Torrhet i slidan är ett tillstånd som uppstår när slemhinnan påverkas av olika negativa faktorer och gradvis blir tunnare och mer känslig. Det leder ofta till minskade flytningar, obehag, sveda vid samlag och andra besvärande symtom.
Tillståndet förekommer främst under klimakteriet, när äggstockarnas hormonproduktion minskar och östrogennivåerna sjunker. Mer sällan drabbar det kvinnor i fertil ålder och är då oftast kopplat till hormonella eller andra medicinska tillstånd. Trots att problemen tydligt försämrar livskvaliteten söker många kvinnor inte hjälp – vilket är synd, eftersom det idag finns effektiva behandlingsmetoder.
Orsaker
Den vanligaste orsaken till torrhet i slidan är brist på östrogen. Hormonnedgången leder till att slemhinnan blir tunnare och torrare. Detta kan ske naturligt i samband med åldrande, men kan även förekomma hos yngre kvinnor vid olika typer av hypoöstrogenism.
Efter fem år i klimakteriet upplever ungefär hälften av alla kvinnor vaginal torrhet. Efter femton år har upp till 80 procent besvär.
Tillstånd som kan orsaka lokalt minskade östrogennivåer:
- Atrofisk vaginit, en central del av det genitourinära syndromet i klimakteriet
- Perioden efter förlossning och under amning
- Hyperprolaktinemi (exempelvis vid läkemedelsbehandling eller endokrina sjukdomar)
- Användning av kombinerade p-piller (som biverkan)
- För tidig äggstocksinsufficiens, exempelvis efter operationer, strålning eller kemoterapi, autoimmuna sjukdomar såsom Sjögrens syndrom eller genetiska orsaker
Torrhet kan även uppstå utan hormonella störningar, till exempel på grund av:
- Intimprodukter som irriterar slemhinnan
- Överdrivna eller felaktiga sköljningar
- Kondomanvändning (latexkänslighet)
- Lokala läkemedel som påverkar slemhinnan
- Bakteriell eller svamprelaterad obalans
Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att slemhinnan blir tunnare:
- Låg fysisk aktivitet
- Övervikt
- Försvagat immunförsvar
- Syntetiskt underkläder
- Rökning
- Oregelbundet eller smärtsamt sexliv
- Kroniska sjukdomar som diabetes, hypotyreos eller HIV
Patogenes
Vid klimakteriet minskar östrogenproduktionen, vilket påverkar slidans epitel negativt. Glykogen- och keratinmängden i cellerna minskar, vilket leder till att antalet laktobaciller sjunker. Detta gör slidans pH högre (mindre surt), slemhinnan tunnare och mer utsatt för irritation och skador.
Brist på östrogen försämrar även strukturen av elastin och kollagen, vilket gör slidan mindre elastisk och mindre fuktig. Minskad blodcirkulation bidrar till minskad lubrikation.
Klassificering
Man brukar skilja mellan:
- Torrhet relaterad till klimakteriet
- Torrhet hos kvinnor i fertil ålder som del av ett annat medicinskt tillstånd
Symtom
Torrhet är ofta bara ett av flera symtom. Vanliga besvär:
- Klåda eller sveda i vagina
- Smärta eller obehag vid samlag
- Lätt blodiga eller bruna flytningar efter sex
- Minskad sexlust
- Svårighet att nå orgasm
Urinvägsrelaterade symtom förekommer ofta samtidigt:
- Sveda vid urinering
- Täta urinträngningar
- Lätt urinläckage
Viktigt:
Eftersom hormonförändringar sker gradvis, utvecklas även symtomen långsamt. Utan behandling förvärras besvären successivt.
Komplikationer
Utan behandling ökar risken för sekundära infektioner – oftast bakteriella – som kan sprida sig till närliggande organ och orsaka vaginit, salpingit, endometrit, cystit och andra tillstånd. Det försvagade lokala immunförsvaret bidrar dessutom till kroniska inflammationer.
Diagnostik
Vid misstanke om torrhet i slidan kan följande undersökningar ingå:
- Gynekologisk undersökning
- Utvidgad kolposkopi
- PAP-test
- pH-mätning och mikroskopi av vaginalfloran
- Odling av sekret
- Hormonprover (t.ex. östradiol och FSH)
- Ultraljud av bäckenet
- Vid behov: CT av bäckenet
- Konsultation hos reumatolog, venereolog eller onkolog vid oklara fall
Behandling
Behandlingen beror på orsaken och kan vara hormonell eller icke-hormonell.
Hormonell behandling
Den mest effektiva metoden är lokal östrogenbehandling (kräm, tabletter eller vaginala suppositorier). Inom 10–14 dagar förbättras slemhinnans tillstånd avsevärt.
Vid behov kan även:
- Fytoöstrogener
- Lokala eller systemiska antibiotika
- Antiinflammatoriska medel
användas.
Icke-hormonell behandling
När hormoner inte är lämpliga kan följande hjälpa:
- Receptfria fuktgivande vaginala geler (regelbunden användning var 2–3 dag)
- Vattenbaserade glidmedel vid samlag
Intressant fakta:
Vissa estetiska behandlingar används också, exempelvis injektioner med hyaluronsyra eller radiofrekvensbehandling för att stärka vävnaden.
Prognos
Vid tillfällig hormonbrist går symtomen ofta över när hormonbalansen återställs. Vid klimakterierelaterad torrhet går det inte att helt återställa slemhinnans ursprungliga tillstånd, men korrekt hormonbehandling förbättrar livskvaliteten avsevärt.
Förebyggande åtgärder
- Aktiv livsstil
- Hälsosam kost med mycket frukt och grönsaker
- Regelbundet sexliv
- Rökstopp
- God intimhygien
- Underkläder av naturliga material
- Behandling av kroniska sjukdomar
- Tidig start av hormonbehandling under klimakteriet vid behov
Vanliga frågor
Vilken läkare behandlar torrhet i slidan?
Gynekolog.
Hur länge bör hormonbehandling användas?
Vanligtvis i minst tre månader, ibland upp till ett år, beroende på hur väl behandlingen fungerar.
Varför får en kvinna torrhet i slidan?
Oftast på grund av östrogenbrist eller irritation av slemhinnan.
Kan vissa läkemedel orsaka torrhet?
Ja. Exempelvis neuroleptika, antihistaminer och vissa antidepressiva. Avsluta inte behandlingen själv utan råd från läkare.
Hur behandlas torrhet under amning?
Detta är ett tillfälligt tillstånd som försvinner när hormonbalansen normaliseras. Under tiden kan glidmedel och fuktgivande vaginalprodukter lindra symtomen.
