter och möjliggör biopsi.
Behandling
Paraovariala cystor försvinner inte av sig själva. Små, symptomfria cystor (upp till ca 5 cm) behöver oftast bara regelbunden kontroll.
Vid graviditetsplanering rekommenderas alltid kirurgiskt avlägsnande, oavsett cystans storlek.
Det finns ingen effektiv medicinsk behandling. Hormonella och antiinflammatoriska läkemedel påverkar inte cystans tillväxt.
Kirurgisk behandling
Det enda effektiva sättet är att operera bort cystan, oftast med laparoskopi (titthålskirurgi). Kirurgen öppnar den breda livmoderligamentet och skalar ut cystan utan att skada äggstocken eller äggledaren.
I vissa fall punkteras cystan och dess vätska dräneras, varefter en alkoholösning injiceras för att få väggarna att dra ihop sig.
Vid komplicerade fall kan det krävas ett större snitt (öppen kirurgi), och i sällsynta situationer även avlägsnande av äggstock eller äggledare.
Cysta skickas alltid för histologisk analys.
Rehabilitering efter operation
Under de första tre veckorna rekommenderas att undvika:
- Samlag
- Bad, bastu, pool
- Tung fysisk ansträngning
- Träning och tunga lyft
Syftet är att låta vävnaderna läka utan belastning.
Prognos
Prognosen är god. Cystan kan förbli oförändrad hela livet och påverkar oftast inte fertiliteten. Under graviditet kan den dock växa och komplikationsrisken ökar, vilket är skälet till att cystan ofta tas bort innan planerad graviditet.
Förebyggande
Det går inte att påverka om embryonala vävnadsrester finns kvar i kroppen. Däremot kan man minska risken för cysttillväxt genom:
- Regelbundna gynekologiska kontroller och ultraljud
- Tidig behandling av infektioner i underlivet
- Att undvika onödiga ingrepp i livmodern
- Hormonella preventivmedel endast enligt ordination
- God intimhygien
- Skyddat sex med nya partners
Vanliga frågor
När kan man bli gravid efter borttagning av paraovarial cysta?
Efter 3–4 menstruationscykler.
Kan paraovarial cysta behandlas utan operation?
Nej. Medicinsk behandling kan dämpa smärta, men tar inte bort cystan.
Utförs operationen under narkos?
Ja, laparoskopi görs vanligtvis under narkos. Om detta inte är möjligt används ryggbedövning.
Kan cystan komma tillbaka?
Nej. När kvarvarande embryonal vävnad tas bort är risken för återfall i princip noll.
Hjälper fysioterapi?
Inte för att behandla cystan, men kan vara positivt efter operation för att minska risken för sammanväxningar.
