Endometriehyperplasi är en kraftig överväxt av körtlar i livmoderslemhinnan. Endometriet består av körtlar och stödjevävnad (stroma). Normalt utgör stromat mer än hälften av vävnaden, men vid sjukdom ökar andelen körtlar.
Utvecklingen av hyperplasi är direkt kopplad till produktionen av östrogener – hormoner som spelar en avgörande roll i kvinnans reproduktiva system.
Det är viktigt att veta att diagnosen kan ställas först efter en histologisk undersökning. Därför är regelbundna besök hos gynekolog mycket viktiga. Utan behandling finns risk för att förändringarna blir maligna och utvecklas till cancer.
Orsaker till endometriehyperplasi
Sjukdomen uppstår oftast på grund av hormonella eller metabola förändringar som gör att livmoderslemhinnan börjar växa felaktigt.
Möjliga orsaker:
- Hormonell obalans och störd hormonproduktion
- Förändrad känslighet i endometriets receptorceller
- Autoimmuna sjukdomar
- Metabola störningar
- Hormonproducerande tumörer i äggstockarna
- Leversjukdomar som påverkar nedbrytningen av hormoner
Hyperplasi förekommer dessutom ofta tillsammans med andra sjukdomar i de inre organen.
Riskfaktorer
- Övervikt och fetma (fettvävnad omvandlar androgener till östrogener)
- Ålder över 35 år
- Ärftlighet och genetiska mutationer
- Långvarig rökning
- Tidig menstruation (före 12 års ålder)
- Sen menopaus (efter 55 år)
- Lång övergångsperiod före menopaus
- Utebliven ägglossning längre än sex månader
- Typ 2-diabetes
- Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)
- Hormonproducerande äggstockstumörer
- Infertilitet
- Sjukdomar i mag–tarmkanalen, sköldkörteln och immunsystemet
Även hormonbehandling som innehåller enbart östrogen samt långtidsbehandling med tamoxifen ökar risken.
Patogenes (sjukdomsutveckling)
Under menstruationscykeln förändras endometriet:
- Fas 1 (dag 1–14): Östrogen stimulerar tillväxt. Körtlarna växer men utsöndrar ingen vätska.
- Vid ägglossning: Tjockleken når ca 4–5 mm.
- Fas 2 (dag 14–28): Gulkroppen producerar progesteron som gör att körtlarna börjar lagra sekret och näring inför en eventuell graviditet. Endometriet kan bli upp till 15 mm tjockt.
- Om graviditet inte uppstår: Hormonnivåerna faller och menstruationen startar.
Två huvudtyper av hyperplasi:
- Hormonberoende – för mycket östrogen och för lite progesteron.
- Icke-hormonberoende – uppstår vid kronisk inflammation; vävnaden reagerar fel trots normala hormonnivåer.
Vid hyperplasi utan atypi ökar mängden körtelvävnad, men cellerna är normala.
Vid atypisk hyperplasi förändras cellernas struktur – och risken för cancer är hög.
Klassifikation och typer
Det finns två internationella klassificeringar, båda baserade på vävnadens struktur. Syftet är att skilja mellan godartade förändringar och de som är förenade med atypi.
Läkare brukar dela in tillståndet i följande typer:
- Endometriepolyper – godartade men kan orsaka blödningar och fertilitetsproblem.
- Glandulär/glandulärt-cystisk form – körtlarna växer jämnt eller fläckvis, ibland med cystbildning.
- Atypisk hyperplasi – den farligaste formen med hög risk att utvecklas till cancer.
Behandlingen väljs utifrån typ och svårighetsgrad.
Symtom
Tillståndet är sällan helt symtomfritt.
Vanliga symtom:
- Oregelbundna menstruationer
- För täta menstruationer (mindre än 21 dagar mellan) eller för glesa (mer än 35 dagar)
- Kraftiga och långdragna blödningar
- Mellanblödningar
- Utebliven menstruation längre än 6 månader (om graviditet och amning utesluts)
Ytterligare tecken:
- Infertilitet hos kvinnor i fertil ålder
- Före menopaus: oregelbundna och rikliga blödningar
- I menopaus: blodiga, ibland långvariga, sparsamma flytningar
- Hormonell obalans med symtom som huvudvärk, sömnproblem, viktuppgång, trötthet och irritabilitet
- Ökad hårväxt på ovanliga ställen
Möjliga komplikationer
- Anemi på grund av kraftiga och långvariga blödningar
- Infertilitet – ägglossningsrubbningar och förändrad slemhinna
- Endometriecancer – vid atypisk hyperplasi utvecklas cancer i upp till 29 % av fallen
- Risk för malign utveckling – beror främst på cellförändringarnas natur
Tidig diagnos minskar risken för komplikationer avsevärt.
Diagnostik
Det går inte att upptäcka hyperplasi hemma – det krävs läkarundersökning.
Diagnostiken omfattar:
1. Anamnes och gynekologisk undersökning
Läkaren frågar bland annat:
- Förekomst av gynekologiska sjukdomar hos släktingar
- Livsstil och vanor
- Menstruationsmönster
- Mellanblödningar
- Eventuell graviditet eller fertilitetsproblem
- Pågående hormonbehandling
Fysisk undersökning inkluderar inspektion av yttre genitalia samt bimanuell palpation av livmoder och äggstockar.
2. Ultraljud (TVUL)
Bedömning av endometriet:
- Reproduktiv ålder, dag 5–7: upp till 6 mm är normalt. Över 8–15 mm kan tyda på sjukdom.
- Mitt i cykeln: upp till 15 mm anses normalt.
- Postmenopaus: upp till 4–5 mm är normalt. Mer än 5 mm kräver vidare utredning.
- Vid tamoxifenbehandling: upp till 9 mm är acceptabelt.
3. Histologisk analys (avgörande för diagnos)
Material tas med:
- Skrapning och hysteroskopi
- Pipelle-biopsi
4. Differentialdiagnostik
Hyperplasi skiljs från:
- Polyper
- Submukösa myom
- Endometrit
- Missfall
- Endometriecancer
Behandling
Behandling i hemmet är omöjlig – medicinsk övervakning krävs.
Principer:
- Förebygga endometriecancer
- Utesluta befintliga cancerförändringar
- Välja optimal behandlingsmetod
Konservativ behandling (utan atypi)
- Normalisering av menstruationscykeln
- Viktminskning vid behov
- Hormonbehandling:
- kombinerade p-piller
- gestagener
- hormonspiral (Mirena)
Kirurgi används sällan vid dessa former.
Atypisk hyperplasi
Konservativ behandling ges endast om kvinnan vill bevara fertiliteten — med höga doser gestagener och täta kontroller.
Ofta rekommenderas kirurgi:
- Hysterektomi (avlägsnande av livmoder, ibland även äggstockar och äggledare)
- Beslut tas av onkogynäkolog
Hormonell behandling
Ges när:
- Patologi utan atypi och tydliga symtom
- Ingen förbättring efter 6 månaders observation
- Atypisk hyperplasi men önskan att få barn
- Peri- och postmenopaus utan atypi
Behandlingstid: minst 6 månader.
Icke-hormonell behandling
Som komplement:
- Växtbaserade preparat som hjälper till att balansera hormoner (t.ex. cyklodynon)
- Viktkontroll, motion
- Behandling av metabola störningar
Prognos och förebyggande
Efter behandling krävs regelbundna kontroller:
- Ultraljud var 6:e månad i 5 år
Behandlingseffekt
- Gestagener hjälper i 89–96 % av fallen (utan atypi)
- Återfall: ca 6 %
- Vid atypisk hyperplasi: behandling hjälper i ca 50 %; cancer utvecklas hos 25 %
När behövs utredning?
- Vid blödningar efter menopaus – alltid
- Före 45 år: vid rikliga eller långdragna blödningar, särskilt vid fetma eller anovulation
Förebyggande:
- Behandla gynekologiska sjukdomar i tid
- Undvika aborter
- Hälsosam livsstil: kost, motion, viktkontroll
- Sluta röka
- Stresshantering och vila
Vanliga frågor
Kan endometriehyperplasi försvinna av sig själv?
Nej. Utan behandling fortsätter endometriet att växa och symtomen förvärras. Ju tidigare behandling, desto bättre prognos.
Hur länge varar behandlingen?
I genomsnitt ca tre månader. Vid cystisk eller fokal form kan behandlingstiden vara längre. Uppföljning är nödvändig.
Kommer hyperplasi ut vid menstruationen?
Nej. Endometriet förtjockas vid sjukdom, men processen med naturlig avstötning fungerar inte normalt. Det leder till oregelbundna och rikliga blödningar.
Kan man behandla hyperplasi med örter?
Nej. Örter hjälper inte mot hyperplasi, myom, cystor eller polyper. Självbehandling kan förvärra situationen. Endast en läkare kan ordinera korrekt behandling.
